måndag 12 juni 2017

Ska vi leka?

Leken är på tapeten. Barn leker för lite. De måste leka mer.

Martin Forster skriver i DN att barnens lekar numera är detaljplanerade och att det inte finns tillräckligt utrymme för barns fria lek längre. Barnen är påpassade. Förr lekte barn mer fritt...de var ute och obevakade och skötte sina lekar på egen hand. Forster menar att de vuxna inte ska styra och lotsa in barnen i lekarna utan att föräldrarna ska låta barnet styra och bara hänga med. Den vuxne ska vänta in barnets initiativ men gärna spegla vad barnet gör. Forster menar att utrymmet för barns lek där de inte är övervakade har krympt. Barn förr i tiden rörde sig över större områden och hade inte vuxna med sig. Nu får barnen inte lämna tomten utan vuxensällskap.

I en annan artikel berättar en amerikansk professor om lekens betydelse. Psykologen Peter Gray berättar att barn är skapade för att leka. Och att barn leker när de är fria...det gör de över hela jorden. Han menar också att i västvärlden inser inte politiker, forskare och pedagoger den fria lekens värde. Möjligheten till fri lek har sakta men säkert krympt i USA och andra utvecklade länder. Första halvan av 1900-talet var en gyllene tid för barnens fria lek i västvärlden. Då var behovet av arbetskraft inte lika stor utan barnen fick mer och mer fritid. Vuxenstyrda sportaktiviteter tog över från mer fria idrottslekar. Föräldrarna blev mer rädda för att låta sina barn leka och färdas utan vuxensällskap. Psykologen menar att alla ungar till däggdjur leker. De behöver det eftersom de har så mycket att lära. Djur som måste lära mycket leker mer än djur som har mer strikta instinkter att följa. Människobarn behöver alltså leka.

En tredje artikel handlar om hur viktigt det är att barn får leka fram sina kunskaper. Men sedan ändrades detta och barnen förväntades att lägga mer och mer tid till skolarbete. En forskare, Maria Andrée menar att leken är ett bra sätt för eleven att ta kommandot över sitt lärande och pröva olika sätt att vara och förhålla sig till omvärlden, olika normer ohc identiteter. Leken borde därför få större plats i skolan, i undervisningen. Leken kan komma in i skolundervisningen på lite alla möjliga sätt. Forskaren ska nu analysera en grupp tredjeklassares lekundervisning. De gungade och åkte rutschkana, balanserade hinkar med sand på en pinne med mera och på så sätt lekte sig elever fram till ny kunskap.

Ja, det är häftigt det där med leken. Den är viktig. Och den verkar vara hotad på något sätt. Och det måste ändras. Det är märkligt ändå. Barn har ju alla förutsättningar för att kunna leka oavbrutet. Alla dygnets vakna timmar. Denna tid måste ju vara den optimala lektiden. Barnen sätts i förskola vid ca 1 års ålder. Många barn går heltid på dagis. Det kryllar av barn på institutionerna. Och barn som är tillsammans leker ju. Eller? Här borde leken frodas och riktigt flöda. Och sen blir det skola. Raster och fritids. Många timmar till lek. Kan det bli bättre. Och om man sedan börjar, eller fortsätter, leka på lektionerna också, då blir det ju helkul. Lek hela dagen lång.

Förr var det annorlunda. Jag minns det. Man var hemma. Det fanns kompisar i husen i kvarteret. Man lekte när man gick ut. Eller så gick man inte ut. Och då lekte man också. Ensam eller med brorsan. Lekte gjorde man för jämnan. Och när kom i skolåldern kunde man röra sig rätt fritt. Eller det kändes så i alla fall. Världen kändes stor. Skogen och kvarteret bortom mitt eget. I efterhand kändes världen större än vad den var. Mamma fanns i huset. Det var mammor i alla hus. Husen levde. Någon såg. Så är det inte nu. Husen är tysta. Förvandlade till centraler för den lilla tid som finns runtom arbetstiden. Det är tomt och tyst. Ingen ser. Inga barn heller finns att leka med. Gatorna är tomma. Lekparkerna likaså. Inga barnaröster från grönområden och fotbollsplaner.

Barnen finns i institutionerna. Det är deras plats. Och det märkliga är att där verkar inte leken riktigt funka. Och det är väl märkligt. Att institutionerna som vi fick bla för att barnen skulle få stimulans och proffshjälp för sina lekar och sitt lärande inte fungerar som det var tänkt.

Men så är det väl kanske. Lek är frihet. Lek kommer ur lust att leva. Lek föds i miljöer där barnen hör hemma, där deras mammor finns, där vardagslivet pågår...Lek kan inte styras och kommenderas fram. Lek är inte för vuxna. Lek är för barn. Och nu, i den tid när barnen skulle bli fria från sina mossiga mammor, har de blivit än mer styrda. I den tid när barnen skulle få leva sitt vardagsliv i stimulerande proffsiga miljöer tillsammans med akademiskt utbildad personal, då har livet blivit torftigare och krympt. Det är paradoxen. Friheten blev tvång. Frigörelsen blev förkrympt.

Så får man konstruera leken i de nya barnamiljöerna. När leken har tagits från barnen. När hemmen och mammorna som är själva förutsättningen för barnens frihet och lek har berövats dem. Då får man skapa leken på annat sätt. I institutionerna får barnen leka under konstrollerade former. med pedagoger och forskare som studerar och dissekerar. Titta, barnen leker. De bär en hink. De har kul. De upptäcker tyngdlagen. Och så får vi låtsas att det är viktigt. Den sortens lek. När 9-åringar åker rutschkana och bär en hink på en pinne...då får vi låtsas att detta är lek som är lärande. Och i själva verket är det intet. Det är bara nys.

Runt knuten finns hemmen. De tysta tomma hemmen. Där står leksakerna uppradade i fin ordning. Cyklarna står i sina cykelställ. Studsmattorna är stilla. I lekparkerna hänger gungornas kedjor slakt nedåt. I skogarna hör man kottarna ödsligt falla mot marken. Här leks inte. Allt väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar