Rutiner vid sjukdom! Om elevansvar!

Skola, skola, skola! Det kommer ständigt något nytt att fundera på. Jag har precis läst igenom vad som gäller om barnen blir sjuka. Det är inte som när jag var liten - att det kom hem en klasskamrat med sånt man behövde läsa igen om man var sjuk mer än ett par dagar. Nu ska eleven själv ta ansvar för att få hem det som behövs. Så här står det:

"Enligt lgr 11 läraren ska utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan, och skolans mål ska vara att varje elev utvecklar ett allt större ansvar för sina studier. (Källa: www.skolverket.se). Ett steg i denna riktning är att elever själva tar initiativ till att få hem eventuella läxor och arbeten vid sjukdom. Det är viktigt att tänka på att eleverna numer har flera olika lärare, och det kan vara nödvändigt att vända sig direkt till sin ämneslärare för att få information om läxor. Ett annat sätt kan vara att höra av sig till en kompis och be den ta med sig arbeten och läxor hem."

Jag funderar på det där med att eleverna ska kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och sitt arbete i skolan och att eleverna ska ta ett allt större ansvar för sina studier. Det är väl självklart att eleverna ska ta ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan. Men vad betyder det? Vad ingår i att ta ansvar? Det kan betyda så mycket - allt från att man är tyst och inte stör och jobbar på med det man ska till att man är sin egen lärare. Tänker ut vad man behöver lära sig och ser till att man lär sig!

Just när man är sjuk kan det vara svårt för eleven att ta självständigt ansvar för att få hem skolmaterial. Det är jobbigt nog att vara sjuk. Det är ännu jobbigare att sätta sig och telefonera till sin lärare, till alla berörda lärare, för att få hem skolböcker. Det är jobbigt nog för ett barn som är friskt att ringa runt till vuxna människor och fixa saker. Är det inte så att skolan egentligen har lagt över ansvaret på föräldrarna? Visst, det är ingen stor sak att slå en signal till en kompis och be den att ta hem saker. Å andra sidan är det kanske inte en stor sak för läraren heller att lägga ner de skolböcker läraren vet att barnet har kommit efter i och skicka med en kompis!

Strunt samma! Det mesta ordnar sig. Men jag reagerar ändå på det underliggande budskapet i meddelandet. Lärare tar inte ansvar för barnen längre. Det får barnen göra själva. Eller det får föräldrarna göra. Barn är liksom inte barn längre. Man kan ställa lika stora krav på ett barn som på en vuxen. Det är bara bra om kraven är stora för då ökar barnens ansvarstagande. I alla fall när det gäller praktiska saker.