Igår var det tisdag...förstås eftersom det är onsdag idag. En vanlig vardag...ett barn hemma pga halsont. Lite slött...städning, tvätt, lite matte för den sjuke eftersom han ville ha nåt kul att göra en stund. Maken kom hem på lunch som vanligt...ingen inspiration att laga något och inga rester...men det fanns krossade tomater, rostad paprika, fetaost, fänkål och bacon hemma...det blev en väldigt god soppa.
På eftermiddagen var det utvecklingssamtal för ett högstadiebarn. Jag bad mina föräldrar att komma så att jag kunde åka iväg (och få låna bil dessutom!)...jag bestämde mig för att tina upp bullar jag hade i frysen...pepparkakor fanns i en burk också...trist...tanken gnagde lite. Ett paket jäst i kylen...mandelmassa...tid att sätta en deg...Det blev semlor! Dagen kändes ljusare.
Och det behövdes...för utvecklingssamtal är trista. Meningslösa. Jag har aldrig egentligen fattat varför man har dem. "Hur trivs du i skolan?" "Hur trivs du med kompisarna?" "Hur trivs du med lärarna?" "Äter du maten i matsalen?"...och ännu värre..."Är du nöjd med dina betyg?" "Vilka betyg vill du ha nästa gång?" "Vad är du bra i?" "Vad behöver du bli bättre i?" "Hur kan du bli bättre?" "Vad kan lärarna göra för att stötta dig?" Och så vidare. Och så vidare. Hur det rent konkret går i de olika ämnena är inte så intressant. Det pratas det aldrig om. Och om man frågar får man liksom inga svar. Hur gick det på proven? Men det är klart. Man får inte se proven. Då kan det fuskas. Så föräldrarna vet inte om vad man testar...inte hur det bedöms...och inte hur det gick för ens eget barn. Men vi kan ju alltid prata om hur barna trivs. Nä, högstadiet är nåt man får ta sig igenom. Vara glad om barna har det kul och tar sig ut på andra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar