torsdag 28 september 2017

Hemmafruar...

Man läser så mycket...eller jag läser så mycket. Det har varit mycket den här veckan...om skolan i SvD och om det tyska valet och om bilåkning i Saudiarabien om en ettåring som avlidit i sömnen under dagvilan på dagis...Artiklarna rör sig runt varandra och dansar sin dans...berättar om verkligheten därute och om vilken verklighet någon vill skriva fram. Den här veckan var det speciellt några artiklar som liksom tog hand med varandra och i mitt medvetande berättade en gemensam berättelse...

Jag läser om det tyska valet...en artikel skriven innan valresultatet blev klart. Den handlar om hemmafruar i Tyskland. Det handlar om hur socialdemokraterna i landet vill ha ut fler kvinnor i arbete och skapa fler förskoleplatser och fritidshemsplatser för att möjliggöra detta. Och det handlar om hur Merkel är för de "små stegens politik"...inga stora experiment eller reformer. Och att familjepolitiken för Kristdemokraterna är en helig ko. De ser den traditionella kärnfamiljen som samhällets viktigaste byggsten. Och det handlar om att ingen i Tyskland på riktigt röra hemmafrun...eftersom de inte vill röra skattesystemet...som inbegriper sambeskattning...och därför möjliggör för kvinnor (eller män också för den delen) att vara hemma eller jobba deltid. Och här kommer DN med sin första lögn. Eller kanske inte lögn, men i alla fall ett undanhållande av en viktig bit sanning...att i Tyskland har man två val när det gäller sin beskattning...sambeskattning eller frivillig särbeskattning. Men det är sånt man bör tala tyst om här i Sverige. Här skall det inte framstå som att de tyska kvinnorna (och männen) har ett fritt val. Det ska verka som om de är tvingade att dra sig fram på det här underförstått omoderna och osunda sättet. DN:s journalist berättar om den där särbeskattningen som infördes 1971 i Sverige och "som anses ha varit en av de viktigaste orsakerna till att fler kvinnor kom ut i arbetslivet."

Sen står det att Tyskland har EU:s enskilt största arbetsmarknad och starkaste ekonomi...men som ligger i topp när det gäller andelen kvinnor som arbetar deltid. 50 % av de kvinnor som har ett jobb arbetar deltid. Och det står att lönen är låg. Tyska mammor stannar hemma längre än i andra länder, även när barnen kommer upp i tonåren. Socialdemokraterna lovar gång efter annan att kvinnorna ska få rätt att jobba heltid! Men de är inte villiga att ta bort sambeskattningen i ett nafs. Det går inte att vinna val på att lova något sådant. Det sägs inget om varför. Och journalisten funderar inte vidare på det. Kanske är det så att folk vill ha kvar sin sambeskattning? Kanske är det så att många inte i första hand vill jobba heltid utan ha möjlighet att kunna vara hemma och ta hand om familjen på heltid eller deltid. Det sägs heller inget om det där med lönerna...mer än att kvinnolönerna är låga. Det sägs inte något om att grundavdraget i Tyskland är högre än i Sverige. I Sverige börjar man beskattas efter att man tjänat knappt 19 000 kr. I Tyskland får man tjäna 80 000 kr per år utan att betala skatt. Men det är en sån där hemlighet...inte vi i Sverige bör veta om. Vi ska inte kunna jämföra på riktigt.

I artikeln berättar man att det inte finns tillräckligt med fritidshemsplatser...ungefär som att alla mammor önskade sig just fritidshemsplatser. Gör de det? Bara hälften av tyska elever mellan 6 och 12 år går på heldagsskolor. De andra måste ha en förälder eller annan vuxen hemma som serverar mat och hjälper till med läxor när barnen kommer hem vid lunch. Och detta framställs som något negativt. Är det det? Det är inget vi ska fundera över. Normen är fastlagd. I uppochnervända landet kan det framstå som något dåligt att barnen slutar skoldagen tidigt och kommer hem till en mamma eller annan vuxen person och får mat och hjälp med läxor.

Och så handlar det om DDR. För där jobbade både män och kvinnor. Och så är det än i dag. Det går som en mur mellan öst och väst. Kvinnor förvärvsarbetar mer och har oftare ledande positioner. Angela Merkel är ett exempel på detta. Ironin är väl att Merkel inte verkar vilja planka av det här toppenbra DDR-systemet när det gäller just kvinnors förvärvsarbete...hon som vunnit så mycket på det borde väl vurma hårt för det....eller kanske hon sett och förstått baksidorna av det? Att tvång aldrig kan vara den rätta vägen? Östra Tyskland har sitt DDR-arv och påminner om Skandinavien står det i artikeln. Jaha, det låter det...och ingen fundering om vad detta säger om oss svenskar. Känns det inte lite märkligt att det ses som något bra att vi har samma syn på familj och barn som en diktatur? Funderar vi aldrig över varför vi i Skandinavien har samma syn som DDR? Nä, i Sverige kan man skriva en sån sak och inte få några följdfrågor, något mothugg.

I svensk media kan man skriva så här och komma undan med det. Man kan vrida verkligheten till att EU:s starkaste ekonomi och största arbetsmarknad, Tyskland, ändå inte duger...inte därför att ekonomin är dålig utan för att kvinnorna inte arbetar tillräckligt. Man kan vrida ett tecken på rikedom..att inte hela befolkningen måste slita ut sig...till något negativt. Man behöver inte fundera över om Tyskland skulle bli ännu starkare av att få ut alla kvinnor i heltidsarbete. Man behöver inte fundera över om det kanske blir tvärtom. Som här. Att arbete inte alltid betyder rikedom...det beror på vad man arbetar med. Att varje kvinna som har småbarn och arbetar också betyder att den offentliga (dyra) sektorn också måste byggas ut och belasta landets ekonomi. Det är inget vi behöver fundera över. Vi behöver inte heller fundera över om vad vi vill. På riktigt. Vill svenska mammor också kunna ta hand om hem och barn? Vill vi ha respekt för att det är ett arbete? Tycker vi att det är viktigt och värdefullt att ta hand om de små, fostra dem till trygga små människor? Eller är vi nöjda med att någon annan bestämmer vad vi ska tycka och tänka?

Nåja, det är som det är. I Sverige vet vi hur det ska vara. Och vi vet att alla skulle må bra av att ha det som vi. Vi jobbar vidare med att utöka vårt stormaktsvälde som nu inte längre består av landmassor utan av mentala territorier. Ylva Johansson  sändes nyligen ut som en slags ambassadör eller härförare för att sprida det svenska ordet. Hon reste till Japan. Där måste de lägga om sin arbetsmarknad eftersom befolkningen är åldrande och födelsetalen är låga. Landet sneglar på Sverige för att få ordning på landet. Det är så tokigt därborta att ungefär 60 procent av alla japanska kvinnor slutar arbeta efter att de fött sitt första barn, trots en hög nivå av universitetsutbildning. Ylva skall nu lära japanerna om hur man får ut kvinnorna på arbetsmarknaden så att de kan jobba och tjäna pengar samtidigt som de föder barn. Ylva vet själva nyckelmanövern...vad som måste till för att få ut kvinnorna. Det är det där med särbeskattningen. Alltså att man ser till att en familj inte kan klara sig på en lön. För om de inte gör det...ja, då finns det ju inget att välja på förstås. Då får kvinnorna ta skeden i vacker hand och ge sig ut på arbetsmarknaden. Inte för att de vill utan för att de måste. Fast det säger inte Ylva förstås. Det är inte så man pratar i Sverige. 

Slutligen läser jag en artikel som handlar om Irland. Där håller de på att fixa till billigare barnomsorg. Och samtidigt gjordes en undersökning som visade att två tredjedelar av mammorna skulle vilja vara hemma med sina barn istället för att förvärvsarbeta om de hade ekonomiska möjligheter till det.

Det är märkligt ändå. Hur det är. Vad man vill. Mammor som får välja verkar ofta vilja ta hand om sina barn och sitt hem. Om man får välja. Det är som det är med jämställdheten. Vad den nu är. Man får ofta använda sig av ekonomiska och attitydmässiga påtryckningsmedel för att få mammorna att bli så där jämställda som de förväntas vara. Och då kan man ju undra lite. Kanske är det så att kvinnoförtrycket och kvinnoföraktet liksom ökar i samma takt som just den här sortens jämställdhet appliceras på ett samhälle. Det ser i alla fall nästan så ut.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar