Det är så härligt när våren kommer! Man blir glad i hela kroppen. I fredags gick jag och min minsting en sväng i skogen innan vi hämtade storebror från skolan. Lillen tyckte det var så roligt att klättra och hoppa på alla stenar. Det var roligt att titta på vad som hade börjat växa. Vi tittade på lingonris och blåbärsris och harsyran som nog aldrig ens har vissnat ner sen förra året. Vi såg massor av "flarn" från grankottar och pratade om och spanade efter ekorrar. Vi såg inga men hörde plötsligt ett knackande. Efter en stunds spanande såg vi två vackra hackspettar. De var svarta och röda och vita och jag tror att det var spillkråkor.
Hackspettarna sitter någonstans däruppe men de var så snabba att de nog inte kom med på kortet.
Här har ekorren suttit och festat!
Jag tänker lite på förskolan och att man jobbar så mycket med naturkunskap där. Jag tänker på hur mycket min lille lär sig av att vara med mig. Vi behöver ingen läroplan utan det räcker med att vi är tillsammans. Det ena ger det andra. Sonens nyfikenhet räcker långt. Det känns inte som om jag måste undervisa om allt heller. Det räcker med att vara ute tillsammans, göra olika saker tillsammans...Pojken kommer att fråga om alla möjliga saker, intressera sig för det han ser, ställa frågor, fantisera, förundras, hitta på egna saker han vill göra, njuta av det han är med om... Han gör sina erfarenheter, drar slutsatser...Kunskaperna kommer på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar