Här i kommunen har man gjort en BRUKARUNDERSÖKNING av maten i förskolan. För barnen är ju BRUKARE. Föräldrarna är kanske också BRUKARE förresten och de var förhållandevis nöjda med maten. Barnen var däremot inte nöjda. I en artikel i lokaltidningen kan man läsa att av 40 5-åringar är bara 44 % nöjda med maten. Samma enkät år 2014 visade att 75 % var nöjda. Man förstår inte hur det kan vara så här. Men FOLKHÄLSOFÖRVALTNINGEN säger att det finns risk att barnen egentligen bara svarar på vad de tyckte om maten samma dag som frågorna ställdes.
Jag funderar. Alla BRUKARE kan ju inte svara. Många av dem kan ju inte prata. Det är väl därför man bara refererar till 5-åringarna som hade fått hjälp av förskollärare med att fylla i enkäten. Vad 1-åringarna och 2-åringarna och 3-åringarna tycker - vet någon det? Och föräldrarna - vad vet de om maten? Äter de maten? Har de någonsin smakat på maten? Nä, det har de nog inte. Ändå är de nöjda. Konstigt.
Jag tänker lite till. I Sverige är det så att de allra flesta barn växer upp på förskolemat. Frukost, lunch och mellis. Fem dagar i veckan. Och så äter de kvällsmat och kanske lite frukost hemma. Större delen av maten intas alltså på institution. Undrar om politikerna fattar hur viktig förskolematen är. Att den är god, nyttig, fräsch att barnen får tillräckliga mängder. Undrar om föräldrarna tänker på det. Lite konstigt är det väl när man tänker efter. Växande kroppar, välbefinnande...det är viktiga saker. Vill inte föräldrarna bestämma över det här? Man får konstatera att staten har tagit på sig ett mycket stort ansvar.
En ytterligare fråga i det här är sedan om barnen äter maten såsom den är tänkt när menyn sattes ihop?.
SvaraRaderaNär vi testade att ha vår dotter på förskola (hon var precis två år fyllda då), så frågade jag alltid personalen om hur hon ätit när det gällde lunchen (jag hämtade direkt efter lunch). Personalen svarade alltid "jättebra, hon har ätit jättebra". Vår dotter gick på förskolan i cirka en månad. Många olika anledningar gjorde att vi insåg att det här inte var en bra miljö. En faktor var att när jag sista dagen som vanligt frågar hur hon ätit och får samma svar, så vägrar jag ge mig och frågar vidare. Exakt vad har hon ätit?, frågar jag. Personalen är då uppenbart stressad och vill inte ha mer frågor, hon svarar att mitt barn tyckt om maten jättemycket och velat ha flera portioner. Jag får en konstig känsla av att något inte står rätt till ändå. Ok, envisas jag, och exakt vad av maten som var idag åt hon? Att jag är så påstridig är för att vår dotter har svårt att smälta mat, hennes tarmar fungerar men läkare har ställt diagnosen att tarmarna är något outvecklade. Det här har vi berättat om på förskolan och vi har även berättat att hon medicineras på grund av detta. Vidare innebär det att hon behöver få i sig grönsaker/frukt för att det alls ska fungera (vår dotter gillar frukt och grönsaker eftersom hon vants vid att äta det alltid). Men nu det sig till slut, efter alla mina frågor, att hon ätit enbart ris den dagen, när hon sedan bett om mer mat har personalen fortsatt att sleva upp mer ris, enbart ris. Tre stora portioner vitt ris.
Samma kväll blev vi tvungna att åka in på barnakuten med vår dotter, hon hade hemskt ont i magen och på akuten såg man att hon blivit helt förstoppad så man tömde henne omedelbart. Hon fick ett mycket kraftigt laxerande och läkarna förklarade för oss att detta hade vi inte kunnat ge hemma, att det var väldigt bra att vi kommit in med henne så fort.
Vi gick aldrig tillbaka till försklolan med vår dotter, efter den här händelsen (sen var det också mycket annat som gjorde att vi sa upp platsen där).
Att jag berättar om det här är för att efter att ha läst ditt inlägg, superbra inlägg förresten! så väcks tanken hos mig att vad "brukarna" tycker och vad "personlen" anser vara bra kan skilja sig rejält åt mot vad föräldrar kanske tycker. Den aktuella dagen då vår dotter åt sig mätt på tre portioner ris så fanns det naturligtvis annan mat på bordet också, som var tänkt att ätas ihop med riset. Så vad som sker i praktiken när maten äts är ju väldigt betydelsefullt. Och kanske man helt enkelt inte kan lasta personalen för att man har olika åsikter kring detta? Kanske deras arbetsbörda är för stor för att klara av att hantera så många smås matintag? Många kansken här, men i slutändan så tycker jag ända att det är något galet med att alla tar det så för givet att förskolan är där "alla" barn ska vara. Och det görs så svårt att gå mot strömmen i detta!
Än en gång tack för en inspirerande blogg, du skriver så bra bara!
Blir berörd av din berättelse! Stackars flicka! Det är inte så lätt det där med småbarn och mat. Förstår inte riktigt hur det går till egentligen. Undrar så ofta om barnen verkligen får i sig tillräckligt med mat. Min erfarenhet är att barn inte kan äta mycket åt gången utan kanske behöver mat lite oftare. En banan eller en smörgås eller en tallrik fil mellan målen. Man läser av - hur mycket åt barnet till lunch? Behövs det lite mer? Men sånt funkar ju inte på en förskola - det kan nog inte personalen klara av. Jag har också dåliga erfarenheter av mat på förskola. Använde den ett år till mina då 3, 5 och 5,5 år gamla barn. De gick 5 timmar om dagen och åt på förskolan. Men de var så hungriga när de kom hem att jag alltid serverade lunch när jag hade hämtat hem dem - en timme efter lunchen! De tyckte inte om maten alls och hade svårt att äta. Och hårt bröd fick de inte ta fritt av. Efter avslutad förskoletid berättade det äldre barnet att han alltid tog en halv macka i taget - då kändes det som om han hade fått två. Grät nästan när jag hörde det.
RaderaFår man fortfarande inte skicka med lunchlådor till sina barn på förskolor och skolor om de av olika anledningar mår dåligt av maten? Någon som vet?
RaderaFår man fortfarande inte skicka med lunchlådor till sina barn på förskolor och skolor om de av olika anledningar mår dåligt av maten? Någon som vet?
RaderaDitte: Men fy, hjärtat kniper när jag läser - att han kände så, att det var så! Ja, håller helt med dig, hemma kan man verkligen erbjuda det som behövs när det behövs. Tack för dina ord, du inspirerar så mycket!
SvaraRaderaS: Smart ide med lunchlåda, kanske hade vi landat i det eller något liknande om vår dotter fortsatt på dagis, nu blev det ju inte så. Vi blev alldeles för avskräckta och tänkte om, valde en annan väg. Idag är jag glad för det. Det förändrade mig, och visst det har inte varit lätt alla gånger, men i tanke och själ känner jag bara glädje över det och den "mertid" vi fått tillsammans.