måndag 8 april 2013

Margaret Thatcher och en massa osammanhängande tankar!

Margaret Thatcher har avlidit stod det i tidningen i dag. Åsikterna går isär om henne - beundran för hennes styrka och kompetens men också aversion mot hennes hårdhet. Jag har inte några direkta åsikter. Har inte kunskaper nog att ha några åsikter. Men jag tänkte på en sak som sades om henne. Av Gudrun Schyman. Hon gillar förstås inte Margaret Thatcher men tyckte ändå att hon på många sätt var beundransvärd.

"Hon visade på ett väldigt bra sätt att det inte är så stor skillnad mellan kvinnor och män."

Jaha, Gudrun Schyman vill alltså säga att kvinnor kan lika bra som män. Thatcher är någon slags symbol för kvinnokampen. Men jag tycker man lika gärna kan se det så här:

  • Det är inte stor skillnad mellan kvinnor och män. Vi  är nämligen alla människor. Vi har samma intellektuella kapacitet. Det har människor visat i alla tider. Det har alltid funnits män och kvinnor som åstadkommer mycket i sina liv, författare, statsmän, konstnärer...

  • Det är väldigt stor skillnad på människors förmåga, kapacitet och kanske framför allt vilja. Det är väldigt få män och kvinnor som vill göra superkarriärer. Det är också få män och kvinnor som har förmågan till det.  Det är alltså stora skillnader mellan olika människor.

Man kan alltså anta att de flesta människor varken kan eller vill komma "lika långt" som Margaret Thatcher. Man kan också fundera över vad det är att "lyckas" och "komma långt". Är det att lyckas att man lämnar något slags spår efter sig? Att man åstadkommer något? Blir omskriven, omtalad..? Så är det ju förstås på ett sätt. Men man kan lika gärna "lyckas" på andra sätt. Man kan ha lyckats genom att fört vidare något värdefullt i det tysta. Som ingen ser men som lämnar spår efter sig långt efter att själva bedriften utfördes. Ett trevligt hem, en vacker trädgård, en lugn och harmonisk barndom, närhet mellan barn och förälder, delade intressen, gemensamma upplevelser... Triviala saker som lämnar djupa spår i dem som får vara med om det. Enkla, vardagliga, ouppmärksammade saker som man kan låtsas inte har någon betydelse. Det är först när man nedmonterar vardagslyckan som man märker dess betydelse!

2 kommentarer:

  1. Hej
    Så på pricken. Precis vad jag vagt tänkt dom sista dagarna utan att kunna formulera det så här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du förstod hur jag menade! Har själv haft lite vaga tankar om det konstiga med att alltid sätta kvinnor och män mot varandra men inte vetat riktigt vad jag skulle göra av tanken. Så kom artikeln om Margaret Thatcher som på beställning! Man kan väl lika gärna jämföra andra grupper med varandra! En 50-åring kan lika bra som en 20-åring, en som bor på landsbygden lika bra som en i storstan... Vi är väl i första hand människor - med olika drömmar, mål, viljor, förmågor... Ingen ska behöva känna att de ska behöva kämpa för att bevisa något i någon slags kamp, och likaså ska ingen hindras av att de just tillhör en viss grupp!

      Radera