lördag 2 januari 2016

Att vara unken!

Det har ju skrivits en del om att papporna inte tar ut mer än 25 % av föräldradagarna under barnets första två år. Det förstår man ju - för det är ju mycket bekymmersamt att det ser ut på det här viset. En anställd på svt skriver på inrikesnyhetssidan att hon inte köper argumenten hos dem som inte delar lika. Att det skulle bero på pengar till exempel. Detta presenteras alltså som en inrikesnyhet - att en anställd har åsikter om hur folk väljer. (Numera är artikeln försedd med beskrivningen "krönika" eftersom det har kommit klagomål på att åsikter presenteras som nyheter.) Men här kan man i alla fall läsa om hur Zachariasson och förmodligen då också svt ser på de som väljer fel, tycker fel:

"När folk inte inser att när det kommer till att dela på föräldraledigheten gör de inte längre bara som de vill – de gör inte ett eget val – de gör ett val som är baserat på konventioner, strukturer och gamla unkna könsroller. Och när jag påpekar det, så finns det inget som är så känsligt att få höra."

Det här är alltså en inrikesnyhet. Att mammor som är hemma mer än hälften av föräldradagarna är unkna. De är konventionella och fast i gamla strukturer. Ja, det gäller väl inte bara mammorna. Papporna som inte tar hälften är väl lika unkna de också. 

Är det känsligt att säga detta. Tydligen. Jag håller med om att folk skyller på att det är pengarna det hänger på. Men så visar det sig att mammor som tjänar mer än sina män också tar ut mer än hälften av föräldradagarna. Så det är väl unkenheten det beror på då. Mammor är så unkna att de vill, VILL, ha mer än hälften. De vill ha mycket. 

Är det unket? Är det stereotypt? Är det konventionellt? 

Jag vet inte. Det är förvirrande. Kanske är det så att det som är gammalt är dåligt och unket bara för att det är just gammalt. Om mammor i alla tider har fött barn och dessutom tagit hand om barnen mer, eller i alla fall på ett annat sätt än papporna så är det det som är konventionen, stereotypen...unket. Och bara man tar bort det, hindrar mammornas unkna drifter så blir det nytt och fräscht. 

Zackariasson skriver att hon vill dela med sin man, ja hon har inga barn än, det ska vara de två. De ska göra lika. Även om hon kanske känner att det är jobbigt att släpa sig till jobbet när mannen ska gulla med barnet så kommer hon göra det. För det ska vara lika. Ja...det kanske är fint att göra lika. Men det går ju inte ändå. Inte på riktigt. Mamman har väntat barnet. Hon har fött barnet. Hon kommer kanske att amma barnet. Redan där är det olika. Sen menstruerar kvinnor. De kanske ska ha fler barn och gå igenom hela processen med graviditet, förlossning och amning och ha ett, eller två, små barn som redan finns till. Och så är det det där med banden...de som tvinnas när barnet ligger därinne i magen. De som gör att det känns outhärdligt att lämna barnet ifrån sig när det är för litet. Vad är för litet då? Det vet bara mamman själv. Och barnet. 

Men det är inte barnen som står i fokus. Inte känslorna heller. Det är rättvisan. Viljan att bryta stereotyperna, vädra ut det unkna. Men sen då? När det är klart? Vad gör vi då. I vårt fräscha nya samhälle. Där allt är lika. Där vi delar rättvist på 480 dagar och sedan utan knot lämnar barnen till de fräscha institutionerna, förskolorna. Där kvinnorna är härskare. Där kvinnor arbetar med stereotypa kvinnoyrken - fast det går bra - för där är det betalt. Där är känslorna utvädrade. Det är ju andras ungar. 

Tja, det får bli hur det vill. Det känns lite märkligt att bo i ett land där någon får presentera en så här vinklad syn som en inrikesnyhet. En åsikt gjord till fakta och anammad av statstelevisionen. Jag bryr mig inte. Jag stillar hjärtklappningen och ilskan som vaknar i mig när jag läser och tänker att ... vad bryr det mig. Jag är fri. Jag har tagit mig ur stereotypen och valt själv...det unkna hemmalivet. Som inte alls är unket. Det är befriande att rå sig själv, jobba med sitt, ha släppt den där 480-dagarstvångströjan. Jag är så unken att jag har gått och blivit hemmafru. Och vet ni vad!? Det är nog det fräschaste jag vet! Det är så ovanligt dessutom att det är normbrytande, ickestereotypt och ganska unikt. Det unkna har mognat och blivit en läcker ädelost! Mognat fram i den här grottan av harmoni och trevliga hemmabakterier, den rätta sortens mögelsvampar! Leve friheten! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar