Värmen är...

...tropisk. Redan på morgonen, på skuggsidan av huset, är det 22 grader, och på kvällen igår visade termometern på...

Dagarna framskrider på samma sätt...jag (som sover lite för länge) går upp först, tar en tur i trädgårn, hänger tvätt som blivit färdig under natten, dricker kaffe, läser tidningen, surfar lite, pratar med yngste sonen som kommer upp näst efter mig. Vi tränar ofta på lite stavning eller räknar lite matte, men inte mycket..för det är ju sommarlov...spelar piano...sen jobbar jag ett pass...städar, plockar, torkar, klipper mer i min måbärshäck som visst aldrig blir färdigklippt, lagar lunch. Gör lite tyska eller engelska tillsammans med 14-åringen och 16-åringen. Sen går det inte mer...vi måste svalka oss...

Vi har åkt till vårt favoritställe flera dagar i sträck nu och det verkar ju som om vi får fortsätta med det. Varmt och härligt är det i vattnet!

Tidningen har korsord varje dag...det tycker jag är bra! 

 Bullar lyckades jag baka till utfärden i går...både vanliga kanel och såna med nutella i!

Jag är tacksam för att jag inte förvärvsarbetar nu när sommaren här här. I och för sig är jag ju lärare så jag hade ju varit ledig ändå nu...men alla är det inte...jag tycker att det är härligt att både för min egen del och för barnens del finnas hemma, på plats, redo för att ge oss ut och bada om vädret kräver det! Den här stranden är också lite speciell för mig eftersom det inte bara är mina barns barndomssommarstrand utan även min mammas. Hit åkte hon med sin mamma tillsammans med kvinnliga släktingar på sommaren...bullar och hembakta kakor fanns med och läkarromaner och tidningar och stickningar...På den tiden var ju alla mammor hemma och  kunde göra sånt med sina barn. När barnen blev äldre åkte de med grannbarn och skolkamrater...badade, solade, läste under tallarna som växer längs stranden. När jag var barn och vi fortfarande bodde på gångavstånd från den här stranden, gick min mamma hit med mig och min bror och vår hund hit och badade vi också. Och sen har vi åkt hit med våra barn...som blev fler och fler...det var härliga tider...tre, fyra, fem, sex barn som stojade och lekte. Nu är det stillsammare...två barn följer med alldeles av sig själva...ibland får vi med någon mer...bara ett barn leker så där alldeles lustfyllt och självklart som barn gör. Han har inga bröder att stoja med mer än då och då...och det är fint att se att han fixar det ändå...att ha kul, vara påhittig, njuta av sommar och lek, gå in i sin lekvärld...