Fritids!

Det har varit prat om fritidsverksamheten den senaste tiden. Många föräldrar är tydligen oroliga över hur deras barn har det på fritids. De är oroliga över att barnen ska skadas eller mobbas. Det verkar som om de har fog för sin oro också. Nästan alla barn är inskrivna på fritids, nästan 400 000 barn. Barngrupperna har ökat dramatiskt sedan tidigt 80-tal men resurserna har inte ökat i motsvarande grad. Enligt fackförbundet Kommunals rapport har antalet barn per vuxen på Sveriges fritidshem tredubblats sedan 1980. Den genomsnittsliga barngruppen på fritids är nu upp i 40 barn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5319571,
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Stora-barngrupper-ger-samre-fritids/

Det här låter ju förskräckligt! Kommunal tycker också att det helt fel och ställer krav på förändringar. Man vill införa ett maxtal för hur många fritidsbarn det får gå på en anställd. Det låter ju jättebra. Fast man kan ju undra vad det kostar.

I Göteborgposten skriver man om problemet och ställer sig frågan om man kanske borde ta itu med maxtaxan. Den har ju inte blivit indexuppräknad och det har alltså blivit billigare att ha barn på dagis och fritids. Man säger att man får vad man betalar för och om man höjer maxtaxan kan man också få en kvalitetshöjning. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1104619-fritids-har-blivit-forvaringsplats Det här tycker jag låter alldeles utmärkt! Det är väl självklart att de som vill använda dagis och fritids borde betala mer av vad det faktiskt kostar! Det är ju deras egna barn det gäller och det är klart att kvaliteten kan öka om mer pengar kommer in.

Vad är då fritids? Jag själv har aldrig riktigt reflekterat över det. Tänkt att fritids är till för att föräldrarna ska kunna arbeta. Barnen måste ju ha någonstans att vara. Någon måste ju ta hand om dem. Jag läser på lite och förstår att fritidshemmen har två uppdrag. Omsorgsuppdraget, som möjliggör för föräldrar att förvärvsarbeta. Det andra är lärandeuppdraget, att stimulera barnens utveckling.  Lärandeuppdraget är något som har stärkts enligt den nya skollagen. Det återstår dock att genomföra det i praktiken.

I Sverige har man en stark tro på att pedagoger ska kunna hjälpa till att utveckla barnen till bättre människor än om de hade fostrats av outbildade personer (läs föräldrar). Det räcker inte riktigt att barnen går i skolan och får lära sig saker man i samhället anser är bra att kunna. Fritids liksom dagis har den här personlighetsdanande funktionen. Fritids ska enligt skollagen bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera elevers utveckling och lärande. Fritids kan alltså göra att barnens uppväxt blir bättre.

Jag försöker hitta något som berättar om vad exakt barnen lär sig på fritids som skulle förklara den andra rollen, den som inte är att passa barnen medan föräldrarna arbetar. På lärarnas nyheter hittar jag lite. http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2012/09/30/kan-du-beratta-nagot-du-lart-dig-pa-fritids En kvinnlig pedagog berättar om sitt fritids och skriver att de i personalgruppen har pratat om vikten att dokumentera vad eleverna lär sig på fritidshemmet. De vill även att eleverna ska bli mer medvetna om att de faktiskt lär sig saker på fritidstiden. Pedagogen berättar om hur hon frågar barnen om vad de tycker att de har lärt sig.  Jo, det var: pyssla, samarbeta, bygga lego, göra hattar, vänta på sin tur, leka olika lekar, leka med ”nya” barn, baka, bygga koja i skogen, spela spel, städa. Jag blir både full i skratt, fundersam och mycket förundrad! Jag frågar mig om pedagogerna verkligen tycker att det här skulle vara lärdomar som det är värt att spendera eftermiddagarna på fritids för att få? Om någon politiker läser ovanstående undrar jag om de verkligen tycker att det är meningsfullt att kosta på lokaler och personal för att lära ut att t ex bygga lego!? Fast det är klart - grupperna är så stora att det blir lönsamt i alla fall! Barnen lär sig bygga lego och göra hattar i stordriftsverksamhet! För mig låter det som upp och nervända världen!