onsdag 30 september 2015

Att vabba eller inte vabba

Jag läser om vab - vård av sjukt barn. Kvinnor vabbar mer än män. Och det är dåligt för då får de sämre löneutveckling och sämre pension än männen. Men män som vabbar mycket straffas också. De män som vabbar mycket får sämre löneutveckling än män som inte vabbar mycket. Lösningen: att män ska vabba mer så att arbetsgivarna vänjer sig vid att män också vabbar. Då kommer diskrimineringen av vabbande män upphöra. Mmm, kanske funkar det. Det låter som någon slags omöjlig ekvation. Vissa har barn och andra inte. Vissa vabbar alltså aldrig. Andra har många barn och då blir det ett evigt vabbande. Andra har barn som är lite sjukare än vanligt och då blir det mer vabbande. Många är skilda och har varannanveckasboende. Då måste det väl bli ganska rättvist - barnen kanske inte tajmar in sjukdomarna på just mammans veckor? Så förutsättningarna ser lite olika ut. Man kan hur som helst konstatera att barn är sjuka. Att det medför problem i arbetslivet både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Folk är på jobbet för att jobba. Om man inte är där uppstår problem. I vårt hushåll vabbas det inget. Snart 18 år och inte en vabdag. Det har funkat bra. Fast vi är svikare om man ska gå efter ovanstående logik. Jag har hjälpt till att cementera könsroller. Och min man har svikit de vabbande männen genom att inte vabba. Han har inte hjälpt till att vänja arbetsgivaren vid att det är helt ok att vabba. Fast det har funkat bra - för alla inblandade parter - barnen, mig, maken och arbetsgivaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar