Mammaspecial!

I går damp det ner två tidskrifter i brevlådan! Alltid trevligt! Amelia var den ena tidningen och det här numret var "mammaspecial"! Jag slog upp tidningen och såg fram emot en stunds trevlig läsning. Började med sidan där chefredaktören skriver. Rubriken var "Jag, en typisk "ska bara"-mamma" och den handlade om moderskap i allamänhet och hur kvinnor ska kunna kombinera barn och karriär på bästa sätt.

Artikeln var lite förvirrad. Ska försöka bena ut vilka synpunkter författaren framförde:

1. Mammor klarar inte att både ta hand om barn och göra karriär.
2. Mammor måste hitta ett jobb som är roligt, men inte för roligt för då vill man hellre hålla på med det än med barnen.
3. Mammor måste hitta en bra chef.
4. Mammor måste våga säga vad de vill med sin karriär. Våga prata om pengar och lön.
5. Mammor ska se till att skaffa barn med en man som fattar att man måste dela ansvaret för att kärleken ska växa.
6. Mammor måste hitta en bra förskola med bra personal som inte suckar och som inte stänger för tidigt.
7. Mammor måste vara bättre på jobbet än pappor för att lyckas.
8. Mammor måste vara mer för sina barn än tröstare och snytare.
9. Mammor måste bidra med förändring av mönster, en förändring som kvinnor offrat så mycket för.
10. Mammor måste tänka på pensionen - det orangea kuvertet - det fylls inte på av kravkokta morötter (heter det förresten inte kokta kravmorötter?)

Jaha, vad får man då ut av dessa råd? Författaren vill så väl - hon vill vara mer än en tröstare och snytare. Men frågan är väl om hon lyckas ens med detta? Kan man vara en fullgod tröstare och snytare om man är borta från barnet hela dagarna och dessutom vill ha ett dagis som inte stänger "för tidigt"? För det är inte barnen hon pratar om i första hand (mer än ger exempel på hur dåligt samvete hon har för att hon sällan är en närvarande mamma) utan om jobbet. Hon pratar så självklart om karriär. Men de flesta kvinnor gör ingen karriär, och vill inte göra någon karriär. De flesta kvinnor (och män) har alldeles vanliga jobb. Och de jobben kanske inte känns så himla viktiga. Inte viktigare än barnen alls kanske! Tänk om vissa kvinnor inte alls vill hitta ett jobb som är så roligt att det blir roligare än att ta hand om sina egna barn? Undrar hur förskollärarna tycker förresten? Tycker de att det är roligare att ta hand om andras barn istället för sina egna? Och vad tycker förskolepersonalen om att vara servicepersoner till andra mammor - får nästan känslan av att de ska vara som gamla tiders tjänstefolk - inte klaga, alltid visa upp en positiv yta, vara bra tjänsteandar. Och när karriärmammorna hämtar sina barn sent får tjänsteandarnas barn vara borta ännu lite längre! Och hoppas på att personalen på deras förskola är lika serviceminded!  Sen är det det där med pensionen. Den kommer alltid upp! Det gäller att jobba och slita för att få sin framtida pension! Att se till att barn kommer till livet och får en lugn och harmonisk barndom är inget som ger några pengar. Författaren uttrycker det inte så precis utan pratar om kravkokta morötter - som för att visa hur onödigt det är att ta hand om sina barn! Lika onödigt som att koka morötter!

Bredvid artikeln finns ett citat "It takes a village to raise child" och författaren kommeterar att vi har en övertro på vår betydelse, "mammablodet mår bra av att spädas ut lite." Men tänk om det är tvärtom - tänk om vi underskattar vår betydelse! Barn och mammor kanske behöver varandra!