måndag 9 oktober 2017

Måndagen...

...närmar sig sitt slut. Denna första vardag denna vecka har känts lite som en slags helgdag. Äldste sonen åkte till universitetet som vanligt i morse och 13-åringen cyklade iväg till sin skola men annars var vi andra hemma. Gymnasiekillarna hade studiedag och tog en ordentlig sovmorgon och 11-åringen som tillfrisknar efter sin blindtarmsoperation var hemma. Och jag och 6-åringen också förstås. 11-åringen mår bättre. Magen gör knappt ont längre och han är nästan normalrörlig. Men han är fortfarande förkyld och har ont i halsen så han får vara hemma. Jag vågar inte låta honom gå till skolan än på ett tag. Det är bäst att han blir ordentligt frisk först efter den förra jobbiga veckan.

Helgen var stillsam. Maken reste bort på lördag förmiddag och blir borta hela veckan. Vi andra slappade med lite plugg insprängt hela lördagen och söndagen. M var sängliggande och höll till i soffan och tittade på film mest hela tiden. Jag läste lite läxor med 13-åringen, städade lite, tog hand om all tvätt...var ute lite med N. Vi var i trädgården och försökte fixa till inför vintern som närmar sig. Vi rensade bort så mycket ogräs vi hann. Grävde om lite saker som skulle flyttas. Tog ner de få äpplen vi fick i år. De tar väl slut nästa vecka tror jag. Men detta var i alla fall första året vårt aromaträd bar frukt och äpplena var så goda! Vi bar in pelargonerna i förrådet. Vi sopade uppfarten. N hoppade studsmatta.
Det kändes lite synd att ta in pelargonerna! De är så fina just nu...stora och blommar mycket! m
 N grävde i landet! Han ville kolla upp hur det var med maskarna! Om det fanns många och det gjorde det. N blev nöjd. Han har ju hört att många maskar är ett tecken på bra jord och det tyckte han lät bra!
N gillar att rita. Han ägnar mycket tid varje dag åt att teckna. Han har någon slags teckningsbok för barn där man får lära sig att rita en massa saker...slott, ödlor, elefanter...den gillar han och lär sig den ena figuren efter den andra! Här har han ritat pirater! 
 Läsningen går framåt! Vi har kommit ganska långt i läseboken och det är så roligt att märka hur han utvecklas. Det går som i språng. Vi har inte läst på många dagar eftersom alla sjukdomar har gjort att jag inte haft tid med sånt. Men i dag...måndag öppnade vi boken igen och både jag och N blev förvånade...flera meningar bara kom...orden kom av sig själva...nästan som på en vuxen. N hajjade till lite och jag sa "oj, vad hände nu? Hur gick det här till?" Han var lika förvånad själv och väldigt nöjd! Efter att han läst sidan fick han leta ord...hur många "fisk" kunde han hitta? Hur många "mor". Det var roligt och jag tror att det var nyttigt...att lära sig scanna av texten, bli uppmärksam på hur ordet visuellt såg ut.
Jag hann med lite annat idag också! Jag åkte till stan med näst äldste sonen...han gick till frisören och jag till biblioteket för att lämna tillbaka böcker...och så lånade jag "Never Let Me Go" av Ishiguro. Den verkar så spännande! Sen letade vi en jacka till sonen och hittade en på HM till bra pris! Och ett par kängor till honom blev det också! Skönt att kunna bocka av något på den långa höst- och vinterlistan! 

Jag åkte upp till 11-åringens skola för att hämta lite skolmaterial. Läraren hade plockat fram lite material. Det var två korta texter med frågor till i svenskan. Och en text i engelskan. Och lite att läsa igenom i samhällskunskap och religion. Två häften hörde till med frågor att besvara. Och så matten förstås...men där ligger han ett kapitel före så då får han väl räkna på helt enkelt. Det var det hela. Lite märkligt känns det att detta var allt...två veckors jobb. Jag antar att resten liksom behandlas muntligt på något vis. Det är väl därför vi måste ha skolplikt = närvaroplikt här i landet. För att det mesta som sker inte lämnar några fysiska spår utan bara är något som finns och kan göras i själva lokalen. Det känns lite sorgligt. Jag hade önskat att det fanns grammatikövningar, översättningsmeningar, glosor, fraser osv i engelskan. Att det fanns rättstavning, ordförståelse, korta skrivuppgifter...i svenskan. Men så är det inte längre. Det känns konstigt...som någon slags seg sörja som rinner fram i skolan...timme efter timme utan för en utomstående synliga spår. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar