Jag läser om förskolan i tidningen. Det handlar om att förskollärarna flyr förskolan och att det kommer (är?) att bli brist på förskollärare. Tydligen är det i alla fall brist på förskollärare i 70 procent av Sveriges kommuner. På vissa förskolor är det visst så allvarligt att föräldrarna uppmanas att hålla barnen hemma.
Förskollärarna flyr alltså yrket. Vad beror det på?
Problemen är i huvudsak 3. För stora barngrupper. För låga löner (medianlön 26 400 kr/mån). För många kringuppgifter/för lite planeringstid.
Tja, jag tycker att det verkar lätt. Det är väl bara att höja lönerna. Kommunerna sätter ju lönerna. Höj dem. Och barngrupperna. Minska dem omedelbart. Det är ju bara bra. Det måste då byggas fler dagis. Byggjobbare får jobb. Arkitekter får jobb. Fler städerskor som ska städa fler förskolor får jobb. Och om lönerna höjs och barngrupperna blir mindre så kommer ju fler att vilja bli förskollärare och färre kommer att bli sjukskrivna. Och om kringuppgifterna ska minska så måste man hitta på andra typer av förskolejobb...såna som jobbar med administration av olika slag. Vips har det skapats ännu fler arbetstillfällen. Så det är ju en win-win-situation. Vad tvekar man på?
Det skulle ju kunna vara pengarna förstås. 2013 kostade förskolan drygt 60 miljarder enligt SCB. Och då är inte vabbet och sjukskrivningarna vilket är direkta följder av förskolepolitiken medräknade. Så det är ju rätt dyrt. Och om ännu fler kvinnor ska byta barn med varandra och passa varandras barn kanske det egentligen inte är lönsamt. På riktigt alltså. Om alla barn i Sverige ska klämmas in i förskolan så blir det dyrt. Och då kanske man helt enkelt inte har råd med bättre kvalitet än den som finns idag. Och då blir personalen lidande. Barnen kanske någon tänker. Blir de lidande de också? Ingen vet. Ingen vill veta. Politikerna är tysta. Det är som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar