Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 26 april 2019

Låtsaslandet

Det går framåt i förskolan. Ständigt. 2010 blev förskolan en egen skolform och snart kommer en alldeles ny läroplan som ska styra upp det pedagogiska arbetet i förskolan ännu mer. Men det kan bli ännu bättre. Förskolecheferna måste kallas rektorer

Varför?

Jo, men det är väl självklart. Bevisföringen är enkel och cirkelartad. 
1. förskola är skola. 
2. det livslånga lärandet läggs i förskolan. 
3. det pedagogiska ledarskapet är därför minst lika viktigt i förskolan som i skolan. 
4. därför behövs en rejäl och likvärdig rektorsutbildning.

Man slår också, igen, fast att "vi vet att barn som gått i förskolan lyckas bättre i sin fortsatta skolgång och att investeringar som görs i utbildning tidigt är de som ger bäst avkastning." Och då blir ju förstås rektorn mycket viktig för att säkerställa kvaliteten i barnens lärande och utveckling. 

Ja, och så är det ju rättvisefrågan också. Om cheferna i skolan kallas rektorer medan cheferna i förskolan bara kallas chefer blir det ju inte rättvist. En underliggande värdering förs fram...de yngsta barnens undervisning är inte lika viktig som de äldres och att cheferna inte kan lika mycket som rektorerna. Ett namnbyte och en utbildning i att vara rektor fixar det. Så blir alla anställda i skolverksamheten likvärdiga. En förskolLÄRARE är lika viktig som en gymnasieLÄRARE och alla chefer är rektorer. Alla får lika stor status. Kvaliteten växer.

Och om statusen höjs i förskolan får det toppenbra bieffekter. Det är ju stor brist på skolledare idag tydligen. Men om man får kalla sig rektor...ja, då blir ju förstås fler lockade tänker man sig. 

Men allt är inte guld och gröna skogar. Det ska man inte tro. Det är ju en oroande brist på förskollärare på många håll i landet. Och en massa nyanlända barn kommer att behöva extra stöd i sin språkutveckling. Men...det går att fixa. Man får ordna fler platser på lärarutbildningen bara. Visserligen har söktrycket minskat genom åren. Att ingen har tänkt på att man kan låta förskollärarna kalla sig professorer...snacka om statushöjning...folk skulle vilja bli det direkt! Ja, och så måste man jobba med kompetensutveckling. Gör man bara det så kommer den svenska förskolan fortsätta vara världsledande som en viktig plats för utveckling genom lek och lärande. 

Jag känner mig snurrig. Vad säger man liksom? Man vet att barn som gått i förskolan presterar bättre i skolan. Hur vet man det? Vilka har man forskat på? Var barnen på 40-talet, 50-talet, 60-talet, 70-talet sämre i skolan än barnen är nu? Har de gradvis blivit bättre i samma takt som allt fler barn går i förskolan? Varför kommer det larm om att kvaliteten på universitetsstudenter har minskat? Varför ligger vi inte högst i PISA-undersökningarna när vi har mest barn i förskola? Varför pågår ett förskoleuppror ute li landet? Är det bara rektorer de vill ha? Eller är barngrupperna för stora, personalen för snålt tilltagen, bristen på vikarier för stor, barnens dagar för långa osv? 

Nä, det är bara att konstatera fakta...vi lever i någon slags DDR-liknande låtsasvärld som märkligt nog även moderaterna numera flyttat in i och gjort till sin och som de försöker hjälpa till att beskriva ännu tydligare. Vi låtsas att förskola är bra för barn. Vi låtsas att förskola är skola på samma sätt som riktig skola. Vi låtsas att det är brist på utbildningsplatser som orsakar brist på förskollärare. Och nu ska vi låtsas att om bara förskolecheferna får kalla sig rektorer så kommer en förskola i världsklass fortsätta att vara i världsklass. 

 

10 kommentarer:

  1. Det här att barn som gått i förskola sen presterar bättre i skolan, jag tror det baserar sig på någon studie i ämnet matematik. J Himmelstrand skriver om det i sin bok om jag minns rätt. Förskolebarn är något bättre på matte i början av skolgången. Dock kommer hemmabarnen snabbt ikapp. Man kan ju också tänka sig att barn till invandrare snabbare blir flytande i svenska språket om de umgås med svenska barn hela dagarna jämfört med att vara hemma och bara höra/prata ett annat språk.
    Då kan man ju föra diskussionen vidare tycker jag. Skulle man kunna starta fler öppna förskolor? Skulle man kunna nå ut till alla hemmaföräldrar med utländsk bakgrund bättre och informera om alternativ som finns, sagostund på bibliotek osv? Och spelar det någon roll, i längden, att ett barn ligger efter språkligt när de kommer till förskoleklass vid 6 års ålder? Barn lär sig väldigt snabbt! Jag har undervisat tonåringar från andra länder som blivit flytande på svenska på bara några månader. Min fråga är alltså:är det överhuvudtaget ett problem att hemmabarn eventuellt ligger något efter förskolebarn? Själv var jag hemma till 6 års ålder och inte påverkade det mina skolresultat negativt, tvärtom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig i allt du skriver! Fast jag tror att hemmabarn (det finns ju så få) är en väldigt heterogen grupp...det finns nog de som kanske ev är efter i språk och matte men jag vet också att det finns de som ligger långt före - mitt yngsta barn tex! Han ligger långt före i matte och skrivning och läsning. Och jag har noterat att väldigt många dagisbarn har problem med uttalet ganska långt upp i ålder - många kan inte säga "r" utan går omkring och säger "mojmoj" fast de är 8-9 år.

      Jag var också hemma till jag var 6 år, min make likaså. Vi är båda högutbildade. Mina föräldrar var hemma till 7 års ålder - har bra utbildningar och har inte haft några problem med att klara av sin skolgång...inte generationerna innan heller! Jag anser den där frasen som ständigt slängs fram som en hemsnickrad sanning helt enkelt.

      Radera
  2. Kanske gick det så bra för mig i skolan därför att mina föräldrar var lärare båda två. Därför att det fanns böcker i huset och lästes högt? Är det så, att inte alla föräldrar kan stötta och peppa sina barn lika bra, och därför "ska" alla sättas i förskola för att få exakt samma chans? För att få det lika bra. (eller: lika dåligt?)
    För vilket barn lär sig mer rent kunskapsmässigt: ett som befinner sig med aldrig så goda förskollärare i överfulla grupper? Eller den som har en förälder för sig själv att prata med, läsa med, diskutera saker med osv?
    Vem lär barnen mest: en invandrare med akademisk bakgrund som är hemma och läser för/undervisar sitt lilla barn hela dagarna? Eller diverse (vikarierande) barnskötare på förskolan som max har tid att ägna varje barn 5-10 minuter per dag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag antar att utjämningstanken är stark - i båda riktningarna - man vill hålla alla på en medelnivå. Jag tror att undervisning för små barn är överskattat...jag tror att närvaro, frihet från stress, kärlek är viktigare ingredienser för att barnet ska utvecklas bra och bli "intelligent". Bara det att man har tid att prata med varandra, lyssna, kompromissa, diskutera, lirka, locka, skoja, skratta, skämta...gör att barnet smarthet och empati och ja, allt, utvecklas, tror jag. Jag kan också säga att jag kanske är "smart" för att mina föräldrar var medvetna om vikten av att läsa för oss barn, sjunga, teckna, göra gymnastik, göra utflykter och sånt där. Men mina föräldrars föräldrar var inte såna, sån var inte tiden...det var ingen som läste högt för dem eller undervisade dem i något särskilt...ändå är de lika smarta som jag är. Jag tror kort sagt att en barndom nära föräldrarna utan all denna stress barn upplever numera plus en bra skola med lagom långa dagar...skapar mer intelligens än undervisning av småungar på förskolor...och är förskolorna överfulla och personalen kommer och går...blir det förstås ännu sämre.

      Radera
  3. Jag blir mörkrädd när jag hör unga föräldrar, som kanske är disputerade forskare, läkare eller lärare resonera som så att de tror deras 1- eller 2-åringar "behöver" utbildade förskollärare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, folk har blivit hjärntvättade.

      Radera
  4. Sen kan man ju diskutera huruvida små barn "behöver" skol-lärdom överhuvudtaget. Jag lärde mig inte läsa förrän i slutet av ettan när jag var 8 år gammal. Man kanske inte alls behöver kunna bokstäverna vid 4-5?
    Jag tror en förälder, även en helt utan akademisk bildning, är alldeles tillräcklig för sitt lilla barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror som du! Att lära sig läsa brukar dessutom gå fortare när man är äldre och smartare (bara för att man är äldre) än när man är liten...dumt att lägga flera år på att traggla sånt när det går på ett kick om man väntar lite längre! Fast jag har lärt mina barn att läsa hemma...eftersom jag inte litar på att skolan gör ett bra jobb! En upptäckt jag gjorde med mitt äldsta barn som inte lärde sig läsa alls i skolan eftersom fröken hade en mycket märklig metod. 2 veckor tog det hemma med en gammal läsebok och sen hade han knäckt koden och kunde läsa enkla texter. Men i sig tror jag att det är som du skriver!

      Radera
  5. Ja,jag håller med allt du skriver Fru G!
    Jag håller på att läsa en bok från 1987 av Cecilia Hagen. Den handlar om den kluvna kvinnan som ska vara mor,yrkesmänniska och hustru. Jag ville se hur de tänkte då, på åttiotalet, hur de resonerade. Och budskapet är tydligt: enligt den boken är det kvalitetstid barnen behöver. Där står att en hemmamamma som rusar mellan tvätt och städ är dålig för barnen. Bättre då med en lycklig karriärmamma som verkligen SER barnet och ägnar det kvalitetstid - även om det så bara är en stund varje dag. Finns det nån forskning på det där, vet du? Jag tycker hela resonemanget känns förlegat, väldigt 80-90-00-talsaktigt! För hur skulle det annars ha blivit folk av tidigare generationers människor?!
    Ta en person jag känner, 60-talist. Mamman var hemmafru i 12 år. Innan hade hon stått i affär.Hon var inte akademiker, inte intresserad av att sitta och plugga med barnen, hade inte läst barnpsykologi, hade aldrig hört ordet "kvalitetstid". Större delen av dch kanske är inåtvänd och olycklig (över att vara hemma)agen jobbade hon hemma med allt som behövs göras i ett hem och barnen lekte själva, med varandra, med kompisar på gatan. Barnen var trygga och kunde utveckla sin kreativitet. Klarade skolan galant och båda sönerna blev sedan disputerade forskare.

    SvaraRadera
  6. Det blev nåt konstigt med texten ovan i min förra kommentar. Det ska stå: Större delen av dagen jobbade hon hemma med allt som behövs..

    SvaraRadera