Jag läser en artikel i Svenska Dagbladet om mördare. En forskare har konstaterat att vanliga människors hjärnor ser olika ut jämfört med mördares. Så här står det:
"De flesta mördare ... har en skadad eller dåligt utvecklad pannlob som gör det svårt att hejda aggressiva impulser och fatta moraliska beslut. Den främre pannloben är vår skyddsängel. Utan den släpps det onda fram, säger Adrian Raine som är professor i kriminologi och psykiatri vid Pennsylvania-universitetet i en exklusiv intervju med SvD."
Seriemördare har istället en väl utvecklad pannlob vilket gör dem planerande och kalkylerande. De har däremot en dåligt utvecklad amygdala (känslocentrum) vilket gör att de har svårt att känna empati och känslor.
Artikeln tar upp riskfaktorer.
I fosterstadiet är riskerna:
- ärftliga anlag
- tobak
- alkohol - tredubblar risken
- tungmetaller som bly och kadmium
Mellan 1-3 år är riskerna:
- oönskad av modern, dålig anknytning
- barnmisshandel, slag mot huvudet
I ungdomsåren är riskerna:
- yttre våld som skadar pannloben
- olyckshändelser som skadar pannloben
Huah! Vad otäkt... Läskigt att en olycka mot pannloben kan skapa en mördare?
SvaraRaderaVisst låter det läskigt! Fast det är nog inte så enkelt - det framgick i artikeln när jag läste lite noggrannare att det är som att spela kortspel - det räcker inte med ett "bra" kort för att "vinna" - det måste mer till. Egentligen är det väl kanske rätt självklart - har man haft en svår barndom, ungdom ökar väl riskerna för att det ska gå dåligt. Det har väl folk vetat i alla tider utan brainscanning - "som man sår får man skörda", "what goes around comes around", "allt vad ni vill att människorna skall göra för er skall ni också göra för dem" osv. Det jag fäste mig vid var hur sårbar hjärnan tycks vara - att bemötandet man får sätter spår i hjärnans utseende. Det där med anknytningen tänkte jag lite extra på...
Radera