Och så var det dags igen! En ny artikel om att barnen nuförtiden är odrägliga och dåligt uppfostrade och bär sig illa åt i skolan och att det inte är lärarnas fel för de är så bra så...Det är FÖRÄLDRARNA som måste börja fostra sina barn. Författaren vet inte varför det blivit så här men hon tror att vi har höga krav på oss. Vi ska ha en karriär, ett perfekt hem eller så vill vi tro att vi har perfekta barn.
Jag vet inte...Jag tänker att författarinnan och alla innan henne som skrivit om precis samma sak står framför ett isberg och ser ytan. Den lilla, lilla biten som sticker upp. De odrägliga barnen, de trötta lärarna, de perfekta hemmen...Men att det bara är precis toppen. Det stora döljer sig därnere i de svarta vattnen. Barnen som lämnats på förskolan redan vid 1 års ålder. Barnen som är ifrån sina föräldrar hela dagarna och bara får en liten stund på morgnar och kvällar tillsammans med sina föräldrar. Barn som är fostrade på institutioner i stora barngrupper. Barn som inte deltagit i vanliga vardagssysslor tillsammans med en förälder. Barn som inte fostrats i sin flock tillsammans med sina syskon av en förälder. Barn som inte blivit pratade med tillräckligt mycket. Barn som inte kramats tillräckligt mycket. Barn som levererats som varor hela sin första barndom. Barn som tillbringar eftermiddagarna på fritids i stora, stora barngrupper och övervakats av några få, utarbetade vuxna. Barn som stressat upp på morgnarna. Barn som sovit för lite. Barn som lämnats ensamma på eftermiddagarna tillsammans med datorer och tv-spel som sällskap i tysta hem. Föräldrar som inte fått vara heltidsföräldrar mer än 480 dagar. Föräldrar som kämpar med jobb, hem, barn och alla sysslor som hör till. Sysslor som ska utföras efter jobbets slut precis när barnen ska få sin dos fostran. Under de där överblivna timmarna på dygnet mellan hämtning och nattning.
Går det fostra barn under de premisserna? Nej. Att fostra barn är ingen bisyssla man klämmer in när man har tid över. Fostran pågår hela tiden, varje vaken sekund. Och om föräldern inte är närvarande då är det någon annan som fostrar alla de andra sekundrarna. Där barnet är - där fostras barnet. Och om barnet är i barngrupper på institutioner den största delen av den vakna tiden då är det där fostran sker. Man kan inte både ha kakan och äta den. Om föräldrar inte är fysiskt på plats tillsammans med barnen då kan de inte fostra barnen. Så enkelt är det.
Måste bara säga att jag tycker så mycket om att läsa dina inlägg! Jag håller verkligen med och du formulerar dig så bra. Älskar också att läsa dina reflektioner om sådant som händer i vardagen! Mattipsen är så bra, kollar alltid på dina recept när jag ska baka! Tack från Annelie
SvaraRaderaTack! Vad glad jag blir!
RaderaHej. Jag gillar också att läsa dina inlägg, du skriver otroligt bra. Varför kan de inte bara skriva en artikel med rubrik: Hur ska du hinna fostra dina barn när de är på förskola hela dagen. En sådan rubrik har jag aldrig sett!
SvaraRaderaI min dotters klass, går i fyran, är det 22 barn och det är hur lugnt å fint som helst. Läraren påpekar ofta vilken lugn å flitig klass det är. I klassen finns ovanligt många hemmabarn, de har varit hemma på heltid tills de börjat förskoleklass. Totalt tio hemmabarn samt minst fyra ifrån dagmamman i byn. Jag tror att det absolut har en bidragande orsak till det lugn som finns i klassen. Jag tycker det vore en rättighet för barn att få vara hemma i sex år med sina föräldrar. Det vore en lagom tid. Hela samhället skulle förändras till det bättre.
Tack! Skönt att det är lugnt och trevligt i din dotters klass! Tror också att det vore bra för samhället om vi hade en annan familjepolitik - med möjligheter för föräldrar att ta hand om barn i hemmet och skippa förskola om de vill det. Förskolan verkar brottas med så många och stora problem också så det är märkligt att ingen kommer att tänka på att barnen ju faktiskt har föräldrar som skulle kunna avlasta förskolan lite! ;)
Radera