Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 6 februari 2014

Hjärnforskning och skolan

Jag läser en tidningsartikel som handlar om skolan och hjärnan. En forskare som heter Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap, har skrivit en bok som heter Den lärande hjärnan och tidningsartikeln handlar om det som står i den där boken. Jag har inte läst boken men jag tycker att den verkar mycket intressant och ska försöka läsa den när jag får tid.

Sedan 2007 bedriver Klingberg och andra forskare ett projekt som följer 350 barn mellan sex och 20 år för att studera samband mellan hjärnans mognad, miljön, utvecklingen av minnet och skolprestationer. Deltagarna har gått igenom ett omfattande testbatteri som mäter långtids- och arbetsminne, motorik samt hur de läser och räknar. Dessutom har ett gentest gjorts, i vilket man utgår från kända gener som kodar bland annat för dyslexi. 100 av barnen har även fått sina hjärnor avbildade i en magnetresonanskamera.

Klingberg skiljer ut fem teman som kan leda till en ny syn på barns utveckling och inlärning. Av de där fem temata tycker jag att två var mycket intressanta.

1. "Barnets och tonåringens hjärna är inte en miniatyr av en vuxenhjärna. Den är i stark utveckling i olika faser. Att känna till faserna kan underlätta både för lärare och föräldrar. Då kan vi förstå varför tonåringen inte planerar för framtiden (prefrontalcortex är inte färdigutvecklad) eller älskar att köra moped alldeles för fort (dålig riskbedömning, känsligt belöningssystem ger större kickar) eller varför sexåringen inte klarar att fullgöra uppdraget ”Gå till ditt rum, sätt på dig strumporna och hämta skolväskan” (många led att hålla reda på i ett outvecklat arbetsminne)."

Här tänker jag på hur skolan ofta förväntar sig att barn och ungdomar kan ta mycket mer ansvar än vad de uppenbarligen är förmögna till. När man t ex inte ger läxor till gymnasieungdomar utan förväntar sig att de själva kan planera sina studier inför ett ev kommande prov då sviker man ju eleven. Läraren skulle ju behöva planera åt eleven genom att ge läxor som hjälper eleven att förbereda sig, lära sig.

2. "Miljön och vad vi gör påverkar hjärnan. Lugn och ro, kärleksfulla föräldrar som ökar stresståligheten, konditionsträning och olika utmaningar för arbetsminnet är bra. Långvarig stress är dåligt för hjärnan."

När det gäller punkt 2 tänker jag på flera saker. Jag tänker på åren före skolan börjar. Får barn tillräckligt med lugn och ro? Får barn tillräckligt med kontakt med kärleksfulla föräldrar? Även under skolåren kan man fråga sig samma sak. Skoldagarna är långa och ofta förlängda med fritidsvistelse - får barnen tillräckligt med lugn och ro? kontakt med föräldrar? Får barn som är i förskoleverksamhet röra sig tillräckligt mycket för att få konditionsträning? Små barn tränar på ett annat sätt än stora - genom ständig rörelse i leken. Barn i frihet i hemmet tror jag får fler tillfällen till rörelse än i en konstlad förskolemiljö. Hur påverkas barn av att väckas tidigt på morgnarna och separeras från föräldrarna innan de egentligen är mogna för det? Vilken stress upplever barnet?

Klingberg säger att hjärnan är formbar. Man kan träna upp sitt arbetsminne och därmed sin koncentration och matematiska förmåga. Det verkar alltså som om arbetsminnet gör att man kan koncentrera sig bättre och att den matematiska förmågan också ökar. För att förbättra arbetsminneskapaciteten ska man reducera distraktion. Den förstör arbetsminneskapaciteten. Här tänker jag att det kanske är viktigt att det är tyst och stilla i klassrummen när eleverna arbetar.

Klingberg säger också att långtidsminnet kan förbättras genom repetition. Om man inte repeterar minns man bara ca 20 procent av det man ursprungligen lärde sig. Genom minnesstrategier och att man repeterar ny kunskap med förutbestämda tidsintervaller kan man också förbättra långtidsminnet. Det verkar ju alltså som om glosläxor, grammatikläxor, stavningsläxor och andra repetetiva läxor skulle kunna vara riktigt bra! Om man dessutom gör en rutin av det verkar det ju vara ännu bättre!

2 kommentarer:

  1. sååå intressanta tankar och du skriver så bra..
    å jag förstår inte att det inte finns mer forskning på detta..
    att inte fler föräldrar står upp och säger att de vill veta hur deras barn mår..
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Funderar också på varför fler föräldrar funderar över hur barnen påverkas av bla stress när det gäller långa dagar och sånt. Kommer ni in på de här frågorna i psykologin- t ex stress vid separationer i olika åldrar? Kram!

      Radera