Den där läsningen...

Det är mycket prat om läsningen nuförtiden. Barna läser för lite. Och då menar man romaner. Barna måste lära sig att tycka om att läsa romaner. För då kommer de att få ett bättre ordförråd, lära sig skriva bättre och ja, bli allmänt smartare. Romaner är själva grejen. Får några år sen bytte höstlovet namn till läslov. Barna skulle ägna dagarna åt att sluka romaner. Det blev nog inte ens lite småätande. Regeringen satsar nu pengar på ett nytt läsråd och mer pengar till biblioteken. Förskollärare och lågstadielärare ska få gå särskilda kurser i hur barna ska kunna knäcka läskoden så tidigt som möjligt för att så fort som möjligt komma igång med nöjesläsningen. Det pratas till och med om att man måste börja tvinga barnen att läsa romaner. Så gör Jens Liljestrand berättas det om i Svt nyheter. Han tycker att det är föräldrarnas ansvar att se till att barna läser.  Föräldrar ska högläsa för sina barn. Det har de tydligen slutat med...särskilt papporna. Det är ju synd...men å andra sidan tror jag att man högläser en hel del för barnen i förskolan. Men det måste kanske vara mer. Jens tycker att föräldrar ska sitta och läsa tillsammans hemma...införa obligatorisk läsning helt enkelt. 

Visst, ja, jo...det kan nog vara bra. men ett annat sätt som jag tror kan vara bra skulle vara att börja läsa mer i skolan...och då menar jag inte nöjesläsning utan läsning i de sk läsämnena. 

Jag har tittat i de läroböcker som användes i de fyra läsämnena under folkskolan...alltså från åk 3...på 50-talet. Man hade en bok i naturlära, en i kristendom, en i geografi och en i historia. Nedan finns bilder på dessa böcker. Dessa fyra böcker täcker 2 år vardera. Alltså åk 3 och 4. Sen kom andra böcker, med mer texter. 

Dessa böcker är fyllda med texter...som alla håller en rätt hög nivå med tanke på den åldersgrupp de vänder sig till. Det är fina texter, många ord som kan ta sig in i barnens hjärnor, många typer av meningar som kan få bilda mönster för egna skriverier...och på samma gång mycket fakta som gör att barnen blir kunniga och bildade. 

Så här börjar naturkunskapsboken:

Texten har lästs...kanske som högläsning där varje elev har fått läsa en bit var...läraren har förmodligen muntligt arbetat med texten...

...och så kommer uppgifter till texten...Man sa att det var pluggskola förr...trist och fantasilöst...bara fakta...men jag vet inte ja...jag tycker att övningarna är barnanpassade, fantasifulla och roliga...OCH bildande. Man får ihop många olika ämnen på samma gång...teckning, sk forskning och laboration, allmänbildning och skrivande. Kanske gavs en läxa? Mer input alltså. Och så får man tänka att man varje vecka jobbar med en sån här text...i fyra ämnen. Och dessutom hade barnen modersmålsundervisning, matematik, teckning, sång och gymnastik. Det blir mycket textmassa in. 

Alla frukter och blommor och grönsaker och husdjur och vilda djur i Sverige, om prydnadsväxter och om jordbruk om träd och bergarter...avhandlas i stycke för stycke. Bara det kan jag bli avundsjuk på...att barn fick lära sig om det de har omkring sig istället för att tex titta på Lilla Aktuellt, prata rasism, könsroller etc...Senare i boken kommer ett avsnitt om bin...hur kroppen är uppbyggd, hur den bor, hur människan tar hand om bin, hur de bygger sina vaxkakor, hur de samlar nektar och gör honung, hur de utvecklas från larv till färdigt bi...

Det är så mycket...bara i naturkunskapsboken...vanliga vilda växter avhandlas...

Vilda djur...

Olika sorters fåglar...

Och så här är det i alla de fyra läsämnena...Det är text på text...det lästes...bearbetades...svarades på frågor...skrevs texter...vecka efter vecka...år efter år. Det blir nåt av det. 

Mitt lågstadiebarn ska ha prov snart. Det handlar om asatron. Ett häfte är utdelat. Det är kortfattade texter om några gudar. En bild med ett namn på varje boning i asken Yggdrasil. 

Träningen inför provet ska ske genom att eleven läser en fråga på ett inplastat kort och kontrollerar att den kan svaret genom att vända på kortet och läsa på baksidan. 

Ingen lärobok finns. Inga texter har lästs. Det skriftliga stoffet är magert. Detta är bara ett exempel men det säger något...När man har avvecklat läroböckerna och de arbetsmetoder man använde när det gäller läsämnena har man också försämrat elevernas möjligheter att bli läsvana. Jag tycker att man ska börja där i skolans värld. Romanläsningen...nöjesläsningen kan man fokusera mindre på tycker jag. Det är som med mat...husmanskosten kommer först...sen kan man hugga in på efterrätten. Tycker jag i alla fall.