Jämställdheten är ett ständigt bekymmer. Det hjälper inte
att vi lever i världens mest jämställda land. Det finns alltid mer att göra.
Det är så bekymmersamt med kvinnorna och männen. Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister, skriver om alla problem rörande landets
kvinnor och män i Aftonbladet, mars 2019. Det är så mycket som är fel och som
måste rättas till. Arbetsmarknaden är könssegregerad. Kvinnorna jobbar med
saker som ger lägre löner. De jobbar deltid oftare. De har högre risk för
ohälsa. Och så har förstås kvinnorna huvudansvaret för hem och familj.
Ett jämställt föräldraskap är inte hela lösningen säger
Annika. Men en del av det. Kvinnor ska inte behöva påbörja ett andra skift i
hemmet när de kommer hem från jobbet. Det är ohållbart. Det är dubbelarbetet
som gör kvinnorna dubbelt så sjuka som männen. Nä, det är ju inte bra. Inte
alls. Så kvinnorna måste ju jobba heltid förstås. Då slipper de hemmet. För då
orkar de inte göra ett andra pass. Och har bara pappa varit hemma 240 dagar när
ungen var runt året har han lärt sig att jobba på mycket bättre och orkar ta
ett litet större pass hemma på kvällen. Mamma får hjälpa till efter förmåga.
Barnen får väl klara sig själva. Det finns ju surfplattor. Där kan de
digitalisera sig och bli källkritiska också. Bra.
Och kvinnorna har lägre pensioner. 6000 kr mindre än män
i pension, varje månad. Synd. Konstigt nog jobbar de flesta kvinnor inom
offentlig sektor. Det är väl skattepengar som finansierar deras löner. Tror
jag. Staten kunde ju höja lönerna. Pensionerna skulle gå uppåt direkt. Och så
skulle ju fler skattepengar flöda in i statskassan. Win-win. Haha!
Allt går åt rätt håll. Men det går för långsamt.
Så hur ska sossarna göra då?
Steg 1 – föräldraskapet ska bli mer jämställt. Och för
att göra det ska en familjevecka införas. Föräldrar ska slippa från all stress
när det gäller att kombinera familj och arbete. Och det gör de här dagarna
tydligen. Tre dagar var ledigt om året och, vips! All stress borta. På de där
tre dagarna kan man umgås med barnen, ta dem till tandläkar’n och ge dem en
hamburgare efteråt. Man hinner ju kanske fixa nya vinterkläder också. Eller vårstäda
garderoberna. Gör man det ihop med ungen så blir det ju umgänge också på köpet.
Lite som LEAN. Och då förstår ju också alla att det faktiskt räcker med en
familjevecka och en snabbrutin på städning som man lärt sig under sina 240
pappadagar för att klara av att driva en harmonisk familj.
Men så är det de där erbarmliga föräldradagarna förstås.
De som föräldrarna är så gruvligt dåliga på att dela lika. De har verkligen
inte fattat. Så detta måste ändras. Barnen har ju rätt till båda sina
föräldrar. 240 dagar till mamma och 240 till pappa. Och så tre dagar om året
med mamsen och papsen sen efter det då. Hoppas bäbisarna har bra minne och
kommer ihåg att pappa snöt dem och böt hälften av blöjorna. Sossarna vet inte
riktigt hur de ska få bukt med alla svårfostrade föräldrar. De återkommer i
saken. När de tänkt färdigt.
Sen ska kvinnorna få friska arbetsplatser. Så de orkar
jobba på lite bättre.
Pensionerna ska bli jämställda. För alla ska ju leva gott
och fattig ska ingen gammal va’! Därför ska bostadstillägget höjas och
garantipensionen likaså. Ja, jag tackar ju förstås för det. För hur gärna de
skulle vilja klämma till en hemmafru kan de ju inte svälta ihjäl mig…en höjd
garantipension kommer mig till godo också! Jippi! Och de som inte har några
förmögenheter, är gift med någon som har lite för hög pension och bor på rätt
ställe får ju bostadsbidrag! Det gäller att bara de som verkligen behöver ska
få med av pengarna. Fattigpensionärskvinnan som är gift med en vanlig
manspensionär får inget bostadsbidrag. Mannen ska försörja kvinnan då. Man
kunde ju annars leka med tanken på att man inte beskattade inkomster som låg
under existensminimum. Det gör man visst inte i andra länder. Men då blir det
lite för rättvist och bra. Inte bra.
Nä, det är mycket som inte är bra i
jämställdhetsparadiset Sverige. Trots att vi vinner tävling på tävling i
jämställdhetsjämförelser mellan olika länder är vi inte bra nog. Så nu är det
dags för nödvändiga reformer. Vi får inte vara rädda! Nu är det dags att kavla
upp ärmarna! We can do it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar