I dag är det tisdag och regnet öser ner därute. Det känns lite som höst. Jag och 4,5-åringen sitter här vid köksbordet och grejar. Vi har ritat lite och nu sitter han och fyller i bokstäver i en hemgjord skrivbok (hophäftade A4-papper - mycket roligt att göra i ordning) och jag sitter vid datorn en stund. Snart ska vi dra på en bröddeg och tänka ut vilken lunch vi ska laga till. Ja, idag regnar det alltså och vi har ingen lust att gå ut. Men igår var det fint väder och vi gav oss ut i naturen tillsammans med min mamma och pappa för att plocka lingon.
Det är så mycket lingon i skogen! 5 liter fick jag ihop på ganska kort tid!
N hjälpte till en liten stund. Han testade att plocka för hand...
...och med bärplockare! Det var roligt en liten stund. Sen blev det lite trist och han tjatade på att vi skulle åka hem. Men det ville inte jag. Jag ville plocka mina lingon och sen skulle vi äta lunch och titta lite efter kantareller. Och N tjatade lite till men sen kom han på lite andra saker att tänka på. Han hittade spindlar och räddade små fjärilar ur deras nät. Han kollade in några myrstackar och intresserade sig för ljungen och hittade ett dött träd där man kunde dra av barken.
När vi fått i hop våra lingon och druckit kaffe och ätit äggsmörgåsar åkte vi hemåt. Men först tittade vi på några torp och byggnader där släktingar och vänner till gamla släktingar bott för länge sen. Det finns ett gammalt bruk i närheten och kring det ligger alla möjliga bostäder. Längor för arbetarna, torp och gårdar. Mamma berättade om vilka som bott var, vilka hon hälsat på och vilka som fanns innan hon föddes. Det är spännande att höra. Man slås av att alla bodde så nära varandra och hur släktingarna fortsatte att finnas kvar i varandras närhet och hur alla hälsade på varandra och träffades. Och så hur vackert allt är. Fast de här längorna och torpen är byggda för enkelt folk så är de så fina, så estetiskt vackra. Och miljön runt omkring...så fint. Fast mamma säger att det var ännu finare förr när landsbygden var levande och husen underhållna och trädgårdar omkring. När djur betade och höll öppet och när det var människor i rörelse överallt. Jag njuter av att vara i de här miljöerna i alla fall och tänker att jag bär med mig minnen av alla de som kom före i mig och att det kanske är därför jag tycker så mycket om det här...Eller så är det bara romantik. Men det får det gärna vara.
Till sist blev vi tvungna att skynda oss hem för storebröderna skulle komma hem från skolan. Vi hann precis och sedan satte eftermiddagsbestyren igång. Vi fikade, pratade... några var ute och lekte och andra inne och snackade. Lite läxor blev det också tid till och sedan var det karateträning och ett utvecklingssamtal att åka till. Och sen blev det kväll och sagoläsning och så ett möte med karatestyrelsen här hemma hos oss. Och så var dagen förbi...och till sist var det bara jag som var vaken...jag och alla lingon som skulle rensas. Och det var ganska rogivande att ägna sig åt det framför tv:n.
Jag tänker att jag är så tacksam och glad över att få vara närvarande i allt som rör mig och min familj och göra det fullt ut. Att jag kan få ha en så fin förmiddag ute i skog och mark tillsammans med både föräldrar och ett litet barn. Att mitt lilla barn får vara med sin mormor och morfar på det här vardagliga och ändå festliga sättet. Att han får leva i det här långsamma tempot och får kontakt med både familj och på samma sätt sig själv. Lär sig att sysselsätta sig själv och blir uppfinningsrik och fantasifull. Och så är jag så glad över att vara hemma när de stora barnen kommer hem från skolan. Att jag tar emot dem och får höra vad de varit med om, kan ge dem mellanmål, se till att de gör läxor, samtala med dem om intressanta saker vi hört eller sett...Och jag är så glad över att jag hinner sköta om vårt hem på dagarna så vi slipper jobba så hårt på kvällarna och helgerna. Och att jag är fri att strunta i hemmet någon dag om vi känner för det och jobba lite mer någon dag om det passar bättre...Det är skönt att vara fri helt enkelt! Och så skrattar jag lite när jag tänker på att alla andra skulle påstå att jag är kedjad vid köksbänken, fast i kvinnofällan, beroende av en man...Men man kan betrakta saker och ting från helt olika håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar