Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 20 januari 2016

Vem har makten?

Det tafsas tydligen en hel del ute i landet. Det står om killar som tafsar på tjejer var och varannan dag i tidningarna och skribenter kommer med förklaringar och åsikter kring det. Det verkar finnas två förhållningssätt:

1. Alla män är skyldiga eftersom det är den patriarkala strukturen som gör att män tafsar. Alla män måste ta ansvar och sluta tafsa. Även de som inte tafsar.

2. Bara de som tafsar är skyldiga. Var och en tar ansvar för sitt eget handlande.

För mig är det självklart att nr 2 gäller. Var och en tar ansvar för sitt eget handlande. Det är inte schysst att skuldbelägga män som inte tafsar, aldrig har tafsat och aldrig kommer att tafsa. Det är lika illa som att säga att bara för att om några människor av en viss religion gör dumma saker så är alla som tillhör just den religionen dumma.

I dag kunde man läsa http://www.expressen.se/debatt/alskade-son-du-kan-gora-varlden-battre/ en krönikor som skriver om just det här med männen och deras kollektiva skuld. Han skriver att män är präglade på att se kvinnor som objekt, att kvinnor klär sig i kläder hon inte vill för att behaga män. Om att män daskar kvinnor i röven och om de har stora bröst så riskerar de ännu lättare att bli daskade i röven. Han skriver om män som inte gett kvinnor en chans. Det är bara att titta inom företag, ledningar, idrott, löner, mode.

Fast sen skriver han att kvinnor och män är olika och att jämlikhet inte har att göra med hur man väljer. Vi behöver inte vara lika. Det handlar om bemötande, respekt och att behandlas exakt lika.

Ja, det är svårt. Allt är svårt. Det är så mycket som bakas in det här tafsandet.

1. Tycker någon att män är mer värda än kvinnor? Hur yttrar det sig? Vem är det som tycker så?
2. Har män mer makt än kvinnor? Makt på vilket sätt? Hur har de fått denna makt?
3. Hur många män tafsar? Vad är det för typ av män? När tafsar de? Var (lokalmässigt) sker tafsandet?

Det där med makt är krångligt. Det finns olika typer av makt. Man kan hur som helst konstatera att flickor och pojkar har lika möjligheter att studera och välja yrke och skaffa sig ett yrke. Män och kvinnor har lika möjligheter att vara hemma med barnen exakt lika länge. Man har exakt lika möjligheter att vabba exakt lika mycket. Man har exakt lika möjligheter att välja i vilken grad man vill utföra hushållsarbete.

En skillnad finns det. Kvinnor kan få barn. Men de måste inte få barn. De måste inte bry sig om sina barn.

Man vet att kvinnor lyckas bättre i skolan, att de studerar i högre grad på universitet, att många kvinnor numera både är läkare och jurister. Det finns kvinnliga ministrar och företagsledare. Men kanske är de för få. Och det är ju synd. Men å andra sidan. Jag vill inte bli företagsledare eller minister. Blir jag gladare av att det finns fler kvinnor som blir det? Får jag automatiskt mer makt av det? Vilken slags makt? Vad är de kvinnorna gör som gör mig lyckligare och mer "mäktig"?

SOm jag ser det så är den där stora makten, den där där man sitter och bestämmer viktiga saker eller utför viktiga yrkesuppgifter en viss slags makt. Den går inte att blanda i hop med vardagsmakten. Den där makten som man behöver ha för att påverka sitt eget liv. Det är makt som alla människor oavsett om de är kvinnor eller män måste få ha så mycket som möjligt av som möjligt. Och vad är det för makt då?

1. Makten att få utbilda sig till vad man vill. Check!
2. Makten att få söka och försöka få vilket arbete man vill. Check
3. Rösträtt. Check.
4. Makten att kunna välja hur man vill ta hand om sin familj. Icke uppfyllt. Varken för män eller kvinnor.

Det var det om vardagsmakten.

Så går tankarna vidare. Tafsandet verkar ha ökat. Märkligt. Vad kan det bero på? Varför är pojkarna värre nu än tidigare? Är de dåligt fostrade? Varför i så fall och vem är ansvarig? De borde ju vara extremt väluppfostrade i och med att de allra flesta pojkar fostrats enligt läroplaner och genusmedvetenhet av proffs på statliga institutioner. Varför funkar det inte? Så här tänker jag. Helt ovetenskapligt. Pojkar (och flickor) kanske inte blir så väluppfostrade när de fostras i grupp. Många barn tillsammans och få vuxna. Och vuxna som de dessutom inte har äkta känslomässiga band till. Kanske blir pojkar mjukare och mer "kvinnovänliga", empatiska eller vad ni vill, om de fostras av en mamma. Det blir en fin närhet där empati och kärlek har chanser att spira. En pojke får inblick i en kvinnlig värld och får omsorg och närhet som gör honom mjuk och avslappnad. Låter honom vila från kraven att skaffa sig en plats i hierarkin, kämpa för att komma på topp eller resignera och finna sig i att vara den som andra bestämmer över. Paradoxen är kanske att hemmapojkar blir mjukare än förskolepojkar. Kanske är det det beteendet vi börjar se nu? Vem vet. Ingen. Vi får gissa. Och fortsätta skriva alla dessa krönikor och hoppas att alla de fina, vanliga männen tar på sig skulden och på så sätt får ordning på alla rötägg därute.





6 kommentarer:

  1. Tycker att ditt inlägg är väldigt bra men ärligt talat vet jag inte om jag tror att tafsande ökat så mycket. Förutom vissa uppseendeväckande grejer som grupptafsande runt nyår i Kalmar och Köln t ex. Jag har blivit tafsad på av folk sedan jag var liten. På lekplatser, på skolan, sedan på krogen, fester, på tåg, bussar, i parken, utomlands mm. Någon gång slutade det illa, någon annan gång fick jag försvara mig med våld för att värja mig. Någon gång har det gått vittnen emellan för att skydda mig (andra killar). Har också blivit utsatt för blottare tre gånger som barn. Aldrig som vuxen (eller jo, senast var när jag var 19 år).

    Det är naturligtvis hemskt och inte ok! Jag har däremot klarat mig rätt bra utan men och dessutom aldrig dömt ut män som grupp förutom under en period när jag varit ihop med en man som var kontrollerande. Då blev jag därefter lite manshatisk.

    Jag tror att däremot har "näthat" och folk som spyr ur sig sexistiska åsikter gjort att man berörs mer och därefter tänker mer på sådant som hänt och kommer ihåg det varje gång man läser någon sådan åsikt på Facebook eller Flashback t ex. Brottet blir således svårare att komma över.

    Dessutom kan alla uttrycka sig även på gott genom internet och berätta sin historia. Jag berättade inte för någon annan än typ mamma och någon kompis, ringde också polisen någon gång. Nuförtiden bloggas det och då delar fler med sig av liknande upplevelser och pratar om det vilket är bra men vilket också leder till att folk blir rädda kollektivt och tror att alla män är livsfarliga. Jag tycker tyvärr inte att det är jättekonstigt att kvinnor någongång i sitt liv blir utsatta för sexistisk skit eftersom det finns väldigt många svin ute i världen. Det är helt oacceptabelt och jag lägger ingen som helst skuld på kvinnorna, men det är däremot viktigt att man pratar om hur man ska gå vidare också. Låter man en skitstövel förstöra ens liv och relationer i åratal är det väldigt synd.

    De upplevelser jag varit med om gör inte att jag är rädd för alla män. Det är även män som ställt upp som stöd när något hänt. Det har inte jag tänkt glömma i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka hemska saker du varit med om! Usch! Det är möjligt att jag övertolkar. Och att det bara görs fler anmälningar nuförtiden och att det uppmärksammas mer i och med alla sociala medier. Jag har själv varit lyckligt förskonad från allt sånt. Har aldrig blivit tafsad på, aldrig antastad, aldrig sett något sånt hända heller. Och det jag hör från barnen om vad som händer emellanåt på skolorna och ute på krogen känner jag inte igen från min egen barndom och ungdom så jag trodde nog att det hade ändrat sig. Hursomhelst är det inte ok, inte på något sätt.

      Radera
    2. Ja, jag har insett att jag har en tendens att dra till mig dårar men det beror antagligen också på att jag förr levt ett ganska "vilt" liv. Jag tror inte att det nödvändigtvis är du som övertolkar utan att det feministiska klimatet har blivit mer aggressivt och att det numera är ok att döma ut män som grupp, vilket det inte riktigt var för ca 15 år sedan då jag var aktiv feminist politiskt. Då skilde man mer på individer, vilket enligt mig är mycket mer normalt.

      Radera
    3. Absolut är det mer normalt att ha individperspektivet istället för att bunta ihop alla män till en grupp. Kanske har du rätt i att det feministiska klimatet har hårdnat. Har lite dålig koll på det där - får nog läsa på lite mer.

      Radera
  2. Förlåt, vilket långt inlägg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara! Bara roligt att få respons!

      Radera