onsdag 11 november 2015

Tvångströjor

Jag läser vad Maria Arnholm har att säga om en tredje pappamånad. Hon säger att något måste ändras för att kvinnor ska få högre löner, bättre pensioner och bättre villkor på arbetsmarknaden. Och det som måste förändras är föräldraförsäkringen. Papporna måste vara hemma mer och en tredje pappamånad är ett steg på vägen mot målet. Strukturer som är felaktiga grundläggs när mammor är hemma för mycket med sina barn. Det obetalda arbetet i hemmen blir skevt fördelat, deltidsarbetet breder ut sig, löneskillnader består och pensionerna faller. DETTA SKA INTE MED SKATTEMEDEL UPPRÄTTHÅLLAS. Arnholm menar alltså att med skattemedel finansierar man att mammor är hemma för länge med barnen. Man måste alltså gå in och ta bort ytterligare ekonomiska möjligheter att fuska till sig extra tid med barnen.

Ordet liberalism kommer från det latinska liber. Detta betyder fri och för liberalismen är den enskilda människans frihet och integritet okränkbar. Men inte för liberalisterna i fp. För Arnholm betyder liberalism att normerna i samhället ska framskrida för att lämna så mycket utrymme för personliga livsval som möjligt. Därför är det liberalernas roll att ta ansvar för att våra gemensamma lagar och resurser inte används på ett sätt som upprätthåller de strukturer som gör kön till tvångströjor.

HA! Smart va! Arnholm menar alltså att egentligen så tycker alla innerst inne att könsstereotypa val är en tvångströja. Men vi är för dumma i huvudet för att förstå att vi innerst inne tycker det. Så då måste staten gå in och se till att vi väljer rätt. Så liberalism, frihet, är att välja det som är rätt. Inte vad varje individ känner är rätt utan det staten känner är rätt. Att välja det man tror känns rätt är att välja en tvångströja.

Enkelt.

Men det finns många sorters tvångströjor. Det kan för några kännas som en tvångströja att vara tvungen att stanna hemma några månader extra med sina barn (fast man kanske inte ens fattar att det känns som en tvångströja, men det gör det, för det vet Arnholm). Men för andra kan det kännas som en tvångströja att inte få vara hemma med sina barn. Det kan kännas som en tvångströja att inte kunna välja barnen framför arbetet. Inte kunna välja sina egna starka känslor för att omsorgen om barnen och hemmet ropar högre än plikten mot arbetslivet. Det kan kännas som en trängre tvångströja att kämpa för pensionspoäng och löneökningar än att ta hand om barnen. Man kan med öppna ögon vilja välja sämre ekonomi och mer tid. Det kan kännas som en tvångströja som är så trång att den kväver en när man förstår att man inte har pengar nog att avstå från förskola och arbete fastän hela kroppen skriker att man vill vara med sitt barn. Men att välja barnen och tiden - det är inte frihet. Det är könsstereotypt och därför fel. För det har staten bestämt.

Jag tänker. Kämpa på bara. Snart är ni kanske i mål. Sakta, sakta närmar vi oss målet. Månad för månad. Vad är målet? Att mammor och pappor upphör att kämpa för att ta hand om sina barn. Att mammor och pappor delar upp de dagar för heltidsomsorg av barnen mellan sig rättvist och att de sedan förstår att det är ARBETET som betyder mest. Och inte något deltidsarbete utan heltidsarbete. För detta är frihet. Detta är frihet att välja. För det har staten bestämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar