Matriser

Snart är det sommarlov! Det är skönt! Men först ska det delas ut betyg förstås. Och innan betygen sätts ska matriser fyllas i. Matriserna är häftiga...not. Tycker inte jag i alla fall. I alla fall inte de som gäller språkundervisningen. Nedan finns baksidan på en matris ett av högstadiebarnen fick hem. Annars får man inte hem något direkt från skolan. Man vet inte riktigt vad barnen har för sig i skolan och man vet inte riktigt vad som testas och hur det bedöms. Men en matris kan man få. Och på just den här matrisen (tyska) kan man få reda på att ens barn behöver utveckla sitt ordförråd så att det blir bättre flyt i det som skrivs. Och att barnet behöver träna mer på grammatik och bli säkrare på grammatik för att det ska bli bättre flyt i det som skrivs. 

Ja, det är ju självklart att man måste lära sig fler ord och mer grammatik för att klara av att skriva på ett främmande språk. Självklart. Men frågan är hur det ska gå till. Nuförtiden verkar det landa helt och hållet på eleven. Den uppmanas att lära sig fler ord och träna mer på grammatik. Jag ser framför mig hur elever av egen kraft och lust rotar reda på texter, stryker under ord, slår upp dem, memorerar dem, sätter in dem i meningar, förhör sig själv, översätter...och bläddrar i grammatikböcker, ger sig själva grammatikparagrafer i läxa, tränar på mönstermeningar, översätter, letar fraser i texter...Är det ett realistiskt scenario? Nä. Tror inte det. Något som däremot vore realistiskt är att läraren jobbar med en text i veckan, går igenom ord, ser dem i sitt sammanhang, ger dem i läxa, förhör eleverna på dem, gör översättningsmeningar, ger grammatikgenomgångar, studerar mönstermeningar, ger läxa, förhör, översätter. Om man gör det varje vecka, år efter år...ja, då blir det liksom det som står i matrisen...fast ansvaret för att initiera kunskapsinhämtandet faller på läraren och själva genomförandet faller på eleven. En part är liksom lärare. Och den andra är elev. Jag tror att det skulle funka bra. I all sin enkelhet.