Jag är inte emot abort. Inte alls. Även om jag tycker att det känns rätt högt att ha 18 veckor som översta gräns. Jag tycker att det kanske vore bättre att ha 12 veckor istället, precis som man har i tex Tyskland. Men hur som helst...det är bra att man kan ta en abort om det verkligen skulle behövas. Man kan i och för sig fråga sig varför cirka 36 000 kvinnor känner att de verkligen behöver genomgå en abort varje år. Jag tänker på det ibland...varför det är så många som blir med barn som inte vill bli det...det råder ingen brist på varken sexualupplysning eller preventivmedel.
Man pratar så fint...om kvinnors rätt att bestämma...att bestämma över sina egna kroppar. Man vill värna kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och den människa som ligger i den...ska den få vara kvar eller inte. Det är just kvinnan som ska bestämma förstås...barnet ligger i just hennes kropp. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Det är så självklart att kvinnan ska bestämma om vi ska få ta bort barnet eller inte...senare är det inte så noga att kvinnan ska bestämma. När barnet väl kommit ur kvinnan spelar kvinnans känslor inte någon större roll. Någon annan har bestämt att ett barn ska lämnas bort till först pappa och sedan till förskolan...gärna så snart som möjligt.
Det är bra att man har rätt till abort. Det är bra att kvinnor har rätt att ta bort de barn de inte vill ha, kan ha, klarar av att ha. Det är ledsamt att kvinnors rättigheter blivit så små...rätten att ta bort ett barn är stor men rätten att ta hand om ett barn man vill ha, älskar, har det där starka modersbandet till är så liten. Om abort pratar man ofta. Ofta och med patos och emfas...rätten för en moder att ta hand om sina små pratar vi aldrig om. Såna har kvinnors rättigheter blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar