tisdag 26 januari 2016

Fångvaktare

En gammal  krönika hamnar i min väg. Den handlar om förskolan och om hur dagisfröknarna är någon slags fångvaktare till barnen. Johan Hakelius beskriver vad han har sett när han bodde vid en park och dagisbarnen kom på led och hur hemskt det såg ut.

Johan Hakelius berättar om vad han har sett och sedan fortsätter han med att berätta om en dagmamma med sex barn på ett café. Hur mycket bättre det fungerade och att det här var det "rätta" - att anförtro barnen till någon man känner för då skänker man sina barn en nära relation. 

Visst. Det kanske är bättre med dagmamma än förskola. Jag vet inte. Det är kanske tveksamt om man verkligen känner sin dagmamma på riktigt. Och det kanske inte heller är så att man kommer umgås med dagmamman när förskoletiden är slut. Men visst, det kan funka.

Men jag blir lite ledsen. Ja, rentav lite arg när jag läser. Varför är det bara förskola och dagmamma han pratar om. Var är mamma eller pappa? Varför kom inte det alternativet med i diskussionen? För den relationen är väl den allra mest äkta, den allra mest nära? Den borde kanske räknas upp som förstahandsvalet. Men det går ju inte. För det alternativet finns ju inte här i Sverige. Att ta hand om egna barn är det enda sättet att ta hand om barn som inte är sanktionerat av staten. Allt annat duger, bara inte mamma. Ja, inte pappa heller för den delen.

Jag tänker på dagmammorna också. Vad är de för några? Varför blir de dagmammor? Jag tror att det i många fall rör sig om att man vill ta hand om sina egna barn men inte har råd. Då yppar sig den här möjligheten. För om man tar hand om andras barn får man ersättning och om man tar hand om andras barn kan man också få ersättning för sina egna, enligt vissa villkorade regler. Så de egna barnen är bara värda något om de matchas av andras barn. Då får de ett penningvärde. Bara egna barn, hur många de än råkar vara, är värdelösa. Jag tänker på dagmammorna. Hur många barn har de hand om? Sex skriver Hakelius. Sex barn under 6 år måste det väl bli. Det kan inte vara lätt. Och maten och undanplockning, kläder som ska av och på och ev blöjor. Det är tungt jobb. Det är jobbigt nog att ha ett par tre egna under sex år. Men det här är något som framställs som något idylliskt och som en riktigt bra idé.

Det är beklämmande när man tänker på det. Hur många kvinnor som jobbar med barn och hur få kvinnor som får vara med sina egna. En armé av barnpigor har det blivit av oss.

Det är sorgligt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar