Responsibility

Ruth Bader Ginsburg är död. Jag vet inget om henne. Jag har inget att säga. Utom en sak...vilket rör ett citat av henne som svävar runt här och där. Jag läste det på Birgitta Olssons facebooksida.

"Women will only have true equalite when men share with them the responsibility of bringing up the next generation."

Det är ett bedrägligt konstaterande. Meningen är kort men innehåller ändå många oklarheter. Vad är äkta jämställdhet? Hur delar man ansvaret? Vad betyder uppfostran?

Allt hänger på dessa vad svaren på dessa frågor blir.

Äkta jämställdhet kan betyda att kvinnor och män gör samma saker. Både kvinnor och män gör karriär. Men går det att åstadkomma äkta jämställdhet? Någonsin? Kan alla kvinnor och alla män göra karriär? Vissa jobb är inte karriärjobb. De är bara jobb. Hur tänker man kring dem? Ska kvinnor vara avundsjuka på att män jobbar som asfaltsläggare? Sophämtare? Betongarbetare? Snickare? Rörmokare? Eller ska kvinnor bara vara avundsjuka på ingenjörer, jurister, läkare? Chefer? Det finns många kvinnor som inte strävar efter karriär. De strävar efter något annat...att sköta om en familj, ett hem...precis som en kvinna drömmer om att jobba på förskola för att hon älskar små söta barn finns det kvinnor som drömmer om egna barn...inte för att lämna bort dem, outsourca ansvaret till andra, utan att ta hand om dem själv. De drömmer inte om att bli domare. Äkta jämställdhet kan också betyda att kvinnor och män har samma chanser till att göra samma saker. Det betyder däremot inte att kvinnor och män måste göra samma saker...eller att alla kvinnor måste göra samma saker som alla andra kvinnor.

Vad betyder det att ta ansvar för att dra upp nästa generation? I Sverige betyder det att dela lika på föräldraledigheten och att sedan lämpa in ungarna på förskola. Det är själva fundamentet för att ta ansvar. Men ansvar är mycket mer än så. Ansvar är allt det praktiska som kommer med barnen. Det är också alla tankar som kommer med barnen. All planering, alla oro, alla funderingar, allt konsekvenstänk...Det är också allt som rör ekonomin kring barnen...att få in pengar som behövs för att garantera det som behövs för att ordna barnens materiella liv. Hur delar man på allt detta? Delar man upp allt i lika delar...alla ingredienser i två delar...eller tar man varsin pusselbit...varsin dag...varsitt barn...varsitt år...?

Det är svårt med barn. Barn måste tas om hand. I många år. På heltid de första åren...av någon...och är det inte av mamma och/eller pappa så blir det andra barns mammor (för det rör sig alltid om kvinnor)...förskollärare, barnsköterskor, kvinnliga vikarier, fritidspedagoger.

Jag undrar om Ruth Bader Ginsburg tänkte på det. Det gjorde hon nog inte. Hon tänkte nog bara på sig själv och de som gör karriär. Hon tänkte nog inte på att precis som förr när en hemmafru var själva förutsättningen för att en familj skulle fungera så är fortfarande kvinnor förutsättningen för att familjerna fungerar. Bara det att det är anställda kvinnor som driver runt markservicen. Äkta jämställdhet.

I Sverige betyder ett sånt här yttrande att både mamma och pappa ska ta hand om småbarn. Alltså turas om. Och då brukar det betyda att mamma tar hand om barnet första tiden och att pappa avlöser efter en lämplig tidsrymd. Sen brukar man lämna bort barnet till förskolan för kollektiv fostran under veckorna. Både mamma och pappa slipper då ta ansvar för uppfostran under många timmar varje dag. Men det blir timmar över. Och dessa timmar skall också fördelas lika. Både mamma och pappa ska tänka på barnet...på kläderna som ska införskaffas och tvättas och vikas, och på nattningen och på matintaget och på alla framtida gympapåsar som ska packas och alla läxor som ska förhöras och så där.

Kanske det säger jag. För det beror på vad man gör med ungarna