Forskarna har tittat på det här. De har förslag på hur det kan bli bättre.
Först konstaterar man att när man har många krav som ska uppfyllas och måste välja och prioritera och man inte lyckas. Då kommer en känsla av otillräcklighet. Surprise va. Otippat. Kanske.
Men i alla fall...man måste begränsa förskollärarnas uppdrag tydligt. Antar att man ska ta in assistenter som torkar bord, snyter barn, dukar av och sånt där. Så att pedagogerna enbart kan ägna sig åt själva fostran. Jag antar det i alla fall.
Och så måste man utbilda mer personal och minska barngrupperna. Fast. Det blir nog inte så lätt. Tittar man 10 år framåt i tiden måste 70 000 förskollärare (en hel kvinnoarmé alltså) examineras. Statistiken visar att man bara kommer att ha examinerat 39 000 tills dess.
Ja, det verkar ju rätt kört. Jaha. Vad säger man då. Antar att det får gå ändå. Forskarna har ju i alla fall forskat lite. Och det är ju bra. Nånting som man kunde ha forskat lite på är det faktum att barna har föräldrar. Det finns en hel del mammor i gömmorna som kanske skulle kunna tänka sig att ta hand om sina paltar i hemmet. En idé bara. Antar att den inte skulle bli populär hos de som bestämmer. Precis som när de stora manliga arméerna stormade fram genom Europa på stormaktstiden gick idéerna före förnuftet.
Det allra första man skulle kunna göra är att informera alla som får sitt andra barn att det äldre barnet inte behöver gå i förskolan. Tala om för alla unga föräldrar att en 1,2 eller 3-åring ofta har det bäst hemma. Att inte se det som ett problem, att en liten unge får en paus i sin förskolegång, utan som en ynnest! Och sen skulle man kunna starta fler öppna förskolor, eller låta dem som finns ha öppet fler dagar i veckan. Om de föräldralediga höll sin barn från förskolan, skulle grupperna bli mindre och personalen en rimligare situation. Det skulle bli tryggare och lugnare för alla barn som måste vara där eftersom deras föräldrar är på jobbet.
SvaraRaderaPrecis...engagera föräldrarna! Tror föräldrar har glömt bort att de är bäst för sina barn. Sen tror jag att själva föräldraledigheten kan kännas stressande...alltså att man vet att man bara har typ ett drygt år tillsammans med sitt barn...att plocka hem sitt fortfarande lilla barn från dagis för en så pass kort tid kanske känns onödigt. Kanske känns det skönt att få en paus från allt arbete det där året. Det är ju så lite man får liksom. Det kan ju vara frestande att kunna sitta och slappa med en bäbis...en 2-3-åring på det är ju hur man än vrider och vänder på det en rätt arbetsam kombination. Om man vet att man ska vara hemma länge med sina barn, kanske till och med vara hemmaförälder på obestämd tid, kan just detta kännas lättare...man vet att det går lite upp och ner...arbetsbördan blir lättare efter ett tag. Om man ska tillbaka till jobbet när det där året gått har man ju egentligen bara fått arbete, aldrig någon "belöning".
Radera