Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 14 februari 2020

Skatter

Efter en diskussion om skatter började jag fundera på dem...skatterna alltså...närmare bestämt hur det stod till med skatterna förr och vilka förändringar som skett. Jag vet ju om att särbeskattningsreformen infördes 1971. Men hur var det egentligen innan det?

För att bringa lite reda i mina osorterade kunskaper läser jag (igen) Ingegerd Troedssons bok Den kommenderade familjen. Hon redogör noggrant för förändringar i skattesystemet under 1900-talet:

  •  Fram till 1948 fanns det något som kallades ortsavdrag för barn. Ortsavdragen sänkte den beskattningsbara familjeinkomsten och därmed marginalskatten.
  • 1948 infördes istället barnbidrag.
  • Ett visst barnavdrag fanns kvar till 1951 när det togs bort och som kompensation höjdes barnbidraget något. 
  • Borttagandet av barnavdragen var det första steget att ersätta avdrag med bidrag. 
  •  Man hade också sk familjebeskattning, vilken byggde på sambeskattning. Makarnas inkomster lades samman innan skatten fastställdes. 
  • 1953 lade man om familjebeskattningen. Ortsavdragen för gifta och sammanboende höjdes kraftigt. Skilda skatteskalor infördes för både gifta och ogifta. För gifta utformades skatteskalan upp till en viss familjenivå efter tudelningsprincipen. Om man hamnade över denna nivå lades den lägsta inkomsten ovanpå alltsammans och marginaleffekten blev stor. 
  • Förvärvsavdraget infördes 1919. Detta betyder att man får göra ett avdrag på sin lön och detta avdrag skattas inte för. 1960 höjdes det så att maximalt avdrag kunde uppnås vid normal inkomst av helårsarbete för gift yrkeskvinna med barn. Ensamförälder gavs då också rätt att få samma ortsavdrag som äkta makar och att beskattas efter den gynnsammare skatteskalan för gifta. 1962 fick ensamföräldrar med hemmavarande barn under 16 år rätt till förvärvsavdrag. 
  • 1966 infördes frivillig särbeskattning. 
  • Fram till 1966 kunde sambeskattningen missgynna familjer där båda makarna förvärvsarbetande. Om maken hade en god inkomst kunde behållningen av hustruns förvärvsarbete bli väldigt liten. Trots att man infört frivillig särbeskattning började krav resas på särbeskattning. 
  • 1970 togs beslut om särbeskattning. Man ville åstadkomma en höjd levnadsstandard för låginkomsttagare och barnfamiljer sade man. 
  • Från och med 1971 skulle varje make beskattas var för sig efter en enda skatteskala som omfattade alla, ensamstående såväl som gifta, människor med barn såväl som utan. Ortsavdragen gjordes om till ett dubbelt så stort grundavdrag. Gift med hemmamake skulle istället för ytterligare ett grundavdrag få göra ett mindre avdrag, hemmamakereduktionen. För att inte välavlönade makar eller ensamstående skulle tjäna för mycket på skatteomläggningen skärptes progressionen på det som sågs som högre inkomstlägen. Kostnaderna för de kraftigt höjda grundavdragen skulle bekostas med en kraftig momsökning. Genom att höja grundavdraget samt införa hemmamakereduktionen skulle övergången till individuell skatt gå smärtfritt. 
  • Det blev inte så utan det blev kaos. 2/3 av befolkningen skulle få skattelättnader. Detta ledde till att priserna steg, kommunalskatten ökade. Den högre kommunalskatten åt upp de höjda barnbidragen. Resultatet blev: höjda statliga skatter, höjd kommunalskatt, höjd moms och höjda arbetsgivaravgifter. Det totala skattetrycket steg. 
  •  Det var känt att familjer med en inkomst skulle bli de som fick betala. Den nya särbeskattningen tog ingen hänsyn till familjens samlade skatteförmåga. Man fick komplettera barnbidragen med allt högre, inkomstprövade, bostadebidrag.
  • 1979 gjorde man en familjeekonomisk utredning och en utredning om barnbidragen. Man införde ett flerbarnstillägg. 
  • Det nya skattesystemet ledde till att vanliga inkomsttagare fick behålla allt mindre av varje ny hundralapp. Varken grundavdrag, förvärvsavdrag, hemmamakereduktion eller skatteskalor var indexreglerade och barnfamiljerna drabbades hårt ekonomiskt.
  • Den individuella beskattningen genomfördes 1971 inte fullt ut. Hemmamakereduktionen gav en viss skattenedsättning. Rätten till förvärvsavdrag behölls en tid men slopades 1985. Barnbidragen skulle istället höjas. 
  • 1990 togs den sista resten av familjebeskattning bort, skattereduktion för ensamförälder och familjer med hemmamake togs bort.
  • Den individuella skatten är en schablonmässig skatt som inte tar hänsyn till individens eller hushållets verkliga skatteförmåga. En förvärvsinkomst som ska räcka till både för föräldrar ohc barn beskattas lika högt som om inkomsten hade tjänats in av en person utan barn, eller av sambor som båda tjänar bra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar