En kluven verklighet

Det är så konstigt med verkligheten man har omkring sig. Den skiftar och byter skepnad...Verkar glida undan och se helt olika ut beroende på från vilket håll man tittar på den. Jag tänker specifikt på förskolan. Hur är det med förskolan egentligen? Det verkar som om politiker, föräldrar och förskollärare har helt olika bilder av hur det står till. Om man har hängt med i förskolerapporteringen under en tid så framträder en förvirrad bild. Fragment av sanningar och myter. Ett lapptäcke med färger och mönster som inte passar i hop.

Först kan man få reda på att Anna Kinberg Batra vill ha allmän förskola från två år, inte från tre år som nu. Hon tycker att det blir ännu lättare för föräldrarna att kombinera familjeliv och arbete om man gör på det sättet. Fast det här är inget nytt. Socialdemokraterna föreslog allmän förskola från 2 år redan 2013. Fler barn skulle få möjlighet att gå i en bra förskola (blir den bra bara för att den är allmän alltså?) och då lär de sig mer. Och så var det det där med att jobba också förstås. Fler föräldrar kan jobba mer då. Och så blir det ju billigare. Det tyckte både M och S  var bra. För alla vet ju att gratis är gott! Ju billigare något är desto mer vill man göra det.

Man kan få reda på att Moderaterna tycker att förskolan är en självklar del av den moderna kunskapsskolan. Förskolan skapar bättre förutsättningar för barnens tidiga lärande och därmed också förutsättningar för fler jobb. För Moderaterna är förskolan och jobben därför tätt sammankopplade.

Folkpartiet vill också att barnen ska få mer förskola. De ville 2013 att alla barn skulle få rätt att gå 30 timmar i veckan istället för bara 15.

Vänsterpartiet har också förslag. 2012 sa de precis som alla andra att förskolan är till för att ge kvinnor och män samma chans på arbetsmarknaden. Ja, och så för att stimulera små barns utveckling förstås. De säger att alla barn måste möjlighet att gå i förskola eftersom det är ett bra stöd i deras utveckling. Vårdnadsbidraget såg till att vissa barn inte fick möjlighet att gå i förskola. Detta ville de ändra på och istället införa kostnadsfri förskola med rätt till alla barn från 1 år att gå 30 timmar i veckan.

Sen kan man läsa om hur S och Mp vill stärka förskolan. De beskriver den som en central del av det svenska skolsystemet och som en viktig del i nästan alla barns uppväxt, något vi ska vara stolta över. Förskolan är till för barnen men har också varit viktig för att kvinnor ska kunna arbeta, något de gör i högre grad här i Sverige jämfört med i andra länder. Och så kommer det, frasen som har uppreptas om och om igen..."Forskning visar att barn som har gått i en förskola med hög kvalitet blir bättre förberedda för skolan, har bättre språkkunskaper och visar större social kompetens jämfört med barn som inte har deltagit i förskolans verksamhet. Detta gäller särskilt barn som kommer med tuffa uppväxtvillkor. En förskola av hög kvalitet bidrar alltså både till att stärka kunskapsresultaten och till att skapa jämlika förutsättningar inför skolstarten." Så nu är det bara att minska barngrupperna och få tag i fler utbildade pedagoger...då blir det så där jättebra, ja, den är ju jättebra förstås men den kan bli ännu bättre.

Jan Björklund vill gå längre än allmän förskola och ha obligatorisk förskola från 3 år. Fast det var ju mest för kvinnornas skull förstås. Så att de kan jobba mer.

Och så det där med vårdnadsbidraget. De där 3000 kr i månaden man kunde få i vissa kommuner för barn mellan 1 och 3 år. Det har ju tagits bort. Och vissa har jublat. Birgitta Ohlsson L - ja de kallar sig ju liberalerna nu - var jätteglad och Annika Strandhäll var lika glad hon. Och andra också förstås. Man kan läsa i diverse tidningar om hur dumt det var. Att det främjade ojämställdheten. Kvinnor fick på lång sikt lägre löner och sämre pensioner om de stannade hemma i 3 år med barnen. Och invandrarkvinnor stannade hemma i för hög utsträckning och det var inte bra för dem. Och på kort sikt blev det ojämställt hemma. Kvinnorna dammsög och diskade för mycket och männen vande av sig med att jobba hemma. Och så barnen. Det vet ju alla att barn måste gå i förskola för att lära sig något.

En sak är säker. Från politiskt håll ÄR förskolan BRA. Den är bra för att den är bra och den är bra för att kvinnor kan jobba mer om den finns. Så här är det. För så är det sagt. Allting är bra men det kan bli ännu lite bättre.

Men så kommer den där andra bilden. Den som förvirrar alltsammans.

På kort tid har man kunnat få reda på att:

Arbetsvillkoren inom förskolan har försämrats under de senaste 40 åren - alltså så länge som försklan har varit i full sving. "De talar om barngruppernas storlek som kan uppgå till 20 barn i en grupp med 2-3 åringar, där de flesta fortfarande har blöjor. Tre pedagoger skall täcka upp en hel dag från 06.30 16.30 på eftermiddagen."

Att sjukskrivningarna ökar i Huddinge förskolor. En pedagog berättar att en normal dag mår man hyfsat. Men man är riktigt trött på kvällen. Det är stressigt och de administrativa uppgifterna är för många. Barngrupperna är för stora.

Man kan läsa att förskolepersonal erbjuds kurser i stresshantering för att klara av det tuffa jobbet. Men sanningen är att jobbet är FÖR stressigt. Det är för många barn i grupperna helt enkelt och personalen räcker inte till.

Man kan få veta att förskollärare flyr yrket. 70 % av kommunerna har eller kommer att få förskollärarbrist. I vissa kommuner uppmanas föräldrarna att hålla barnen hemma. Personalen har för tuffa arbetsvillkor. "Sjukskrivningarna är bland de högsta på arbetsmarknaden och de ökar. Trots att man har sett tendensen i många år har man inte kunnat göra något. För stora barngrupper, för många arbetsuppgifter utanför barnuppdraget och på tok för lite planeringstid."

En äkta make skriver att hans fru som är förskollärare har en kropp som närmar sig total utmattning efter många år i yrket. Hon har tinnitus, ont i ryggen och håller på att gå in i väggen.

En mamma reagerar på hur det står till i förskolan. Det är för lite personal och barngrupperna är för stora.

Man kan läsa att barnen blir fler i många kommuner och ännu fler förskoleavdelningar måste öppnas. Var pengarna ska komma ifrån är inget man pratar om.

I Malmö verkar det vara kris. Barn med problem ökar. Det rör sig om koncentrationssvårigheter, aggression och språkförseningar och dessa barn behöver assistenter, vilket det inte finns pengar till. Det ska istället dras in på assistenter. Detta pga att budgeten redan spräckts med 15 miljoner kr.

Så vad ska man tro egentligen? Ibland får jag vibbar av tillståndet innan muren föll i DDR. Ända intill slutet kom rapporter om hur bra det var i DDR och ändå var slutet nära. Det verkar kunna ligga till på ungefär samma sätt här. Samhället fortsätter att försöka få in allt fler barn i förskolan under allt längre dagar till ett allt billigare (för föräldrarna) pris. Den offentliga bilden är ALLTID att förskolan är livsviktig för barnen. Det är i förskolan man lär sig allt man behöver kunna inför skolan. Det är i förskolan allt sker - lek, lärande, stimulans, skoj...Den offentliga bilden är ALLTID att det är helt ok i förskolan men att det kan bli bättre. Oklart hur och när. Samtidigt alla dessa varningssignaler. Det skorrar.