Naturen förändrar sig för varje dag. Färgerna försvinner. Det blir gråare och gulare, fuktigare och kallare. Det känns som om världen krymper lite. Himlen sänker sig och omsluter jorden, ljuden dämpas...
På väg hem från skolan stannar vi ofta till vid en lekpark. Det är roligt att gunga och åka rutschkana men det är också roligt att plocka med löv och sand och pinnar... Här sorterar lillkillen blad, olika färger och olika former i långa rader.
Hemma i trädgården finns det alltid mycket att göra. Men först kan man ju sparka lite boll!
De sista äpplena har trillat ner. Nu är det bladens tur. Det finns hur mycket som helst. Lite jobbigt är det förstås men jag tänker att det är bra också. Vi får vara ute varje dag och räfsa och samla ihop. Vi får böja och kröka på våra kroppar och får på så sätt lite vardagsgymnastik. Vi får vara tillsammans och jobba ihop. Vi får frisk luft och blir uppmärksamma på allt nytt som finns att upptäcka. Bladens skiftande färger, hur sniglarna helt plötsligt har blivit gula, eller är det ett nytt gäng som avlöst de bruna, nu när de lever bland höstlöven. Hur de nya knopparna redan finns där. Vi förundras över att det nya livet redan är förberett innan det gamla ens har dött på riktigt.
Det är skönt att komma in och värma händerna som stelnat till lite av fukten och kylan. Det är mysigt att sätta sig ner tillsammans och dricka kaffe och te. En kaka någon gång ibland gör oss lite extra glada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar