onsdag 30 januari 2013

Hemmaförskola

För ett tag sedan stötte jag på ordet "hemmaförskola" på en fb-sida. Jag hajade till lite vid ordet och min spontana reaktion var att det verkade lite "tramsigt". Jag fick alla möjliga bilder i huvudet - att vi hemmaföräldar på något sätt ska härma förskolan. Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i typiska förskoleaktiviteter. Jag tycker att det är lite tramsigt att sitta i ringar och sjunga sånger, räkna frukter vid mellanmålet osv. Men sedan har jag funderat på det där ordet och tänker att det är ju ett jättebra ord. Jag som har varit hemma med mina barn i stort sett 15 år bedriver ju faktiskt en slags hemmaförskola och även en slags skola för mina äldre barn. Jag gör en massa saker som hjälper mina barn att utvecklas och lära sig saker. Varför ska jag låta förskolan ha monopol på att tro att det bara är där barnen kan lära sig, ta de första stegen på det livslånga lärandet? Varför ska inte jag som mamma kunna känna samma stolthet över vad jag gör? Och varför ska inte jag kunna se och tala om vad jag gör tillsammans med och för mina barn? Därför har jag börjat gilla det där ordet och numera tänker jag att jag har en hemmaförskola! Jag är helt enkelt en frilansande pedagog som arbetar helt ideellt!

Det som är så bra med min hemmaförskola är att jag inte behöver ta hänsyn till annan personal eller en stor barngrupp. Jag tar hand om ett litet barn och några större. På förmiddagarna är jag och min 2-åring helt ensamma hemma. Jag kan då följa mitt barn i hans lust och humör. När det passar stoppar jag in lärorika moment. Det kan röra sig om att sjunga, rita, läsa i en bokstavsbok, räkna fingrar, tår eller andra saker.


En annan fördel med min hemmaförskola är att jag har mitt barn med mig i alla mina sysslor och därför blir egentligen allt vi gör "undervisning". Min hemmaförskola är en äkta, naturlig miljö som inte är speciellt anpassad för barn. Här finns massor av saker som är utvecklande att få greja med. Det finns grytor och pasta i skåpen. Världens bästa leksaker för små barn. Här finns knivar som man tillsammans med mamma kan få öva sig på att hantera (säkert förvarade annars). Här finns en trappa att öva sig gå i. Lilleman har övat ända sedan han kunde krypa. Jag som pedagog har låtit honom försöka själv men ändå varit alldeles bakom för att ta emot om något går fel. Nu när han är 2 går han precis som en vuxen - vänd i färdriktningen och utan att hålla i sig!

 
Min hemmaförskola är en tillåtande miljö. Här kan man få klättra på stolar, stå vid spisen och hjälpa till när jag är bredvid, hoppa i sängar och soffor, sitta på köksbordet... Jag låter mina barn utveckla sina kroppar genom att de har frihet att röra sig både inomhus och utomhus.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet om en dag hemma för ett barn som inte går på förskola. De får uppleva och lära sig mycket i en lugn takt med en person som älskar dem. De lär sig mycket även om det inte är uttalat som hemmaförskola.
    Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det där med hemmaförskola är lite medvetet nyspråk! Jag försökte bara vända på det. Ibland blir jag lite trött på prat om "det livslånga lärandet" som ska börja i förskolan. Jag tycker att det har gått lite snett när man inbillar sig att förskolan ska fungera som en slags skola och att barnens kunskaper ska dokumenteras och vara föremål för sk utvecklingssamtal osv. Jag ville lyfta fram att barn faktiskt lär sig saker hela tiden. Jag tror inte att man behöver ha någon plan eller göra något speciellt egentligen. Det är så lätt att man inte tänker på vad man själv gör - man tar det för självklart - det bara blir. I en organiserad förskola är verksamheten mer uppdelad och avläsbar - man har gymnastik, sångstund, sagostund, fri lek... I hemmet flyter allt ihop och man kanske inte ens tänker på att man faktiskt gör saker som hjälper barnet att utvecklas - det är en slags tyst kunskap som mammor i alla tider bara ägnat sig åt utan att prata så mycket om det. Men det kan vara bra att sätta ord på vad man gör och se det värdefulla i det!

      Radera