måndag 9 november 2015

Lördagspromenad och fars dag!

Maken har varit bortrest i en hel vecka. Lite tyngre än vanligt förstås men det gick ändå riktigt bra. De stora barnen hjälpte till en hel del - till och med utan att bli anmodade. Plockade ur diskmaskinen på morgnarna och dukade undan och plockade ner i diskmaskinen. Låter kanske inte så mycket men det sparar mig en hel del arbete! Många små armrörelser som tröttar tillsammans med allt det andra. Vi sov över en natt hos mormor och morfar. Mysigt att äta kvällsmat tillsammans och titta på tv i hop. Vi såg "Två dagar och en natt" - fransk socialrealism om en kvinna som ska bli av med sitt jobb om hennes arbetskamrater väljer en bonus i stället för att ha henne kvar. Hon måste övertala arbetskamraterna om att rösta på henne istället för pengarna. Rakt på sak, ingen musik, prat prat prat, deprimerande men med hoppfullt slut. Tänkte att barnen skulle protestera men de tittade med stort intresse! Vi hann med en promenad också. Vi begav oss till stället där min pappa kommer ifrån. Tittade på herrgården och gick i en gammal allé som leder upp till den vackra byggnaden, fick höra en hel del nytt om gamla tider, mindes min egen barndom och ungdom när vi hälsade på här...studerade svunnen skönhet, förfall, tidens gång...
 

Den långa allén upp mot herrgården. Vilket skryt! Gå eller åka eller rida upp längs denna väg mellan träden och gradvis se herrgården träda fram...Vackert! Förr var det parkområden på sidorna av allén...nu tränger skogen fram. 
Resterna av en gammal utescen där blåsorkester uppträdde när det var något evenemang på herrgården. 
Mogna och goda hallon i november! 
Ett gammalt garage som håller på att ge upp...
Resterna av en växthusvägg...
 
Jag vet inte vad det är med mig...men jag har blivit så intresserad av det gamla, det som jag kommer ifrån...känns som pusselbitar till mitt eget liv och jag vill veta mer, så mycket jag kan få reda på...
 
I går var det fars dag! Vi firade min pappa och barnens pappa som kom hem på självaste fars dag! Det blev vi glada över. De yngsta barnen hade pysslat i hop varsitt grattiskort. Vi hittade beskrivningar till hur man viker små skjortor och det var roligt att greja med. Jag fick förstås hjälpa till lite när 4,5-åringen skulle vika men han hjälpte till så gott han kunde och kunde i alla fall klistra fast allt som skulle klistras helt själv. 
 
Tänker på min pappa! En så rar och snäll pappa jag har! Han har humor dessutom. Han jobbade ju heltid under hela min barndom och under hela sitt vuxna liv så han var ju borta på dagarna. Ändå minns jag honom som så närvarande. Han läste sagor på kvällarna, tog med mig på hundpromenader när vi pratade mycket, badade oss barn när vi var små ...lite hårdhänt med ryggborstningen men annars skötte han det bra!...klippte våra naglar, hjälpte till med läxor, lyssnade gärna när jag spelade fiol och piano (det är underbart att ha en lyssnare när man tränar på läxor!), bakade en massa gott bröd, poppade popcorn och festade till det när mamma var på gymnastikkurs, lyfte alltid locket så det poppade ut lite popcorn och vad vi skrattade åt det!, övningskörde ... och nu...tittar in emellanåt och diskar lite om det behövs, tar med vårt återvinningsskräp, skjutsar barnen när vi inte kan själva...En toppenpappa och toppenmorfar kort sagt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar