Vem bestämmer?

Kompistryck har alltid funnits. I alla fall fanns det när jag var liten. Man skulle ha ”rätt” märke på byxorna och inte ha mössa. Man skulle ha ett ”lyckotroll” av rätt storlek. Silkepolo och 3-metershalsduk var också tufft att ha. Det var väl det ungefär. Nu är det värre. Barnen måste ha ”rätt” kläder och ”rätt” skor. Av ”rätt” märke och snitt menar jag. Men klädreglerna är ännu lite mer omfattande numera. Man får inte ha för varma kläder. Inte överdragsbyxor t ex. Då är man töntig. Redan i 1:an är man töntig om man har för varma kläder.

Man får heller inte visa att man är barnslig trots att man är ett barn. Det är barnsligt om någon följer en till och från skolan. Det är töntigt redan i 1:an. Det är också töntigt att behöva ringa hem efter skolan om man skulle vilja stanna kvar och leka en stund. Det är töntigt att gå hem och fika med sina föräldrar och syskon om man är ute och leker på eftermiddagarna. Det är töntigt att inte få cykla själv till olika aktiviteter på trafikerade vägar lite längre från hemmet. Det är töntigt att lägga sig för tidigt på kvällarna. Inte för att någon vet om när man lägger sig men det är töntigt i alla fall.

Listan kan göras lång på vad som är töntigt. Och vi vuxna ställer upp på allt. Vi frågar barnen om lov och tror att vi bestämmer ihop med dem i demokratisk anda. Men så är det inte alls. Det är andra barn som bestämmer över våra barn när skola och föräldrar (vuxenvärlden) inte talar om hur det ska vara. Det är de tuffa barnen som bestämmer. De som jag misstänker inte har föräldrar som är särskilt intresserade av vad deras barn har på sig och har för sig. Det är alltså barn som är försummade i någon mening som har fått makten över de flesta andra barn. Och i förlängningen också makten över oss vuxna.

Ett exempel från skolvärlden: Barnen ska på bio direkt på morgonen. De får veta att de kan åka tillsammans med en lärare från skolan men att de också kan åka själva om föräldrarna godkänner det. Ja, hur uppfattar barnen detta? Att det är ”bäst” att åka ensam. Att det är töntigt att åka med läraren. De tuffa barnen åker själva förstås. Mitt barn och hans kompis hittar inte. Jag föreslår att de kan åka med läraren men det går inte. ”Hur skulle det se ut? Vad tror du att vi skulle få höra sen?” Det blir morfar som får följa killarna till bion!!

När de vuxna slutar att bestämma överlåter vi till barnen att ta ansvaret. Till de tuffa barnen. Om skolan/föräldrarna i stället förutsätter att de vet hur det ska gå till då låter vi barnen slippa att ta ansvar, slippa att fundera över hur andra ska uppfatta deras val. De behöver inte fundera över vad som är coolt eller töntigt. Vi låter barnen vara barn. De kan lita på att någon tar besluten åt dem. De kan lita på att någon bryr sig om dem.