måndag 25 september 2017

Myror

Idag kan man läsa att förskolorna struntar i barngruppernas storlek. Det står det där vanliga. Att barngrupperna är för stora. Och att det är dåligt att ha riktlinjer för barngruppernas storlek om förskolorna ändå inte måste följa dem. Och så står det att det är en väldig förskollärarbrist. Bara 4 av 10 som jobbar i förskolan har förskollärarutbildning.

Ja, det är ju skräp. Och helgalet. Staten har ju bestämt att det i princip är lag på att sätta barn i förskolan. Nu håller nog inte någon med mig förstås. För det är ju frivilligt att sätta barn i förskolan. Man måste inte. Jag själv är ju ett exempel på att det går att strunta i det och stanna hemma istället. Men jag har rätt. Det är i princip omöjligt att ha barnen hemma. För det första har vi särbeskattningen vilket gör att alla svenska vuxna individer beskattas var och en för sig. Man tar inte hänsyn till om det finns barn eller inte, om det finns en vuxen som stannar hemma eller inte. Var och en försörjer sig själv. Vi har ett tvåförsörjarsamhälle helt enkelt. Det är svårt att få en lön att räcka till för att driva runt en familj. Och om det nu går, om lönen räcker, då smäller två saker till...den ena är girigheten. Det tar nog emot att avstå från en hel lön månad efter månad. Det är så mycket pengar det rör sig om. Mycket vill ofta ha mer. Och så har vi det där andra, attityderna...stannar man hemma, blir hemmafru, ställer man sig utanför samhället. Det är onormalt att inte förvärvsarbeta. Man är suspekt, konstig, ovanlig, märklig...och osynlig. Det är inte ett lätt val helt enkelt. De flesta håller nog inte med mig i mitt resonemang antar jag. Men jag tycker nog att statistiken visar att jag har rätt. Om 84 procent av alla barn mellan 1 och 5 år går i förskola...om 95 procent av alla barn som är mellan 4 och 5 år går i förskola kan det förhålla sig på två sätt. Endera vill i princip alla föräldrar i Sverige lämna bort sina barn. Eller så måste de. 2011 gjorde sajten Familjeliv en undersökning om mammor och deras föräldraskap. Där framkom att 45 procent av mammorna skulle vilja vara hemmafruar om de kunde. Ja, så alltså...någonstans skevar det. Det kan inte vara BÅDE så att nästan alla vill lämna bort sina barn till förskolan och att hälften av mammorna vill vara hemmafruar.

Oj, nu halkade jag från ämnet...vindlade mig iväg och började skriva om något annat...som hör hit i och för sig....

Jo, det är skräp att barngrupperna är för stora. Och det är skräp att personalen inte har rätt utbildning. Staten vill att alla barn går i förskola. Den försöker så aktivt som möjligt förhindra särskilt mammor från att ta hand om sina egna barn. Inga alternativ erbjuds eller sponsras ekonomiskt. Och ÄNDÅ, trots "dagistvånget" håller inte förskolan fullgod kvalitet. Föräldrar tvingas att använda förskola och kan inte påverka den kvalitet deras egna barn får på sin fostran och tillvaro...de flesta vakna timmar av barndomens tidigaste år. De mest formbara åren. De mest sårbara åren. Det är väl skräp. Och ändå är politikerna tysta. Inte ett ord kommer över deras läppar. De hoppas väl på att om folk får klaga av sig så har de gjort det...och så glömmer de...föräldrarnas barn blir större...dagistiden är snart förbi...ämnet blir inte intressant längre...vi tog oss förbi...pust!

Men strunt samma. Barn i Sverige går i förskola. Detta är normen. Ingen funderar vidare värst över det. Det som är intressant dock är hur synen på barn förändras i själva processen. Nu kan man utan att någon blinkar skriva att 1-3-åringar UNDERVISAS och har LÄRARE. Småbarn som ännu inte kan prata och förmedla sig, inte har utvecklat sina minnesfunktioner ordentligt går i SKOLA och UNDERVISAS av LÄRARE. Ingen säger något. Det betyder väl att vi tycker att allt är normalt. Och paradoxen är total. Barnens århundrade gled över i en ny form av barnarbete. Barnen har gjorts vuxna. Deras barndom skall nu bestå av undervisning från 1 års ålder. Deras tillvaro mäts i produktiva termer. De är inte längre till bara för sig själva som barn med en magisk fredad barndom. Precis som barnen förr i tiden togs i bruk och fick bära och hämta och diska och hugga ved...har barnen nu fått andra sysslor. De skall lära sig. Undervisas. Prestera. Komma till nytta. Inte hjälpa föräldrarna men dock RIKET.

Alla har sin plats. Alla har sin funktion. Precis som i ett myrsamhälle. Var och en drar sitt strå till stacken.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar