Mundebo börjar med att säga att en medveten familjepolitik hade förts sedan mitten av 30-talet. Man behövde då öka barnantalet och försökte underlätta familjebildning och förbättra barnfamiljernas situation.
Under 40-talet fokuserade man på rättvisesynpunkterna. Man ville underlätta barnfamiljernas ställning i ekonomiska och andra avseenden. Man menade att barnkostnaderna borde fördelas på alla medborgare. I linje med det infördes de allmänna barnbidragen 1948.
Mundebo skriver att familjepolitiken under 60-talet är (var) ett vitt fält. Många frågor bollades...bosättningslån, samhällets stöd vid barnsbörd och åt nyblivna mödrar, barbidrag, daghem, barnhem, ferieskolor, husmoderssemestrar, barnkolonier, skolmåltider, social hemhjälp, åtgärder för att öka kvinnors deltagande i arbetslivet, skattepolitik...
För att få en bakgrund till diskussionen gör han en resumé över samhällets nuvarande (dåvarande) familjepolitiska åtgärder.
- De allmänna barnbidragen var den viktigaste insatsen. De ersatte rätten till barnavdrag vid beskattning. Det stora flertalet barnfamiljer fick ett bättre stöd. Systemet med avdrag hade gynnat familjerna med höga inkomster. Många barnfamiljer hade inte lön nog att dra av tillräckligt. För att utjämna mellan olika typer av famljer infördes kontanta bidrag för varje barn som ännu inte fyllt 16 år. Från början rörde det sig om 260 kr om året. 1962 var det 550 kr per barn och år.
- Sedan 1958 ingår också allmänna studiebidrag utan behovsprövning eller lämplighetsprövning för ungdomar som går i skolan.
- Äktenskapsbildningen stöddes med statliga bosättningslån. När de infördes 1938 ville man underlätta tidig familjebildning för att därigenom åstadkomma ökad nativitet.
- I samband med barnsbörd lämnas moderskapshjälp och mödrahjälp. Man fick ersättning för förlossningsutgifter och också moderskapspenning.
- Mödrahjälpen är en behovsprövad hjälpform som infördes 1938. Behövande mödrar fick pengar genom denna hjälpform.
- Den förebyggande mödra- och barnavården erbjöds vid mödra- och barnavårdscentraler.
- Ferieresor beviljas till behövande barn för att underlätta rekreation och ferier.
- För att minska mödrarnas bundenhet vid barnen och öka deras möjligheter till förvärvsarbete finns barnstugor. Kan vara ordnade som daghem, lekskolor och fritidshem. 51 000 barn gick i någon form av barnomsorg 1962.
- Sociala åtgärder har införts som skolmåltider, skolmaterial, skolskjutsar och inackordering.
- Den sociala hemhjälpen har införts och är avsedd för famljer där husmor genom sjukdom, barnsbörd e d inte kan sköta hemmet under en kortare tid. Det fanns 1962 3 500 hemvårdarinor. Det finns också hemtjänst vilket består av hemmafruar som under några timmar om dagen är beredda att hjälpa till i något annat hem.
- Familjebostadsbidrag infördes 1948 med syfte att sänka bostadskostnaderna för barnfamljer. Bidraget är behovsprövat.
Mundebo skriver att det ekonomiska stödet till barnfamiljer är blygsamt jämfört med de verkliga kostnaderna för barnens vård, fostran och utbildning. Han tyckte att man kunde spåra en viss barnfientlighet. Han menar att under 1960-talet var en ökad familjepolitisk insats nödvändig.
Det Mundebo tyckte att man borde göra för att öka nativiteten var att införa en mer varaktig lindring av familjens försörjningsbörda.
Sedan redogör Mundebo för några huvudlinjer i reformarbetet:
Samhället erbjuder en kombination av kontantbidrag och naturaförmåner, tex studebidrag, bostadsrabatter, skolmåltider. I framtiden bör familjepoltiken fortsätta att vara en blandning av naturabidrag och kontantbidrag. Tre områden är särskilt viktiga:
- barnbidrag
- barnomsorg
- bostadsfrågan
Värdet av barnbidragen hade sjunkit sedan de infördes. 1961 beräknades barnkostnaderna vara 6430 kr per år varav samhället svarade för 1 410 kr. Samhället bidrog alltså endast med en liten del av kostnaderna.
Hur skulle stödet utformas då?
Tre alternativ angavs:
1. En generell höjning av de allmänna barnbidragen.
2. En differentierad höjning av de allmänna barnbidragen
3. En kombination av allmänna barnbidrag och rätt till barnavdrag vid beskattning.
Om man höjde barnbidraget för alla skulle alla få del av det ökade stödet. Men om det skulle få någon betydelse måste det bli en stor höjning. En höjning med 100 %, vilket vore rimligt, skullle det innebära att kostnaden för staten skulle bli för stor. En differentierad höjning kanske skullle vara bättre. Flerbarnsfamlijerna hade det sämst ställt och det voer kanske viktast att stödja dessa familjer. Det skulle dock innebära ett ökat arbete att klara av att bestämma vilka som skulle få dessa ökningar.
Den tredje linjen, alltså skatteavdrag, diskuteras också. Under hela efterkrigstiden hade denna idé avvisats eftersom samhällets stöd till barnfamiljerna skulle bli större ju för höginkomsttagare än för låginkomsttagre. Därför måste en kombination av avdrag och bidrag införas menar Mundebo. Ortsavdrag fanns kvar för vuxna och borde alltså få att gå att fungera för barn. Barn nedsätter skatteförmågan och därför måste man vid beskattnignen ta hänsyn till antalet barn. Dett kan ske genom skattefria avdrag eller som i andra länder genom skilda skatteskalor. Ett sådant system tillämpades under åren 1938 - 1947. Här pågick omfattande utredningar av skattesystemet tydligen. Mundebo tyckte att mycket talade för en kombination av den första och den tredje lösningen.
Ett annat viktigt område var tillgången till institutioner för tillsyn av barn. Hälften av mammorna med barn under 16 år förvärvsarbetade och därför räckte inte barnstugorna till. Samhället måste hjälpa barnfamlijerna att ordna barntillsynen på ett lämpligt sätt. Därför måste barnstugeverksamheten byggas ut kraftigt.
Daghemmen är dock en mycket dyrbar vårdform säger Mundebo. Då kostade en daghemsplats 20 kr per barn och dag och ofta högre i nybyggda daghem. Kostnaderna för föräldrarna var 4-8 kr. Subventionen var alltså stor från samhällets sida. Det var också brist på utbildad personal. Mundebo påpekade orättvisan i att samhället betalade över 10 kr per barn och dag av vårdkostnaden på ett daghem medan famljer som själva vårdade barnen inte fick något stöd. Samhällets åtgärder borde inte vara utformade så att de gynnade en viss vårdform utan dess uppgift var att underlätta situationen för båda grupperna. Förslag hade inkommit om vårdnadsbidrag som kunde användas för att betala dagisplats eller gå till den hemarbetande modern. Detta skulle också markera den ekonomiska insats den hemarbetande modern utförde.
Ja, så funderade Mundebo på 60-talet. Facit sitter vi med nu. Det blev ingen kombination av barnbidrag och skatteavdrag. Det blev en kombination av barnbidrag och naturaförmåner. Barnbidragen täcker bara en liten del av vad ett barn kostar.
Enligt Swedbank kostar ett barn 2 560 kr upp till 1 år, 2790 mellan 1 och 3 år, 2970 mellan 4 och 6 år, 3480 mellan 7 och 10, 3830 mellan 11 och 14 och 4370 mellan 15 och 19. Barnbidraget är 1250 kr per månad. Flerbarnstillägget gör det hela lite bättre men å andra sidan är det dyrt att ha många barn. Det drar med sig ökade kostnader i form av bilbyte, sänginköp, cykelinköp, fler körkort att betala, fler fritidsaktiviteter etc. Barnbidraget täcker alltså inte alls vad det kostar att ha barn. Särskilt alarmerande är det när barnen kommer upp i tonåren. När barnet fyller 16 år går man miste om 2 studiebidrag. Tanken är väl nåt gammalt som ligger och pyr...att barn försörjer sig själva när de är 16 år. Men så är det ju inte...det lilla de kan tjäna ihop till under sommaren kanske måste gå till en del av körkortet, en ny mobiltelefon...och föräldrarna går miste om pengar som kanske behövs för att köpa kläder eller mat till barnet.
Det blev alltså ingen ökad hänsyn till föräldrarnas försörjningsbörda vilket Mundebo trodde var den mest rimliga vägen att gå. Istället fick vi nästan gratis förskola och fritids. Vi fick naturaförmåner. Varför valde Sverige den här vägen? Varför valde vi bort skatteavdraget? Det som nästan alla andra eu-länder valde. Förmodligen handlade det om kontroll. Kvinnorna skulle ut ur hemmen och in i arbetslivet av flera anledningar...jämställdhetsskäl men också av arbetskraftsskäl. I alla fall...om vi hade valt skatteavdrag hade staten tappat kontrollen över kvinnor och barn. Vi hade fått valfrihet. Och det ville man inte ha. Men det visste inte Mundebo när han skrev boken. Han trodde på rättvisa och sunt förnuft. Tyvärr gjorde inte de som bestämde det. Och det gör de inte nu heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar