Dagen efter snubblar jag på en tidningsartikel i en sån där stockholmstidning. Det handlar om dagis. Åtstramningar som sker i förskolan gynnar barnen. Barna till föräldralediga och arbetslösa i det här området ska inte längre få gå 35 timmar i veckan i dagis. Nu ska de bara få gå 15. Man säger att man bestämt det här för att "vi vill att föräldrar ska vara mer med sina barn". Eftersom barnkonventionen nu är lag ska man fokusera på barnens bästa. Man bestämmer också att barnen måste ha rätt till 3 veckors sammanhängande semester. Det är tydligen så att många barn går hela året om på förskolan. Föräldrar som har semester vill hellre lämna in sina barn på förskolan istället för att ta hem dem och det blir ju dumt. Barnen har rätt till sina föräldrar.
Visst är det bra att man inför den här förändringen. Det är ju helgalet att föräldrar som är hemma lämnar bort sina ungar nästan hela dagarna. Och det är ju helgalet att ungar kan gå varenda vardag hela året om i förskola utan att ha en ena ynka liten semestervecka att ta igen sig på. Men ändål...lite full i skratt blir jag ändå. Bara för nåt år sen hette det ju att det var så hiskeligt synd om barna som inte fick gå precis lika många timmar som alla de andra på förskolan. De blev utestängda och de lärde sig inte tillräckligt mycket och ja...allt möjligt annat dumt. Och nu...ja, nu har vi svängt på klacken. Nu blev föräldrarna viktiga i barnens liv helt plötsligt. Bara så där kommer en sån där fras...helt otippat och så osvenskt...och ingen reagerar. Bara en ny verklighet som poppade upp och lanseras som om man inte alls gjort en kraftig u-sväng. Lite kinavarning på det nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar