Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 7 februari 2018

Historieuppgift

Högstadieskolgången rullar på...dag efter dag...vecka efter vecka...uppgifterna delas ut...eller inte. Det är olika i olika ämnen. I vissa ämnen händer det inte så mycket. I andra går det undan. I SO:n är det mycket. Det stora stoffet om judendomen avslutades med ett prov och sen drog nästa ämnesområde igång...romartiden. En spännande tid! Ett roligt avsnitt! Men...eleverna får sköta det själva. Läraren nöjer sig med någon lite föreläsning och lite filmvisning. I övrigt är det eleverna som ska sköta sin egen inlärning. De ska skriva en uppsats...eller snarare ett prospekt för att locka resenärer att följa med på en resa tillbaka till romartiden. Den ska ha bra flyt och vara intresseväckande...och innehålla information om:

-Roms grundande
-Krigen 
-Slaveri
-Olika kejsare
-Republiken/senaten och kejsardöme
-Rikets utbredning
-Rikets fall

Om man vill får man ha med fakta om andra saker också, tex:
-Pax Romana
-Gudar
-Vardagsliv

Och annat också förstås också om man vill det!

För att få ett högre betyg ska eleverna tänka på mer saker...de ska visa på en större kunskap/förståelse genom att binda ihop sin text, använda fler begrepp, visa på samband/jämförelser med andra kulturer (kulturarv/kulturmöte) och mera av hur vi märker av romarriket idag (arv). 
Mmmm, vad säger man? Det är tufft. Det är mycket. Det är stort. Eleverna, 13 år gamla, ska alltså både läsa in sig på ett mycket stort ämne, sålla och välja, formulera sig...försöka få in många begrepp, försöka jämföra med andra kulturer (som de ännu inte studerat eftersom de just börjat läsa historia på högstadiet), binda ihop sin text (vad nu det är...men jag gissar på att det ska vara fina övergångar mellan styckena...kanske?)
                       
Ja, och så var det kunskapskraven då...dessa outgrundliga formuleringar i tre nivåer som tydligen ska tala om för barnen hur de ska kunna få olika betyg. Nivån känns otroligt hög...lite som universitetsstudier. Finns det någon elev därute i Sverige som verkligen kan uppfylla kraven för betyget A? Finns det någon lärare därute i Sverige som på riktigt, handen på hjärtat, kan utröna hur betyget ska sättas? Finns det någon lärare därute i Sverige som kan undervisa fram kunskaper av det här slaget? Och framför allt...finns det någon elev som på egen hand, kan genom att läsa i läroboken, googla och själv skriva sig fram till en sådan kunskap? Nä, skulle inte tro det.

Uppgiften mitt barn har tilldelats är kankse inte något att bry sig om...bara ett exempel från en skola...ett moment i en treårig utbildning...högstadiet...det är bara en uppgift en lärare har hittat på utifrån kursplanen i historia...ett individuellt exempel på hur det kan se ut i skolan.

Men den här uppgiften är liksom också symbolisk och symptomatisk för svensk skola tror jag. Uppgiften ser rolig ut. Det är roligt att skriva uppsatser (kan vara i alla fall). Och det är roligt att få reda på massor om romarriket. Men är det verkligen roligt att serveras en så stor uppgift som innehåller så många olika svårigheter, av så olika art? Och ännu allvarligare..det är inte bara trist utan det är skadligt för de allra flesta barn som utsätts för den. De barn som har hjälp att hämta hemma kommer att klara av den...de får chansen att lära sig och kanske har kul på kuppen också. De kommer alltså att få ihop en uppsats men det kan i alla fall vara en pyrrhusseger...man kan aldrig veta om man gjort ett bra jobb eller inte...det är upp till läraren att bedöma...och de luddiga verktygen finns där och kan användas i vilka syften som helst...Fanns tillräckligt många begrepp? Var resonemangen väl utvecklade eller kanske bara utvecklade?  Hade man mycket goda eller kanske bara goda kunskaper om historiska förhållanden? och så vidare och så vidare....De barn som inte har någon hjälp...hur går det för dem? De har att välja på att försöka snickra ihop något eller att strunta i det...släppa det...inte tänka på det...varför skulle man tänka på något som i alla fall är övermäktigt? 

Det slås emellanåt upp i tidningarna att skolresultaten blir allt mer avhängiga av föräldrarnas bildning och engagemang. Tja, det är inte konstigt. Inte alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar