Tre...

...riktiga vinterdagar har vi haft här. Det har varit så vackert...

Tre dagar av olika karaktär...

Fredag...tunn, klar luft och pudrig snö. Himmel i ljusgult och rosa. Krispigt och kallt.

Skogen och vintern fixade på egen hand till en vacker liten julgran!

Lördag...tung tjock himmel...mjuk tung härlig snö...snö i pulkabacken och snö att bygga fästningar av! 

Oroliga kråkor som cirklade över den grå skogen...ensliga kraxanden...olycksbådande och vackert på samma gång...

Söndag...inga bilder...bara barnen utomhus...jag bakade och städade. Men underbart...sol, blå himmel, gnistrande snö...snöfästningen hade fryst och det gick att karva fram nya former...skära ut block ur snötäcket på gräsmattan och bygga vidare....

Och så måndag...vintern kom visst av sig...snön blev till regn! Men strunt samma...vi gick till pulkabacken ändå. Det gick att åka ganska bra. Och luften var skön...frisk och uppiggande! 

Jag är glad åt vinterdagarna vi fått. Jag är glad åt mitt liv. Jag är glad över att kunna vara hemma med mina barn. Över att kunna städa och tvätta och laga mat och julstöka och hjälpa till med läxor på arbetstid...över att kunna lyssna och svara...över att kunna finnas här för att reagera...diskutera...bråka om det behövs...informera maken om vad som hänt under dagen...vara sambandscentral...Finnas här. Mitt i mitt liv. Mitt bland de mina. Få del av allt som rör mig och mitt. 

Men det är oro i luften. Kråkorna kraxar olycksbådande inte bara över skogen utan över oss vanliga människor. Idag kom ett förslag för en ny, modern, jämställd föräldraförsäkring. Den bådar inte gott för undersåtarna i riket. Den är illavarslande. Den luktar. Brunt eller klarrött. Den går kort och gott ut på att föräldrar, särskilt inte mammor, inte ska ta få lov att hand om sina egna barn oanständigt länge. Det är inte modernt. Och jag känner starkare än någonsin att jag avskyr föräldraförsäkringen över huvud taget. Jag avskyr jämställdhet. Eller täckmanteln som ordet jämställdhet har kommit att bli. Jag längtar efter en tid när föräldrar, särskilt mammor, förväntades ta hand om det liv de burit i sin mage och fört hit till denna värld. Men det är inte modernt. Det är gammeldags. Och gammeldags är fult. Fast de moderna fasonerna är också gamla om man tänker efter. Det var väl så här man ville ha det i de gamla kommunistländerna. Inte så fräscht om man tänker efter. Men det gör man väl inte.