måndag 14 september 2015

Helgjobb och läsplattor och stavning...

Helgen har kommit och gått. Maken var bortrest hela förra veckan så jag var ganska trött på fredagen när han kom hem. Han var också ganska trött efter resan. Så helgen blev en lugn historia. Jag är glad över att jag inte förvärvsarbetar. Jag funderar på hur jag hade mått efter en vecka med allt hemmajobb som tillkommer när man är ensam och samtidigt skött om ett arbete? Förmodligen hade jag varit ännu tröttare.
 
Vi var hur som helst lite sega i helgen. Vi gav oss ut på en kort promenad på lördagen men annars blev det bara vila och hemmafix. Maken putsade alla fönstren. Det var jag glad över. Det är så jobbigt för armar och rygg tycker jag. Själv grejade jag i trädgården och fixade med maten. Vi åt pizza på lördagen och provade en ny väldigt god tomatsås med sardeller och lagerblad och vitt vin i.
En av sönerna ville ha efterrätt och han bestämde sig för att göra crème brulé. Det var gott!
Sen har vi haft det vanliga jobbet med skola och musik. Vi gjorde våra läxor som vanligt - några från skolan och några från mig. Svenska och engelska och tyska och matte. 9-åringen har stavningsläxa varje vecka och det är jag glad för. Det är ingen självklarhet numera. Men jag kan inte låta bli att bli lite irriterad ändå! Läxan är ok men det finns liksom inget system i det. Det är 10 ord, vilka som helst. Det känns lite märkligt. Jag tänker att det vore bättre att jobba med stavningen lite mer systematiserat. Så att barnen får mönster och strukturer i hjärnan. Så att de får hjälp med att förstå hur orden hänger samman och har nytta av en stavning när det gäller fler ord. Tex dök ordet "skjortärmen" upp. Jaha, tänker jag. Hade det inte varit smart att ta upp andra ord som stavas med "skj" på samma gång? Så det gjorde vi hemma. "skjorta", "skjuta" och "skjuts". Vi ska träna på dem den här veckan och nästa vecka tar vi "stj" tänker jag.
 
Sen har vi tränat på fiol och piano. Det är roligt att träna tillsammans. Jag märker att jag själv blir bättre på att spela också! Och det känns kul!
 
I 5:an ska de få läsplattor nu, barnen. Vi fick hem ett kontrakt vi ska skriva på. Egentligen har vi ingen lust att skriva på det där kontraktet men sonen måste väl få en skolsurfplatta som alla andra antar jag. Den där plattan får inte förvaras i skolan utan ska fraktas fram och tillbaka varje dag. Den ska laddas varje kväll. Sånt krångel. Och för vad? Jo, anledningen till att barnen ska ha läsplattor är:
 
"...ge eleven bättre möjligheter till studier, ökad måluppfyllelse, mer kreativa arbetsformer, ökad motivation samt stärka elevens kompetens och framtida konkurrenskraft i fortsatta studier och på arbetsmarknaden."
 
Genom en läsplatta!?! Jag skrattar. Tror någon verkligen på detta? Att en läsplatta gör att barnen blir bättre i skolan och lyckas bättre på arbetsmarknaden? Jaja, var och en får bli salig på sin tro och så får vi se hur det blir i framtiden. Jag tänker att det är lättare att bli duktig av att faktiskt jobba och att bli undervisad av kunniga lärare. Av att få lära sig repetera och nöta, träna och anstränga sig. Och det lär man sig bäst av att sätta sig ner med en bok och en penna och sätta fart, få små korta läxor ofta, få höra någon berätta, få läsa högt i kör, få sudda och göra om när det blir fel, få sammanfatta något man läst, få svara på frågor...Så många små steg som leder fram till ökad kunskap. Och de tar man nog inte bäst på en läsplatta. Men, men...Den där surfplattan kan väl få åka fram och tillbaka till skolan. Vi fortsätter på vårt sätt. Det funkar. Synd bara att skolan inte gör grovjobbet så vi kan ägna oss åt roligheterna här hemma, på fritiden. Lite bakvänt blir det nog allt.
 
Men nu är det  måndag. Det är grått ute. Det känns skönt. Lugn och ro. Jag sitter vid köksbordet och minstingen sitter på köksgolvet och bygger lego. Det brummar och pratar. Han leker och är inne i sin värld. För en stund sedan ritade vi och skrev bokstäver. Det var roligt. Vi turades om att skriva ord. Jag skrev "is" och "os" och han kunde läsa båda. Jag skrev "mor" men det blev något annat av det. Han skrev "apa" helt på egen hand och skrattade högt när jag läste det han faktiskt hade velat skriva. Så han är på väg. Det har kommit igång även om koden inte riktigt är knäckt än. Men det kommer! Fast det spelar ingen roll. Vi tar det sakta. När jag hör honom leka nu så tänker jag att den där leken är ännu viktigare. Att konstruera fordon, föreställa sig vad det är, leva sig in i en rollek där han spelar alla rollerna...det känns viktigt.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar