Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 4 april 2019

Bakom masken...

Jag tittar på Gifta vid första ögonkastet. Det är lite roligt tycker jag...trevligt tidsfördriv tillsammans med maken och en stickning en kväll i veckan. Det är roligt att se hur paren är tillsammans och vilka råd och reflektioner psykologer och andra gör. Och så är det ju ett tidsdokument också. Vår gemensamma syn på saker och ting blottläggs lite.

I avsnitt 7 handlar det om makt. Vem som har makt i förhållandet och vem som tar störst plats. Jag tänker specifikt på ett av paren...där mannen är väldigt fotbollsintresserad och detta intresse verkar ta rätt stor plats. Inte vet jag...men jag tycker lite att kvinnan ser lite plågad ut emellanåt...när hon tvingas (min tolkning), eller tvingar sig själv, att sitta med framför tv:n eller i publikhavet...män, män, män...som skriker och dricker öl. Tycker hon verkligen att det är roligt? Varför gör hon det? Måste man tycka om precis det ens partner tycker om? Sen är hon hemma hos sig själv...äter rostat bröd med jordnötssmör och sylt...säger att det är så gott att få det igen efter tre veckor utan. Hon har inte ätit det eftersom mannen inte tycker om jordnötssmör eller sylt. Varför har hon inte bara köpt hem det hon gillar och ätit det ändå? Spelar det någon roll om partnern inte gillar samma? Men sen kommer det...det jag egentligen tänkte mest på.

Jämställdheten. Det här specifika paret säger sig vara väldigt noga med jämställdheten. Särskilt mannen. Han har till och med skrivit en C-uppsats om föräldraförsäkring och kvotering eller nåt sånt...nåt jämställt i alla fall. Han säger att han vill ha en jämställd fru. Han säger att han aldrig skulle stå ut med att vara gift med en hemmafru. Han vill ha en självständig fru.

Två saker rör sig inom mig.

1. Varför tänker han ens på hemmafrun? Hur poppade hon upp i hans hjärna? Hemmafrun är endera fortfarande så pass levande i folks medvetande att folk faktiskt tror att hon finns på riktigt. Eller så är begreppet "hemmafru" bara det ultimata motsatsordet till "självständig kvinna". Typ, man tar till det värsta man kan tänka sig när man ska beskriva hur man vill ha det. Begreppet "självständig kvinna" ar ett motsatsord och det är "hemmafru".

2. Det som verkligen är fascinerande är att det just den här självständiga kvinnan, som absolut inte skulle vilja vara hemmafru, uppvisar ett mycket osjälvständigt beteende. Det vi ser är en kvinna som lägger sig i underläge, låter en man styra hennes beteende...som nästan intill utplåning anpassar sig efter hans vilja.

Än har hon inte fått några barn. Hennes man drömmer om att ha barn. Och han längtar efter att dela lika. Precis lika. Han ser hård ut. En riktig man med skägg och allt. Han längtar efter att hans kvinna ska vänta, föda, amma barn och sedan lämna över barnet i hans fadersarmar så att han kan ta de dagar han tilldelats av den jämställda statsapparaten. Han kan då känna sig jämställd. Jag antar att kvinnan kommer att böja sig för hans vilja vad hennes hjärta än säger i tysthet.

Jag tänker på "hemmafruar"...såna som finns och har funnits...mig själv, min mamma under en lång period i sitt liv, min mormor, farmor, gammelmormor, gammelfarmor...idel hemmafruar. Självständiga kvinnor som styrde och ställde med det som angick dem själva och familjen, som aldrig skulle drömma om att ge upp sina intressen, sina preferenser, sina drömmar, för en mans skull. Min mormor som varje morgon fick frukost på sängen...rostat bröd och svartvinbärsmarmelad som just hon älskade och ville ha...min morfar visste det och ville ge henne det. Min pappa som varje helgmorgon kom med kaffebricka till min mamma...lördagsgodiset som vi noga hade delat upp i fyra högar på lördagskvällen...hans del av den hade han bara tagit lite av det...resten sparades till mamma...de sparade bitarna låg på brickan. Min egen man som inte varit pappaledig nästan något alls...men som tagit de flesta tidiga morgnarna med pigga småbarn, som unnat mig att sova ut...som ger sig ut och skjutsar barn och hämtar, och drar hem mat i stora lass från affären efter jobbet. Och jag själv...som självständigt klarar mig och allt jag behöver göra för familjens skull på dagarna och när han reser i jobbet. Jag kan både stryka och klippa gräs...det kan maken också...Vi kan det för att vi är kapabla människor...inte för att vi har tagit hälften av några dagar var...inte för att jag har lärt mig bli självständig genom ett förvärvsarbete.

Det finns många vägar till självständighet. Och det finns många vägar in i osjälvständighet. Ett sätt att finna självständighet och inre styrka är att först finna sig själv, känna sig själv, lyssna på sig själv. Patriarkatet har många ansikten. Man får titta bakom masken.




5 kommentarer:

  1. Oerhört intressant.. Ja, vad är jämställdhet? Kan det vara olika i olika familjer? Jag är morgonpigg så jag har tagit alla tidiga morgnar med småbarn. Men eftersom jag är kvällstrött är det nu maken som tar alla sena kvällar och nattliga hämtningar av tonåringar.
    Makt... Husmodern, som hon kallades innan termen "hemmafru" uppfanns, var väl kanske den mäktigaste personen i hushållet. Det var hon som hade nycklarna till skafferiet och bestämde hur mycket som skulle ätas och när. Hon som hade koll på linneförråd och alla andra förråd. Hon som anställde de som skulle hjälpa till i huset, instruerade dem och betalade.Hon som ansvarade för hushållskassan och att ekonomin skulle gå ihop. Jag har svårt att tänka på äldre kvinnliga släktingar som något annat än en slags ytterst kompetenta chefer som kunde...allt! De var dagbarnvårdare, pedagoger, kokerskor, hygientekniker, trädgårdsmästare, bär- och svampplockare, ekonomer, personalansvariga samt sjuksköterskor. Kanske också målare, tapetserare, slaktare, frisörer, mjölkerskor, ostmakare, sömmerskor, äldrevårdare. De var säkerligen psykologer, administratörer och festfixare. De hade full koll på alla släktingar, alla födelsedagar, alla festligheter och traditioner. Vilken kompetens! Vilken omväxling!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen...både omväxling och kompetens. Och även torparfruarna eller kvinnorna i brukslängorna eller villadamerna visade upp en sån kompetens, både praktisk och social och ofta även konstnärlig...

      Radera
    2. Vad roligt förresten att du svarar och fyller ut mina resonemang med mer tankar! Känns roligt att inte bara skriva rakt ut i luften!

      Radera
  2. Jag kan inte låta bli att svara på dina tankeväckande, fiffiga, intelligenta och skarpa inlägg. Måste tvinga mig bort från din blogg - annars skulle jag bli sittande här hela dagen...

    SvaraRadera