måndag 30 oktober 2017

Som gubben i lådan!

Jag läser en liten artikel om ett lokalt städföretag...som är kopplat till någon koncern. Det här städföretaget vill förändra synsättet inom städbranschen. Personen som startade företaget hade till en början samma förutfattade syn på städjobbet som alla andra...att det handlar om tillfälliga jobb i jakt på något bättre. Men sedan fick hon reda på företagets värdegrund och hur tanken var att jobba för att höja statusen.

Man jobbar efter ledorden SKEN. STOLTHET, KUNSKAP, ENERGI, NÄRVARO.

Städerskorna är STOLTA över sitt hantverk. Folk tror att alla kan städa men så är det inte. Personalen är experter, har alltså KUNSKAPER, på det här och de tycker dessutom att det är roligt.

Städerskorna vill också alltid vara en frisk fläkt i kundernas vardag. Det är detta som är ENERGI. Kunderna blir alltid bemötta med ett leende. Manvill förmedla en positiv energi och vara en tillgång för kunderna.

NÄRVARO handlar om att finnas på plats, vara tillgängliga och följa upp arbetet som utförs.

Personalen på just min ort brinner för det här med städning och det är verkligen skillnad på att städa och att städa med hjärtat.

Chefen berättar att det är mer accepterat att anlita städfirmor för att få möjlighet att prioritera sin lediga tid på annat. Folk vill helt enkelt leja ut sin städning mer nu än tidigare och det är fint...det är ju speciellt att låta någon annan städa ens privata hem. Detta bygger på TILLIT.
                                           
Ja, det är fint. Jättefint. Inget fel på det. Köper man städning vill man ju ha någon som har kunskaper för att städa bra, som helst gillar sitt jobb, varför inte brinner för det, som är pigg och glad och som är där. Inget fel på det. Men samtidigt är det lätt att bli lite full i skratt. Vad hände här? Anar man inte den där härliga stereotypa hemmafrun från 50-talet, som satte en ära i att serva, hålla fint, vara glad, sprida positiv energi till sin utarbetade make, var stolt över sitt hantverk och allt det där? Hon som vi alla har lärt oss att se ner på och tänka på som sunkig. Och som kanske inte ens har funnits i någon särskilt utsträckning i just den här glättiga, tjänsteandenöjda tappningen utan för det mesta var en helt vanlig hemarbetande kvinna. Mch nu är hon alltså tillbaka. På riktigt. Som gubben i lådan poppar hon, eller hen, upp! Den ärkestereotypa 50-talshemmafrun. Inte längre bara en städkärring, vem som helst, som tar jobbet för att skrapa ihop lite pengar till livets nödtorft. Nu är hon här, och hon kan vara en han också för all del, i full blom! Experten som sätter en ära i att utföra sina arbetsuppgifter, som brinner för sitt kall, som städar med ett leende på läpparna och sprider positiv energi! Det är bara det rutiga förklädet och det perfekt ondulerade håret som fattas. För nu har vi utvecklats så långt att städstatusen kan höjas och alla kan äntligen förstå att det är skillnad på att bara städa och att städa med hjärtat. Det är fint på något sätt. Fint på något lite bakvänt vis.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar