fredag 13 oktober 2017

Dagislandet...

...levererar...Den här veckan har det varit mer än vanligt i media som ger en bild av läget i dagislandet. 

En mamma i Göteborg har fått nog av förskolesituationen. Hennes barn går i en barngrupp med 21 barn och från början hade de 4 pedagoger. Sen slutade en och någon ny kom inte. En dag satt det en lapp på dörren att barnen denna dag skulle gå på en annan avdelning. Två pedagoger var sjuka och den tredje hade inte börjat än. På den där andra avdelningen var det fler än 30 barn på två personal. Mamman lämnade barnen efter en viss tvekan men tyckte synd om personalen som fick slita så. Man vet inte om hon tyckte synd om barnen eller blev orolig. Men det kanske hon blev. Man vet inte. 

I Göteborg hade en förskola man slut på vikarier och fick lov att stänga. Föräldrarna fick ett sms och så var det med det. I dagisland...som lovat att alla barn ska ha den här härliga rätten att utbildas och få omsorg och där alla föräldrar har fått rätten att förvärvsarbeta och samtidigt få vardagspusslet lagt med hjälp av statens förskolor...där står plötsligt föräldrarna där och har ingenstans att göra av barnen. Och någon ersättning för förlorad arbetsinkomst det får de inte. Och det här är inget nytt. Kommunal säger att det varit så här i flera år. Det finns för lite personal helt enkelt. 

Karlskrona verkar botten vara nådd. Åtminstone löd en rubrik så. Barngrupperna har ökat men antalet personal har inte det. En pedagog berättar att personalen inte kan garantera barnens säkerhet. Och de kommer inte heller att kunna bedriva den pedagogiska verksamheten enligt läroplanen. 

Man kan också läsa att timvikarier ger sjukare personal. Förskolepersonalen är den yrkesgrupp som är mest sjukskriven i landet. Och när det kommer outbildade vikarier ökar det pressen och stressen för de ordinarie som är på plats. Vikarierna känner ju inte till rutinerna och inte barnen heller. En lösning är att ha en sk löpare anställd! Som en kvick schackpjäs finns den redan på plats på förskolan och kan rycka in där det behövs! Man måste alltså ha en överbeläggning av personal på förskolorna så att vikarierna är på plats och kan komma till verklig nytta. Och det låter ju bra och rimligt. Men dyrt förstås. 

Ibland verkar det svårt att hålla reda på barnen. En femårig pojke smet iväg från sin förskola och gav sig hemåt, hämtade sin cykel och började cykla runt i hemmiljön! En granne slog larm och ringde en förälder. Fast då hade förskolan också märkt att barnet var borta. Mamman var dock kritisk till att barnet hade kunnat lämna förskolan utan att någon märkte det. 

Uppsala verkar man inte ha några problem med personalbrist på förskolorna. För där vill moderaterna ge 30 timmars förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga. 

Barn till arbetslösa och föräldralediga i Uppsala kommun har i dag rätt till 20 timmar förskola i veckan. Detta efter en sänkning från 30 timmar per vecka den 1 augusti förra året. 
Men i sitt budgetförslag för 2018 vill Moderaterna återinföra mer generösa regler, med rätt till 30 timmars förskola.
– Det handlar om jobbfrågan och integrationsfrågan. Sen försöker vi addera på barnperspektivet, säger Fredrik Ahlstedt, oppositionsråd för Moderaterna. De arbetslösa hinner inte söka jobb på de i nuläget tre dagarna i veckan. Det tar mer tid. Barnen kan vara i förskolan sex timmar om dagen fem dagar i veckan. Och då blir det ju mer jobb sökta förstås. Och de föräldralediga...ja, de blir ju mer lediga som föräldrar förstås. Fast så säger man inte så klart. Det är mer underförstått. Moderaterna ser det här som en jobbfråga och så det där med integrationen förstås. Det blir ju mer integration om barnen är mer integrerade i förskolan antar man. Och så trycker de på barnperspektivet. Hmm, ja så säger oppositionsrådet för moderaterna. Barnperspektivet...det måste väl betyda att barnen tycker mer om att vara på förskolan än hemma. Eller att det är bättre för dem att vara där än hemma. 
Stockholm har de behov av både fler förskollärare och barnskötare. Och då har man en idé. Man presenterar nu en gymnasial yrkes- och högskoleförberedande utbildning. Den heter något så käckt som pedagogikcollege. Man inför också ett nära samarbete med stadens arbetsplatser. Det rör sig om praktikplatser men också om en garanterad provanställning på någon av stadens ungefär 1000 förskolor efter avslutad utbildning. Ja, det är härligt att tänka sig...en armé av vad som förr hade kallats barnflickor skall ut i stadens alla institutionslokaler och ta hand om våra små. Unga flickor (för det är ju oftast flickor det rör sig om) ska ut och ta hand om barn...det är i sin ordning...allt är helt normalt. Det enda som inte är normalt är att mammor tar hand om barnen. Barnflickorna strömmar till institutionerna och barnen levereras dit av sina föräldrar och sen strömmar mammor och pappor vidare. Var och en till sitt. Härligt. Collegeutbildad personal. Det låter det. Som i gamla Sovjet...där gick alla barnen på dagis och sköttes om av utbildad personal på daghem nummer 1 och 215 och så vidare. Här glättar vi till det lite...solrosen, rävungen, trollet...det blir ju lite roligare så. 
Ja, det var ett axplock från veckans nyheter från dagisland. Det är lätt att bli uppgiven och ledsen och arg. När man tänker på att vi på 60 år har gått från ett land där mammor fortfarande tog hand om barn. Och att det sågs som naturligt och normalt. Och nu är vi här. Dagis är normalt. Det är den enda sanningen. Den slutgiltiga lösningen. Och den funkar visst inte. Men det gör inget. För det SKA gå. Och går det inte så går det ändå. 


.






6 kommentarer:

  1. Ja, din sista mening säger väl allt!? Går det inte så går det ändå. För det måste. Det finns inget alternativ. Barnet måste in på dagis. Det finns inget alternativ. Det finns inget val. Barnet kan ju inte vara ensam hemma och föräldrarna måste jobba. Så, det är skit samma hur det går för det bara är så.

    Det måste ju kännas jättesmidigt också att barnen är så små och inte kan prata och berätta! Åhh, så skönt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju tur det...att barnen går att behandla på det här sättet. Och när de är större vet de ändå inget annat av. Och så blir det magont och huvudvärk och mobbing och kompisanknytning...

      Radera
  2. När ska folk fatta
    Det är såå skumt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog ingen som varken vill eller kan fatta. Ingen tänker utanför boxen...och dagis är boxen...en naturlag som vi har att följa. Bara den vore lite bättre...mer resurser, mer personal...då skulle allt bli bra.

      Radera
    2. Det krävs nog någonting radikalt för att folk ska fatta och det är så långt gånget nu redan att det blir svårt. Men om man tänker tillbaka 40 år så var det ju på ett annat sätt, så det GÅR alltså att förändra människor sätt att tänka å väldigt kort tid.

      Radera
    3. Som du skriver går det ju att förändra folks sätt att tänka. Om vi fick ekonomiska redskap för att ta hand om våra egna barn och om attityderna till barn och föräldraskap var annorlunda skulle ju folk anpassa sig till det. Om det var liksom tvärtom...att man fick ta ett aktivt beslut att sätta barn i förskola och betala mycket mer av vad det faktiskt kostade skulle folk behöva tänka efter. Och så skulle man tänka tvärtom när det gäller pengarna också...låta folk behålla mer av sina egna pengar...som i andra länder...sambeskattning, skatt efter försörjningsbörda. Om vi hade på det sättet skulle vi tvingas tänka annorlunda kring det där med barn. Fast det är det ju ingen överordnad som vill. Tvärtom. De vill inte att vi ska tänka själva. Och de vill inte att föräldrar tar hand om sina egna barn. De vill att alla förvärvsarbetar så mycket som bara möjligt så att BNP blir så hög som möjligt.

      Radera