Det är en hel del prat om skattesubventionerad läxläsningshjälp just nu. Läser om det på: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5293332 Här står att: "Diskussionen om läxhjälp har tagit fart sedan regeringen i somras meddelade att man vill utöka möjligheten att göra avdrag för läxhjälp till gymnasister. I dag är det enbart tillåtet för grundskole-elever eftersom det då räknas som en form av barnpassning." Detta anser Skatteverket är problematiskt. (En annan konstig detalj är att man anser att läxhjälp för grundskoleelever är barnpassning! När i övrigt anser man att elever på högstadiet behöver barnpassning? Och får man göra skatteavdrag för annan barnpassning i hemmet? Typ barnflicka eller?) "Eftersom tanken med rut-tjänsterna är att det ska vara sådana arbeten som hushållen kan utföra själva, så har Skatteverket hittills inte accepterat avdrag när det är utbildade lärare som står för läxhjälpen, eftersom det då är att betrakta som specialisttjänst."
Hela diskussionen är konstig tycker jag. Hela RUT-systemet är konstigt tycker jag. Det blir konstigt när man väver ihop privatliv och offentligt liv för mycket. Var ska gränserna gå? Vems är ansvaret för olika områden? Är det skolans ansvar att eleverna klarar av skolgången? Eller är det föräldrarnas? Eller är det någon annans? Ska skolan kunna vara så dålig att eleverna inte klarar av att utvecklas utan hjälp av privata coacher? Visst, så kan det väl få vara - men är det verkligen alla skattebetalarnas ansvar att ekonomiskt hjälpa dem som har råd och intresse att anlita RUT-arbetare? Om man som privatperson vill hjälpa sina barn med läxor och annat skolarbete - varför får man inte dra av på skatten då? Arbetet är detsamma! Men det går ju inte eftersom man i Sverige anser att det enda arbete som är värt något är betalt lönearbete - strunt samma om det är lönsamt eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar