tisdag 15 december 2015

Lära sig leka!

Det är magiska dagar! Sagoaktigt och mystiskt. Redan när man vaknar märker man det. Ett lock har lagts över världen. Tjocka moln som sveper in oss i en mjuk filt som ständigt ändrar nyanser. På morgonen lilablå med rosa toner längst ner mot horisonten. Så gråvit med duvblå skiftningar. En märklig grårosa nyans...Stilla luft och absolut tystnad. Frosten som täckt varenda liten gren och blad i silver. Glittrande och frusen skönhet.
 
Igår kom en kompis till 9-åringen med hem. De fick fika och sedan gav de sig ut i vinterlandet! 9-åringen, kompisen och snart 5-åringen. De satte igång att leka på en gång. Krig började det med. Alla tre på samma lag. Kröp och gjorde framryckningar, skrek order, smög, blev sårade...Sedan byggdes en stridsvagn av en gammal rutschkana och lite andra grejer. Det kördes länge på den. Sen kom mörkret smygande. Barnen höll sig närmare varandra. Lite rädda men kittlade av faran. Jag kommer ihåg känslan. Den finns kvar i kroppen på mig. Sen hämtades ficklampor och leken flyttade över till lekstugan. Först var de inne och man såg hur ljusen fladdrade därinne och det skrapade med möblerna. Så vidtog matlagning bakom lekstugan. Gamla grytor och kastruller togs ut och en ficklampa lades in i en lykta och föreställde eld. De skrapade av frost och frusen jord och tog löv och gjorde mat av det. Länge, länge varade leken men till slut blev det för mörkt och någon hörde ett farligt ljud och så kom de in. Min roll i det hela? Ingen alls. Jag var inte ens ute hela tiden. Bara en stund i början när jag plockade undan grejer (som sedan ändå kom fram igen) och sen gick jag ut och in då och då och höll lite koll genom fönstren. Både för att se till att allt gick bra och för att det var så roligt att se dem leka och komma överens.
 
Lille N deltog i leken smidigt och lätt. Han lägger sig lite i bakvattnen när det är avancerade, extra roliga lekar. Trots att han gillar att bestämma och gärna domderar över hela familjen så följer han och härmar och är smidig och följsam i de här lekarna. Han vill göra som de stora. Han studerar och följer. Använder sen lärdomarna när han är ensam och leker för sig själv. Jag tänker att det är så märkligt att man numera tror att barn måste träna på att klara sig i grupp. Inte lita på att de har det inom sig. Och så tänker jag att om N hade lekt i en barngrupp med kanske 5-10 andra jämnåriga barn hade leken blivit något helt annat. Nu är han yngst. Han lär sig att följa de äldre. Han lär sig att världen är snäll. De äldre lär sig att ta hänsyn till de yngre. Man lär sig empati. Maktkampen är liten. Det finns en given ordning. Den äldre är alltid äldst. Den yngre försöker kanske mopsa sig lite men den äldre vet att det inte är så mycket bakom och gör oftast inte någon särskild sak av det. Om det blir för mycket kan det bli gruff men det finns nästan alltid en vuxen där som kan förklara och förstå och medla.
Stridsvagnsbygge
 Matlagning vid "elden".
 Spöklikt spännande mörker och fladdrande ficklampsljus i lekstugan.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar