tisdag 1 september 2015

20 timmar på dagis

Jag läser om en femårig flicka som måste vara på förskolan i 20 timmar eftersom mamman inte kan lämna flickan i rätt tid på morgonen. Förskolan kan inte ta emot barn före kl 6 på morgonen och mamman kan inte lämna senare än 5.45 eftersom hon då inte hinner till jobbet. Så lösningen blir att låta flickan sova över på förskolan. Hon lämnas kl 21 kvällen innan istället. Jag mår illa när jag läser. Det är möjligt att det här bara är ett enstaka problem och inte så jättemycket att bli upprörd över. Ja, det är klart att varje enskilt fall av idioti är något att bli upprörd över förstås. Och folk som läser detta blir upprörda. De tycker att det borde vara självklart att mamman får lämna barnet kl 5.45. Jag kan inte låta bli att tänka lite mer. Och bli upprörd över en mängd saker. De här felen ser jag:

Det grundaste problemet är:
Att förskolan är så stelbent att den inte kan ta emot flickan 5.45.

Men de djupare problemen är:
1. Att ett barn anses ska behöva sova på en förskolan när dess mamma sover hemma i deras gemensamma hem.
2. Att om barnet fick lämnas 5.45 ska behöva gå upp så väldigt tidigt på morgonen. Det kan inte vara bra för ett litet barn att vara med om det mer än någon enstaka gång.
3. Att samhället är beredda att satsa en hel massa pengar på förskoleplatser på det här sättet. För det första är en förskoleplats dyr nog som den är. Jag läste nyss att det rör sig på siffror upp emot 18 000 kr per månad och barn. Och för det andra är en nattplats förmodligen ännu dyrare än en dagplats och alltså blir just den här specifika förskoleplatsen mycket dyr. Om samhället tycker att det är ok att satsa pengar på barnen på det här sättet borde det vara rimligare att låta föräldern ta hand om barnet i hemmet för att skona barnet och sig själv från detta slit. Eller att föräldern fick pengarna förskoleplatsen kostar i handen och kunde köpa in en barnvakt som kommer hem till hemmet och därmed ser till att det blir så smidigt och harmoniskt som möjligt för barnet och föräldern.

Men det är viktigare att föräldrar jobbar. Till varje pris måste det ske. Det spelar ingen roll om det är bortom allt som har med sunt förnuft att göra, är så slösaktigt att det är groteskt och dessutom medför så stora påfrestningar på förälder och barn att det inte kan vara bra för dem. Arbeit macht frei!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar