Morotsbullar och sportlov!

Det är sportlov! Så skönt tycker vi alla! Det är skönt att vara ledig och vi njuter av att ta det lugnt och göra det vi känner för. Barnen sover ganska länge och som tur är sover min lilla minsting också lite längre när det är tyst i huset på morgnarna. I morse sov vi två ända till 8 och vaknade pigga och utvilade. Huset var ännu alldeles tyst. Far i huset hade redan åkt till jobbet och de andra sov. Jag tänkte att vi skulle överraska dem med nybakt bröd så jag och 3-åringen skyndade oss att sätta en deg. Morotsbullar fick det bli och jag prövade en ny sort som var mycket god!

 

25 st

 

2 medelstora morötter

25 g jäst

75 g smält smör eller olja

5 dl mjölk

2 tsk salt

2 dl vetegroddar

1,4 l vetemjöl

 

pensling:

vatten och vetekli

 

Smula ner jästen och häll över den ljumma degvätskan (smält smör och mjölk)

Blanda ner salt, rivna morötter och vetegroddar.

Häll ner mjölet och kör i assistent till en smidig deg.

Låt jäsa i 45 minuter.

Baka ut till 25 runda bullar och låt jäsa i 20 minuter.

Pensla med vatten och strö över vetekli.

Grädda i ca 12 minuter i 225 graders värme.

 

Lagom till lunch promenerade vi bort till barnens mormor och morfar och blev bjudna på mat. Gott och trevligt! Sedan gick jag, min mamma och de minsta barnen en promenad. Alldeles i närheten finns ett naturreservat och det gick vi förbi på väg till ridskolan. Fem svanar hade kommit och fyra av dem bildade varsitt par. De ägnade sig åt någon form av uppvaktning och det var roligt att lyssna och titta på dem.

 

Hästarna stod och hade det lite tråkigt tills vi kom. Vi hade inte tagit med oss något att ge dem tyvärr men de gillade det torra långa gräset som fanns utom räckhåll för dem. Det var intressant att studera rangordningen mellan hästarna och 7-åringen gjorde sitt bästa för att jämna ut oddsen lite. Han försökte lura ledarhästen så att de andra också kunde få lite med!

 

Det är så skönt att vara ute i naturen. Man blir så lugn av tystnaden. Det där naturreservatet är litet men så vackert. Jag älskar de där ängarna som korna håller så kortklippta och fina och fågelsjön med vassruggarna och vattenblänket och fåglarna. Det är ju samma plats jag går förbi varje gång men ändå så ändrar sig allt. Färgerna, himlen, ljuset...jag tröttnar aldrig...