Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

måndag 4 januari 2016

Det är på fritids det händer!

Idag kan man läsa en insändare författad av bla  Lena Hallengren, S som är ordförande i riksdagens utbildningsutskott. Hon skriver om fritidshemmen. Det är så att allt fler elever tillbringar sina eftermiddagar i fritidshem (smaka på ordet bara - kväljs man inte lite, lite - fritidshem - ett hem för din fritid - det riktiga hemmet - vad det är för det vete 17 - för sömn antar jag) och att DETTA ÄR I GRUNDEN EN POSITIV UTVECKLING som innebär att FLER ELEVER KAN FÅ UTVECKLA SITT LÄRANDE OCH SINA INTRESSEN MED HJÄLP AV FRITIDSPEDAGOGIKEN.

Jag mår illa. Jag blir ledsen. Jag kokar. Jag känner mig som jag lever i en skenvärld där allt normalt är förvrängt. En värld där lögnerna har blivit sanning och vi alla låtsas tillsammans och upprätthåller något som så skevt att var och en borde skratta högt eller ställa sig och skrika någonstans när de läser såna här floskler.

Det ligger alltså till så här:
1. Det är önskvärt att så många barn som möjligt går på fritids.
2. På fritids utvecklar barn sitt lärande.
3. På fritids utvecklar barn sina intressen.
4. För detta behöver barnen hjälp av fritidspedagogik.

Förr lärde sig barn inget. Förr hade barn inga intressen. De hade nämligen inte fått tillgång till fritidspedagogik. De fick nöja sig med fritid.

Nåja, det kommer lite mer innan Lena har sagt sitt.

Fritids är alltså en mycket viktig verksamhet. Inte som barnpassning (fast det är väl det det är egentligen, om man ska vara ärlig alltså? Och det ska man väl?) Fritids är superviktigt för där har de en enorm potential att bidra både till högre kunskapsresultat och jämlika livschanser. Och det kommer ännu mer. S har ännu större visioner för fritidshemmet. Den viktiga fritidspedagogiken har förutsättning att stärka elevernas kunskaper, samarbetsförmåga, självkänsla och sociala utveckling genom att sätta leken i centrum för lärandet.

Så fantastiskt är det. Och därför ska S satsa mer på fritidshemmen. För resurserna dit har varit eftersatta under lång tid. Men nu ska de få mer pengar - 250 miljoner kronor detta år och 500 miljoner kronor nästa år. Och fritidshemmens lärandeuppdrag ska synliggöras på alla nivåer, fritidepedagogernas unika kompetens ska uppvärderas och personalen ska få tid att planera och utveckla verksamheten.

Lycka till. Säger jag. Tror någon verkligen på det här? Det verkar otroligt. Eller så är de verkligen så korkade att de på allvar tror att detta är sant. Att barn ska lära sig massor av mer skolkunskaper genom att leka i grupp på en institution under vägledning av fritidspedagoger? Att de ska utveckla sin samarbetsförmåga och empati och få bättre självförtroende på kuppen?

Ja, var och en blir salig på sin tro. Vi får se när det är klart. Samhällsbygget. Svetlana Aleksijevitj talade om att Sovjetunionen var ett kommunistiskt laboratorium. Vi har vårt eget. Ett arbetarjämställdhetslaboratorium. Vi får se om de lyckas skapa den ultimata människan. Kanske.

7 kommentarer:

  1. Ja det är inte klokt vilken dynga som skrivs och tänk att det faktiskt finns föräldrar som tror på vad tex politikerna skriver. Det är en skrämmande utveckling. Jag är glad att jag ej lyssnat på vad många runtomkring mig sagt utan att jag följt min magkänsla på VAD jag känner är rätt för mina barn. Jag funderar ofta på hur det kommer sig att jag valt ha hemmabarn! Jag är själv inget hemmabarn utan mina föräldrar har arbetat väldigt mycket och jag har från ett års ålder varit hos dagmamma. Fritids har jag också gått på. Där fick vi mest pyssla minns jag. Ja ja tack för en bra blogg. Du borde samla alla inlägg i din blogg i en bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för snälla ord! Känner som du - att det är skönt att gå på sin magkänsla och våga välja det man känner är "rätt". Så synd bara att det har blivit så enkelriktat här i Sverige - så lite utrymme för olika val i livet.

      Radera
  2. Mina båda pojkar har gått på fritids, just för att vi har behövt några timmars barnpassning, och jag kan lova att vi försökt minimera antalet timmar! Barnen är trötta efter skolan, det är många barn, ca 40 på tre vuxna, och att påstå att det pågår någon vettig, utvecklande aktivitet där är ett skämt. Nej, deltidsjobb och skynda att hämta har gällt för oss. Någon timme på fritids efter skolan har räckt mer än väl! Varför inte lägga alla dessa pengar på att t.ex. genomföra en sextimmarsdag i stället? Det skulle alla, både barn och vuxna, må bra av. Det man kan göra är att jobba deltid, om man har råd och har en förstående arbetsgivare - det är ju inte "tillåtet" efter att barnet fyllt åtta år!
    Det värsta är att man försöker lura både sig och andra att fritidshemmen, och förskolorna, verkligen ÄR unika. Att de verkligen kan tillföra något som hemmet inte kan! De stämmer säkert i de fall där hemmet inte alls fungerar på grund av missbruk och liknande, men ska hela samhället inrättas efter det? Hjälp dem som verkligen behöver det men få det inte att låta som att fritids behövs och är det bästa för alla barn.
    Hälsningar Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker också att det borde vara självklart att man borde kämpa för kortare arbetsdag. Det är väl en mänsklig drift att vilja lägga mindre tid på arbete och mer för vila, umgänge och egna intressen (som minsann också kan vara arbete - fast i egen regi). Det är fascinerande att vi gått från ett samhälle där en lön räckte för att driva en familj till att behöva två löner - från ca 40 timmars arbete för familj till 80 - och kalla det för framsteg!

      Vi har också använt fritids till 3 av våra barn. De gick ett par timmar två dagar i veckan under knappt ett års tid. Först tyckte de att det var lite spännande - särskilt att få korv och bröd till fikat emellanåt. Men när de blev vana tappade de lusten. De tyckte att det var tråkigt och bullrigt och att det fanns så lite utrymme att göra vad de verkligen ville. Och så var det ju inte hemma. Och så kunde de ju inte leka med varandra eftersom fritidsbarnen är uppdelade i åldersgrupper.

      HÅller med dit i dina tankar om att varför måste vi låtsas att fritids och förskolor är unika. Men det har ju blivit så att man hela tiden poängterar att förskola och fritids inte är barnvakt utan något som är till för barnen.

      Radera
  3. Vi lever mitt i "sanningen" - att fritids och förskola är det bästa för barnen, att barn förlorar viktig utveckling om de inte sätts på förskola bums. Ändå har vi hittills lyckats undvika förskolestart för vår nu 3,5 åriga dotter, men det är något som ständigt ifrågasätts (vi testade i och ju för sig att börja på dagis när hon var precis två år fyllda men den upplevelsen var en riktig skräckupplevelse, vår dotter fick sluta där inom en månad, och visst förstår jag att alla ställen inte är som det vi fick gå igenom, visst förstår jag ju det).
    Våra vänners barn och våra släktingars barn har alla börjat på förskola när de varit strax över året eller året precis fyllda och det sätter en social press på en, när vi nu gjort/gör annorlunda. Även våra egna föräldrar har svårt att riktigt förstå vårt val och kommer gång på gång med frågor om att "är det inte dags än, vore det inte bra om... till och med bättre om hon gick/började på dagis nu...?!". Det blir i längden rätt jobbigt att vara den som hela tiden går på tvärs mot sin omgivning i den här frågan för den inbegriper så mycket mer än att "bara gå på dagis". På många sätt fångar den också in större livsval och ett annat sätt att se på samhället. Många gånger känns det som att vi med vårt val "stör" vår omgivning. Ändå är det aldrig vi som tar upp frågan för diskussion, vi frågar aldrig andra om varför de valt att ha sina barn på dagis, om långa dagisdagar för barnen, stora barngrupper och så vidare.
    Vi är måna om att vår dotter ska få roliga, utmanande och meningsfulla aktiviteter. Under terminerna går hon på barngympa en gång i veckan, varje vecka försöker vi fylla med något museibesök (bor i Stockholm så det finns mycket att variera med), hon sjunger i barnkör, vi går regelbundet på barnteater eller på musikarrangemang som är riktade mot barn, jag scannar alltid av vad biblioteken hittar på för aktiviteter för barn och försöker pricka in de saker jag tror är lämpliga, varje vecka går hon även på dans (det är olika danser med olika danslärare varje gång), varje vecka träffar hon sin mormor och morfar och de hittar på egna aktiviteter, vi är ute i parker och leker flera gånger i veckan, hon är med när vi lagar maten hemma varje dag och hon är med och bakar bröd och annat (sker också flera gånger i veckan), hon är med och delar upp tvätten och går till tvättstugan, städar när vi gör det och liknande. Det blir en blandning av hemmaaktiviterer och antiviteter utanför hemmet, men vi tar det i vårt tempo - och vi har roligt! Vi försöker också ordna träffar med andra barn i hemmiljö, med våra vänners barn eller släktingars barn.
    Ändå är det vi fyller vår dotters dagar med ingenting värt i järmförelse med vad andras barn får när de går på dagis varje dag - så kan det i alla fall kännas när man blir hårt ifrågasatt av sina vänner... och det är ledsamt. Naturligtvis har jag många gånger tänkt att - tänk om vi gör fel ändå? Det kostar ju också mer rent ekonomiskt att göra som vi gör. Kanske vore det bättre att göra "som alla andra?"
    Så visst kan jag förstå att man om man nu väljer att gå i ledet som alla andra också köper att detta är ett det bästa valet, eller ett bra val eller åtminstone ett godtagbart val - eller som en f.d. kollega uttryckte det - det bara är så, trycket att mot att välja annorlunda är för stort, så det är bara att acceptera. Och har man accepterat det och valt dagis/förskolemodellen - ja, då kanske det till och med känns lite bra att höra politiker säga att dagis och förskola är det bästa om och om igen som i ett mantra? Eller?

    SvaraRadera
  4. Vill vara tydlig med att jag verkligen inte vill slå mig för bröstet eller briljera med de aktiviteter vi gör tillsammans med vår dotter, nu när jag läser vad jag skrivit tänker jag att det kanske kan uppfattas så? Det är i så fall verkligen inte meningen! Jag ville bara försöka illustrera att vi inte sitter hemma och "tråkar" bara för att hon inte går på dagis om dagarna, hoppas att det inte mottas på fel sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis hur du menar. Och det är ju jättekonstigt att det din dotter får uppleva tillsammans med dig och andra nära personer skulle kunna anses vara sämre än förskola. Men det är som du skriver svårt att stå emot, göra sig så annorlunda än alla andra...känner också emellanåt tvivel som smyger sig in...men mer och mer sällan...Vi provade också dagis till våra äldre barn(när de var mellan 4 och 5 år och då korta dagar och inte varje dag) - jag kände mig så stressad över att alla andra barn gick, fick kompisar, stimulans, träning inför skolstarten...trots att jag kände att det var struntprat egentligen så testade vi. Jag ångrar det idag men det var så jag tänkte då och sen har jag undan för undan omprövat mina åsikter och känslor och lärt mig lyssna mycket mer på mina inre känslor.

      Tror som du att det är skönt med de där artiklarna som visar att allt är bra. Det blir kanske lättare att tysta motstridiga känslor. Eller så har folk inte såna känslor? Vad vet jag...kanske är det bara några få som tänker annorlunda? Men den där känslan som du beskriver - att man liksom stör - tycker ändå på att man väcker något.

      Radera