Det har varit mycket om förskolan i medierna på sistone.
I Stockholm vill man göra förskolan ännu bättre än vad den redan är. S ska satsa 372 miljoner mer på förskolan. För förskolan är ju den allra viktigaste starten man kan ge barnen i samhället. Hela livet har barnen nytta av att delta i den pedagogiska verksamheten. Om man jämför med andra länder ska vi vara stolta över vår förskolan. Den är ingen katastrof alls utan tvärtom säger Wanngård, finansborgarrådet. Det gäller att få in fler barn i förskolan och det gäller att de som går lite får längre dagar. Barn i ytterområdena går kortare tid än de som bor i stan. Och det är synd för barnen i ytterområdena behöver förskolan mer än andra. De behöver det både för språket och för inlärningsprocesserna. Och de där barnen som får syskon. Dem är det också synd om. De får bara gå 30 timmar i veckan. Men allt detta ska bli bättre. ALLA BARN SKA FÅ RÄTT ATT GÅ HELTID I FÖRSKOLAN. Barnen blir nämligen duktigare i skolan ju mer de går i förskolan.
Moderaterna är inte sämre de. De vill införa allmän förskola från 2 år. Alltså att föräldrarna ska få lämna sina barn 15 timmar i veckan avgiftsfritt redan från 2 år istället för som nu, 3 år. Det kommer att kosta 1 miljard kronor. Jag läser att Anna Kinberg Batra vill att Moderaterna ska vara förskolepartiet. Reinfeldt pratade om nattdagis men öppnade aldrig den dyra reformen men nu vill alltså Kinberg Batra gå vidare med allmän förskola från 2 år.
Detta är den sanning som politikerna levererar. Förskolan är fantastisk. Bara barnen får mer tillgång till den... och bara det blir billigare för föräldrarna...så blir det ännu bättre.
Fast det finns andra sanningar också.
I ett radioinslag pratar man om förskolorna i norra Stockholm. Barngrupperna är stora där. Personalen är ofta sjuk och det är svårt att få vikarier. Vikarierna som kommer är bra men barnen känner ju inte dem. En mamma berättar att hon lämnat sitt barn en morgon när det var 10 barn som skulle äta frukost och det bara fanns en personal. En pedagog säger att på morgnarna är det 26 barn och 2 vuxna och frukost ska kunna serveras. Personalen har börjat jobba över för att inte barnen ska bli alltför lidande. Hon säger att gränsen är nådd.
Jag läser att i Göteborg är det kris i förskolan. Det finns inte vikarier. 7 av 10 förskolor har brist på vikarier. I ett område har föräldrarna uppmanats att hålla sina barn hemma. En förskollärare skriver en insändare och uppmanar att ta krisen i förskolan på allvar. Personalens sjukskrivningar ökar. LR menar att man måste satsa på förskolan - grundbemanningen måste öka, barngrupperna måste bli lagom stora och man måste bygga bort kön i stället för att förtäta.
Jag läser att en 4-åring har rymt från sin förskola. Han var borta en timme och personalen märkte inte ens av det. Pojken gick hem och tog sin trehjuling och cyklade mot affären. Han korsade flera trafikerade vägar på vägen dit.
Jag läser om ett barn som blivit bitet 9 gånger i ryggen under vilan.
Jag läser om en 1-åring som fått en allergisk chock på förskolan. Personalen verkade inte fatta det utan hade bara tagit på honom hans overall och tänkt lägga honom för att sova i en vagn. Mamman kom som tur var och körde honom till akuten.
Jag läser om en pappa som anmält till Skolinspektionen att hans son haft bitmärken upprepade gånger när han kommit hem från förskolan. Personalen hade lovat att uppmärksamma problemet men inget hade hänt.
Jag läser att snittstorleken på barngrupperna i Uppsala är 19 barn.
Jag läser om sexuella övergrepp på barn i förskolan.
Jag läser att allt fler kvinnor blir sjuka av sitt arbete. På två år har antalet anmälningar dubblats. Kvinnor inom vård, omsorg och utbildning är värst utsatta.
Ja, vad ska man säga...bilden är skev...Förskolan är viktig, fantastisk på alla sätt. Sätter man bara in barnen i förskolan så tidigt som möjligt och så långa dagar som möjligt då blir allt bra. Det är politikernas bild. Verkligenheten verkar se ut på ett annat sätt. Förskollärarna har börjat prata om hur de och barnen har det. Men det kvittar vad som kommer fram. Politikerna är tysta. De levererar sina floskler. De fortsätter att gå framåt. Mot målet.
Tack för att du skriver så bra!
SvaraRaderaDet är annars lätt att känna sig som ett ufo i de här frågorna, "alla" tycks ju tycka att förskolan är det bästa som finns och har man inte sitt barn på förskolan så "berövar" man sitt barn något viktigt och "förhindrar" viktigt utveckling. I helgen var vi på ett barnkalas (alla barn var förskolebarn), och föräldrarna började prata om förskolan - alla tyckte att förskolan var jättebra för deras barn. De sa saker som att deras barn lärt sig så "otroligt mycket" genom att gå på förskola, att de verkligen "växt" och att de lärt sig så mycket om att ta "ansvar". Toppen, tyckte alla föräldrar. Jag satt mest tyst när de pratade. Deras barn hade börjat på förskola när de varit i ettårsåldern, nu är barnen mellan fyra och sex år. De menade att deras barn varit så sociala och utåtriktade och samtidigt så aktiva att det inte alls gått att ha de hemma längre. Ja, vad ska man säga?
Vår lilla tjej, på tre år, har ännu inte börjat på förskola, det känns verkligen som att man står så mycket i kontrast mot sin omgivning. Ibland tänker jag att det vore så mycket enklare om man bara flöt med och gjorde "som alla andra".
... fast hur jag än försöker förlika mig med den tanken så vill det sig bara inte. Varför är det så? Varför kan inte även jag gilla tanken på förskola? Till och med se fram emot en förskolestart?
SvaraRaderaÄven inom vår närmsta släkt så finns åsikten att vi borde ha "börjat med förskola - kan det åtminstone inte vara dags nu då?." Ungefär så. Jo, vi förlorar och har förlorat mycket ekonomiskt på att inte ha förskola, jo, jag fattar att det kommer slå mot pensionen också. Men ändå. Jag tycker ändå att det är så svårt att tro på att förskolam är det bästa och mest riktigta för "alla barn".
Visst känner man sig udda...och ibland känner jag också att det kanske hade varit enklare om man inte hade tänkt så mycket och bara flutit med. Men jag VILL tänka och jag känner så starkt att det vi valt är rätt för oss. Men när jag var yngre var jag osäkrare. MIna äldre barn har gått på de där gratistimmarna - jag tänkte att det var bra för dem att lära sig vara tillsammans med jämnåriga och att det skulle vara roligt för dem med lekkamrater - det fanns ju inga barn hemma i husen. Men så tänker jag inte längre...Jag har kommit fram till att jag inte gillar dagis. Inte alls. Jag har inget emot att andra tycker annorlunda eller väljer annorlunda...men jag tycker inte om det. Och det är så tokigt att det är så svårt att kunna välja bort det. Det känns odemokratiskt att någon annan ska bestämma över var och hur barnen tas om hand. Som du säger förlorar man ju så mycket pengar och pensionen tar stryk - även om det verkar svårt att få bra pension även om man jobbar - om man inte har ett välbetalt jobb och hinner få ihop många år. Annars verkar det som om det bara skiljer några hundralappar. Och då tänker jag att om vi klarar av att jag är hemma och är villiga att avstå från en hel lön varje månad så är det värt det ändå - jag tänker att vi köper tid för de pengar vi avstår från, köper tid för barnen, tid för att sköta om hemmet, tid för att både jag och min man inte behöver slita så hårt.
Radera