Grammatik i 5:an

Sonen i 5:an håller på med grammatik i svenskan. Det är bra! Man blir glad! Men samtidigt lite ledsen. Grammatikundervisningen är så sporadisk. Så satt på undantag. Man gör lite grammatik ungefär som man bockar av något stort, en engångsgrej. Vi kör lite grammatik på lågstadiet. Och sen på mellanstadiet...en gång på högstadiet och en på gymnasiet. Så sällan att alla hinner glömma. Och ingen verkar heller veta vad man ska ha det till. Det har blivit som en kvarleva från äldre tider...en tradition utan innehåll.

Jag tittar i mina gamla böcker. Jag brukar ju göra det när jag vill jämföra. Försöka förstå hur det var förr.

När det gäller grammatiken fanns den med från början. Ja, kanske inte i småskolan...alltså 1:an och 2:an...men sedan.

Man tog det sakta och försiktigt. Lite i taget. I 3:an bara substantiv och verb. I 4:an startade man satsläran och barnen fick lära sig vad subjekt och predikat var. Detta kopplades till hur man konstruerar meningar...huvudsatser och bisatser och bindeord...Man jobbade med substantiv (numerus, obestämd-bestämd form, grundform-genitiv, genus), verb (presens-imperfekt, hjälpverb, infinitiv) och adjektiv...Och sen var det nog. Det räckte för detta år.

I 5:an då...ja, då gick man vidare. Då jobbade man, igen, med substantiv, adjektiv, verb och så kom räkneord och pronomen till. Och så blev det subjekt och predikat igen och så kom objekten och predikatsfyllnaden till.

I 6:an ja, då gick man vidare...substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen, verb, adverb, prepositioner. Och subjekt, predikat, objekt, adverbial, attribut och predikatsfyllnad.

Och sedan var eleverna rustade för att på allvar kunna arbeta med och lära sig språk. Man kunde gå vidare i sin engelska. Starta med att läsa tyska i realskolan (motsvarande åk 7). Orden och begreppen och kunskaperna kring grammatiken och språkets uppbyggnad fanns där. Läraren kan prata om språk, berätta om regler och använda de rätta orden. Eleverna kan förstå jämförelser mellan svenska och engelska och tyska. Och samtidigt fortsatte förstås grammatikstudierna. De måste utvecklas, befästas, repeteras...

Men nu...nu är intet. I 5:an får sonen jobba en gång med grammatiken. Det blir substantiv, adjektiv och verb. Inget mer. Inga satsdelar introduceras. I tyskan som han ska börja med nästa år...måste man ju veta hur satsdelarna fungerar...annars går det aldrig lära sig tyska. Det blir inte mer än turistfraser...det finns inga ord för att lära ut tyska på allvar. Man kringgår problemen, invaggar eleverna i falsk säkerhet...låter dem bli okunniga och förhindrar dem att ta del av något som borde vara deras rättighet.

Men vad spelar det för roll? Det kvittar. Varför ska någon kunna grammatik? Varför ska någon kunna tyska? Franska? Spanska? Till vad nytta när google translate finns. När vi kan snacka engelska helt utan problem så länge vi håller oss inom tv-spels- och datorspelsvärlden...håller oss nära amerikansk slang och tjattrar på i högt tempo. Så länge vi slipper skriva abstrakta texter, läsa avancerad litteratur, samtala om riktiga saker...då går det ju inte så bra. På tyska går det inte alls. Men skit samma. Vi klarar oss ändå.

Fast synd är det.